Jag älskar

Jag älskar. Med stort hjärta och öppna ögon tittar jag på min vän med nya ögon. Han tittar tillbaka. Vi ler och skrattar. Ett gemensamt skratt från djupt där inne, glädjen strålar runt oss. Han är så vacker. Varför har jag inte sett det förut? Han kliar mig lite i nacken och drar mig närmare. Hans läppar är mjuka och hans kyssar är fantastiska.

Det har inte varit en lätt resa. Vi har känt varandra så länge, halva livet nästan. Vi har gjort en massa dumheter ihop, men aldrig varit annat än vänner. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi bestämde att vi skulle åka på semester tillsammans, men så blev det i alla fall. Han åkte ned till Krakow och mötte mig där förra veckan.

Vi lämnade vackra Krakow för vackra Wroclaw i Polen. Pastelliga hus i en söt stadskärna. Vi hade inte sett varandra på evigheter, vi hade massor att prata om. Vi satt på en uteservering i ett regnigt Polen och skrattade åt alla puckade dejter vi har haft de senaste åren.

Vackra Wroclaw byttes mot fantastiska Bratislava i Slovakien. Vi skrattade oss genom åskväder, vackra slott, äcklig mat. Vi hoppade på en buss och hamnade i vingårdarnas mecka i förorten. Vi bodde på fint hotell - waaaay over budget - men det började att ösregna och vi rusade in på första bästa.

Jag vet inte riktigt när det hände något som förändrade allt. Det gick gradvis. Det var en hand som kliade mig i nacken. En puss på näsan. En varm famn som omfamnade mig. Det var han som försiktigt närmade sig mig. Först drog jag mig bort, men jag mjuknade ganska snabbt.

Vi hyrde cyklar och cruisade lite vingårdar. Köpte billigt vin. Hyrde en alldeles underbar lägenhet i centrala Bratislava och hade en mysig hemmakväll.

Det billiga vinet gick rakt in på konstiga ställen. Jag minns inte mycket. Det var hångel, det var naket, det var fumlig och inte så speciellt bra sex. Det var mest bara konstigt för oss båda. Men något ändrades. Vi pussade på varandra, gick hand i hand på stan. Lite trevande.

Vi var fjorton år, tittade blygt på varandra med nya ögon. Jag somnade i hans famn nästa natt också. Kände mig trygg, kände värme. Vi provade att ha sex en gång till, men det kändes inte alls rätt. Märkligt bara. Vi lade det på hyllan.

Kosan styrdes mot Belgrad. En lång resa. 12 timmar på ett skrangligt tåg. Obekväma säten, hemska toaletter, elaka konduktörer som skrek åt oss på konstiga språk. Två gånger hotade de att kasta ut oss för att vi satt på fel platser. De platser som stod på våra biljetter fanns inte, så den första konduktören hade flyttat upp oss till första klass. Det är klart att vi ville stanna där! Vi lämnade Slovakien, passerade Ungern, kom in i Serbien. Stämningen mellan oss var frostig. Han ville mest bara sova, jag tyckte han var tråkig.

Vi sov i skilda sängar den natten. Jag kände mig liten och ensam i min säng, sov dåligt. Ville bara krypa ned i hans säng och krama honom, känna hans mjuka hår på bröstet mellan mina fingrar, pussa honom i nacken.

En ny dag grydde och vi såg oss omkring i Belgrad. Vi hade planerat att åka till Kroatiens kust, men det visade sig vara i princip omöjligt. Man kanske inte ska försöka åka från en fiende till en annan, dålig idé. Belgrad var grått, trasigt, sönder, deprimerande. Vi var också deprimerade. Vi tog beslutet att trots allt stanna där i en natt till och försöka göra något bra av det, och sedan flyga hem.

När vi inkvarterade oss i vårt nya hotellrum konfronterade jag min vän, frågade vad han höll på med. Ibland drog han mig till sig. Ibland puttade bort mig. Vad ville han egentligen?!? Han tittade på mig, lite snett. "Jag vet inte. Men jag kan inte ha sex.", sade han och gick ut till verandan där det satt lite människor och rökte.

Jag hade bestämt mig för att sluta vara så negativ. Det bara var så. Jag ville göra något roligt! Vad som helst! Jag gick ut på verandan, träffade på en talför äldre man. Vito. Han var underhållande. Han var inföding i Belgrad, ville ta med oss på äventyr. Suuuure, varför inte? Jag släpade med mig en ovillig tvär kompis. Jag tog hans hand, log med soligt leende, letade mig genom tvärheten.

Vito roade oss på många sätt. Berättade historier, visade saker, yrde på. Han är en vit ninja, som genomgått "special ninjatraining in total darkness to make his sences stronger". Han är bodyguard, VIP, eftertraktad av alla. Dessutom kan han spå i tarotkort. Mmm, jag och min vän hade väntat på att det skulle finnas en hake någonstans och där var den. Vito erbjöd sig att spå mig. Jag tror verkligen inte på sådant, men min kompis puttade mig i sidan. "Gör det, jag betalar".

Jag är drottning, men för att uppnå full styrka måste jag bryta med två energitjuvar i närheten. Jag är en sol - stark, varm. Jag är en god människa på ytan, men på insidan är jag en orm. Det är inte nödvändigtvis en nackdel, tvärtom. Mina ögon och intensiva blick skrämmer människor, så att ha solglasögon var en bra ide...? Jag bara skrattade inombords när Vito yrde på.

