Men herre gud - vad är jag för mamma egentligen?!? I helgen var vi på curlingläger. Jag hade verkligen noll koll, och har samma egenskaper som de andra beskyllde sina män för att ha. Lätt förvirrad, med en "det-löser-sig"- attityd.

Kvällen innan lägret ringde en annan förälder och undrade över min sons curlingprylar. Det hade jag helt förträngt, så det fick bli ett akut besök i curlinghallen sent på kvällen. Jag kände mig lite som en inbrottstjuv som bröt mig in i mörkret (fast jag har ju kort och kod, så jag är helt laglig). Curlinghallen är stäng för säsongen, och det var kallt och öde där inne.

Jag hade lovat att köra, men det hade jag också helt förträngt. Dessutom fick bilen för sig att spruta ut all olja ur motorn dagen innan (ispropp på olämpligt ställe). Turligt nog kunde en annan mamma med kort varsel hoppa in.

När jag skulle packa - fem minuter innan vi skulle åka - kom jag på att jag hade glömt att tvätta några sängkläder. Jag fick ta de renaste jag hade - de som var i sängarna.

Jag och sjuåringen delade stuga med en mamma med två barn. Hon hade med sig väl uttänkt mat (typ lasagne i folieformar), jag hade på måfå kastat med något förhoppningsvis lämpligt. Hon hade med sig TV-spel och DVD-filmer, jag hade med mig...ehh...sonens favvogosedjur? Hon hade med sig tvättsvampar och disktrasor, jag hade inte med mig något sådant över huvudtaget. Tanken hade inte ens slagit mig. Barnen hade med sig vattenflaskor på matcherna, men jag hade naturligtvis ingen sådan heller.

Jag hade glömt att ta ut pengar och fick be en annan mamma att skjutsa mig till en bankomat.

De andra mammorna tittade intresserat på varje sten som spelades. Jag blev uttråkad och skickade en massa sms istället. MEN - jag poängterar - jag var i alla fall där, och jag såg alla stenar sonen lade. Sonen fick vila i två matcher, så då åkte vi hem till stugan för att vila. Jag somnade, sonen höll på att tråka ihjäl.

De andra mammorna påpekade att min son ramlade över någon kant och grät. Själv hade jag inte sett något alls. Han ramlade igen under samma match, och även denna gång missade jag det. Det känns inte helt bra när jag känner hur de andra mammorna tittar argt på mig. Jag vet att min son ramlar flera gånger varje gång han spelar, och att han aldrig gör sig illa egentligen.

En trekvart innan sista matchen klagade junior på magont och ville inte spela. Okej, tyckte jag. Det fanns en reserv. Plötsligt ändrade sig sonen och mådde bättre och ville spela. Okej, tyckte jag och skickade ut honom på isen. Han är en beslutsam och envis liten pojke. Det var säkert tävlingsnerver eller något tänkte jag, innan jag bekvämt sjönk ned bland publiken. Jag hade fått en plats långt borta från sonens curlingbana, så jag såg lite dåligt. Det gjorde inte så mycket. Tills en mamma rusade ut på isen och kramade min son?? Och sedan klampade hon in till mig och sade att han var sjuk och grät över att han hade ont i magen.

Ja, jag känner mig som en totalt oansvarig och förvirrad mamma ibland. Jag är inte som andra mammor.Tur att vi älskar varandra så otroligt mycket i alla fall. Det uppväger allt annat.

Och mmmm - det var magsjuka han hade drabbats av. Liten stackare som nu har huvudet i en hink.