Igår var jag på information om ögonoperationer. Ett glasögon/linsfritt liv känns som något lockande, så i ett svagt ögonblick anmälde jag mig till ett informationsmöte.
I nästan en timme berättade de om ögonoperationer och visade bilder. Mycket pedagogiskt. Den ena operationen kunde ta typ fem sekunder, och sedan var återhämtningstiden bara ett par timmar. Det vore ju något! Man kunde jobba och köra bil som normalt dagen efter. Häftigt!
Men nu passar ju inte den operationen alla, så de beskrev de nästa typ av operation. Operationen varade lite längre för man skrapade av ett lager på ögat, och efter operationen skrapade man tillbaka det?! Låter jättemysigt. Eller kanske inte... Återhämtningen tar ungefär en vecka. Efter operationen fick man en bandagelins. Jag tyckte det lät lite roligt. Bandagelins... Som att ha ett plåster i ögat ungefär, fast i form av en genomskinlig lins utan styrka.
Sedan kastade de sig in på att beskriva linsbyten, och nu började jag må dåligt på riktigt. Skära hål, slå sönder den befintliga linsen med ultraljud, suga ut bitarna och rulla ut en ny lins? Yuk. Det fanns flera olika typer av operationer även här.
Jag försökte föreställa mig att ligga med uppspärrade ögon och veta att de ska börja karva i ögonen. I ögonen?!?! Tänk om något går fel? Och eftersom ögonen är uppspärrade så undgår man ju inte att se vad som händer heller. Jag svimmar av blod och blodprov, men kan man svimma av ögonoperationer också?
Eftersom jag aldrig är en fegis - även om jag är rädd många gånger - så har jag nu anmält mig till en synundersökning. Jupp, snart sitter jag i en optikerstol medan de petar i mina ögon och ska mäta en massa saker. Alldeles frivilligt dessutom. Jag har fobi mot att bli blind, men det här ska väl gå bra hoppas jag. Håll tummar för att jag passar för den snabba metoden, för linsbyte vet jag inte riktigt om jag klarar av...
Lygofobi = Rädsla för mörker
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [0]
