Ska försöka sammanfatta helgen på nåt vis.. Den har gått i aktivitetens tecken kan man väl säga:)
I går var det så dax för det efterlängtade Lidingöloppet!
Underbart löparväder, sol och lagom varmt. Visserligen blåste det friskt men det märktes inte å mkt inne i skogen och när man kom ut på nått öppet fält var det bara skönt att det fläktade. Starten gick och taktiken för mig blev att tänka 5 km i taget, först 5 km till vätskekontroll, sen 5 km till nästa o.s.v. Det blir annars ganska tugnt att se de första kilometer-skyltarna dyka upp, nedräkningen började jag med först efter att 15 km dykt upp.
En hel del backar dök det upp redan tidigt men då fanns orken och jag visste att det skulle bli värre så det var helt ok iaf. Mellan ca 8-15 km var det väldigt lättlöpt, flackt och fint samt breda vägar vilket gjorde att trängseln som fanns från start gav med sig.
Vid ca 15 kom en del rejäla stigningar men jag måste säga att jag fortfarande njöt av loppet, i det stora hela är omgivningar runt banan väldigt vackra och det är härligt att springa ut efter vatten och se på båtarna..
Vid 20 km var jag riktigt trött men lite sportdryck och banan gjorde susen;)och det var ju faktiskt bara 10 km kvar då! 3 km senare kom nästa svacka och strax därefter en vätskekontroll med blåbärssoppa vilket var precis vad som behövdes:) Sista 5 km var kroppen riktigt trött och abborrbacken va inte att leka med.. Kändes som de flesta mer eller mindre kröp upp för den:P
Sen var det bara att övertala kroppen att springa de återstående kilometrarna, huvudet var fortfarande piggt men benen var slut..
Var väldigt skönt när målet dök upp där på gärdet, riktigt skön känsla att komma i mål! Victor undrade sen om jag spurtade i mål och javisst, klart jag gjorde! Likt en gazell svävade jag över fältet mot målet, förmodligen mer likt en noshörning med nageltrång men va fan man måste ju visualisera;))

I dag var det då dax för valltävling så det var bara till att ladda om och hitta nytt fokus.. Var en aning rörigt på tävlingen. De som ställde ut fåren hade en del problem med det och fåren var smått hysteriska i sina försök att ta sig tillbaka in i utställningen och dessutom hade drag till ganska många ställen. Ska villigt erkänna att jag nog gett upp innan jag väl stod vid pinnen..
Sedan skickade jag höger fast jag kanske borde skickat vänster, jaja så blir det iblaand. Om jag skickat vänster hade Filuren behövt passera utställningen med det halvkaos som var där vilket troligen skulle gjort honom osäker och han troligtvis skulle ha stannat kort och kanske låst sig. Så jag skickade höger, han stannade kort men tog ett nytt away och gick sen rakt och fint på fåren. Sen hände nåt som jag inte riktigt vet orsaken till men plötsligt ville han inte trycka utan gick ut på vänster flanken och plötsligt stod fåren i utställningen igen. Ja så kan det bli och jag känner verkligen att Filur var ärlig, lyssnade och gjorde sitt men han kände nog av oroligheterna där uppe och då är han inte stark nog att bara gå på. Så jag kallade in och kände mig glad över hunden men tyckte kanske inte att omständigheterna var optimala. Jag ville dock inte försöka "rädda" situationen där uppe eftersom det troligen bara hade gjort Filuren mer osäker och om han låst sig hade jag bara fått börja bråka med honom. Nu gick vi båda av banan med gott humör!
Har iaf haft en himla trevlig dag med sol och trevligt sällskap:)