Hur går det nu med internetdejtandet? Jodå, busy busy. Det är väl typ tjugo män i varierande åldrar som jag mailar och msn:ar med. Jag svarar på allt (nästan) och försöker att vara öppensinnad.
Nu är det så att jag jobbar på regionens absolut största arbetsplats, så en majoritet av de har jag mailat med jobbar på samma ställe som mig. Och långhårig, blond, blåögd kvinnlig tekniker bland alla gubbs är inte så osynligt. Dessutom har jag lagt in bilder på mig själv på dejtingsidan (ska det här göras, ska det göras ordentligt!).
Alla känner apan, och apan gör lite detektivarbete. En av mina kollegor är spion åt mig. Jag dirigerar in honom på olika avdelningar, och så ringer han och viskar en beskrivning av utseende, sätt och annat av intresse på mina fega dejtingragg.
Det här är underhållande, men om det leder till kärlek...? Just nu känns det lite avlägset.
Idag var jag - som varje arbetsdag - till ett omklädningsrum. Det var en dusch som knasade sig, och stålkvinnan här fick rycka ut för att laga & fixa. Det var låst på avdelningen, så det var en man i min ålder som släppte in mig. Han visade mig duschen också.
Och var vill jag komma med denna lilla historia...? Jo, det visade sig att den mannen var en av de jag chattat med. Han har en bild på sin sida, men han var inte lik den (bilden är dålig). När jag var där i morse visste jag inte att han jobbade där, och han hade ingen aning om att jag jobbade där heller. Det kom vi på under eftermiddagen när vi fortsatte våra diskussioner på dejtingsidan. Han erkände att han hade spanat in mig i morse (det visste jag redan), men hade inte vågat fråga om mitt telefonnummer.
Ja, det är inte alla som har en första dejt i duschen!
Jag är road.
Postat i: Singelliv | Permalink | Kommentarer [1]
Låter skojigt värre! Önskar jag skulle komma igång och dejta igen nån gång..är feg.
: )
Skrivet av w.ivory blogg på passagen den 23 maj, 2009 kl. 01:09 #