Hur blir det med kärleken då? Jag kommer att gifta mig inom kort. han gav en tidsram på ungefär 19 månader. Jag kommer också att skaffa ett till barn väldigt snart. Denne man är någon jag känner väldigt väl eller någon jag kommer att möta snart. Hans stjärntecken är Stenbock.

Min vän är stenbock. Vi håller på att planera bröllop i Vegas i februari 2011 nu. Någon som vill komma?

Det gråa, trista som släpat över våra huvuden släppte. Vi skrattade igen. Gick hand i hand. Pussade på varandra. När vi satt på uteserveringen hade vi våra händer på varandras lår. Vito hade noterat att min vän tycker om mig väldigt mycket, och berättade det när min vän var på toaletten. Jag tog upp det med min vän när vi satt med varsin kall öl i handen. Han tittade på mig och sade utan tvekan. "Ja, jag tycker om dig jättemycket". Jag tycker också om honom jättemycket. Vi log mot varandra och skålade.

På natten drog vi ihop sängarna. Tyvärr blev det en ganska stor springa emellan, men jag somnade ändå på hans arm. Det kändes bra. När vi vaknade pussade han på mig innan han klev upp. Jag försökte locka tillbaka honom, lyckades till slut. Rörde honom, smekte honom. Inte sexuellt, bara tog på honom. Försökte få honom att ta lite på mig. Det blev kort, sedan skuttade han obekvämt upp ur sängen. Ut. Nu. Bort.

Jag kände mig förvirrad och bortstött, men klädde snäll på mig och vi drog iväg mot nya äventyr. Stämningen mellan oss var spänd igen. Inget gullande. Han backade om jag kom för nära.

Vi flög hem till Sverige igen. Jag var lite ledsen över att han stötte bort mig. Det var som om den där närheten försvann, och vi var inte på noll, vi var på minus. Jag hade ingen lust att åka hem, så jag följde med honom till stora staden istället. Han protesterade inte, men jublade inte heller. Jag visste att han tyckte det var bra, att han blev glad över att jag följde med trots den märkliga stämningen.

Jag sov på hans arm. Sov tryggt. Jag har ätit insomningstabletter i månader, men har helt slutat med det under min vecka med honom.

Idag var allt så avigt fortfarande. Jag blev tystare och tystare, och han pratade mer och mer. Om ingenting, bara fyllde ut tiden. Vi vandrade planlöst runt i staden, turistade lite. Ibland hand i hand, ibland inte. Vi stannade på en favoritrestaurang och åt. Jag var inne i mina negativa tankar. Vi pratade om resor, och jag frågade om han ville resa med mig igen. Han ålade sig ur den frågan. Jag frågade igen och ännu en gång ålade han sig ur. Jag kände mig besviken.

Sedan ringde hans kompisar och ville gå på fotbollsmatch. Han frågade om jag ville följa med, som om det var den självklaraste saken i hela världen. Det hade varit kul, men det passade inte med mina bussar hem till lilla staden. Däremot så kunde jag ju följa med och dricka lite öl med hans kompisar.

Nu visste jag att fönstret snart var stängt. När vi väl mött upp hans grabbgäng så skulle magin vara bruten för evigt. Jag visste inte i vilken ände jag skulle börja, trots att jag funderat på det i flera dagar. Det bara vällde ur mig, bubblade.

När jag kom till delen om att vi hade haft sex, och dessutom helt i onödan och att det hade varit ganska kasst kände jag att det ramlade en sten från honom. Han tittade på mig.
-"Självklart blev det fel", sade han. "Vi har ju varit vänner så länge, så det är inget som bara kan funka sådär".
Ja, det har han ju rätt i. Värmen slog emot mig, och det slog mig plötsligt också hur mycket han tycker om mig. På riktigt. Inte som de andra jag har träffat sedan jag separerade från min numera exmake.

Han hade också en hel massa att säga, det bubblade från oss båda. Han hade tänkt mer på det där än vad han hade gett sken av. Han kan framstå som ganska nonchalant ibland, men han släppte den garden helt. Vi rensade luften, pratade om vad som hänt, pratade om förhållande, pratade yvigt, rakt och ärligt. Han förklarade att han inte vill ha något halvt förhållande, han vill ha på riktigt - hela paketet. När vi var färdiga kysstes vi, lättade över att ha kommit fram till något som vi båda var fullständigt nöjda med. Vi kan inte ha ett förhållande, det är för mycket geografisk distans mellan oss, det är helt fel i tid, men det hindrar oss inte från att tycka om varandra mycket. Det blir ingen fortsättning på den trevande början och den närhet vi byggt upp. Men det känns helt okej.

Han tog min hand och vi gick till hans grabbgäng. Jag trodde att han skulle vara strikt vän med mig inför sina vänner, men faktiskt så var det inte så. Helt ogenerat kysste han mig framför dem, höll om mig, drog mig närmare. Höll min hand när vi skulle vidare från den ena baren till den andra, trots att de andra tittade lite konstigt på oss.

När det var dags för mig att åka hem tittade han på mig med sorgsna ögon. Han kliade mig i nacken och drog mig närmare.
-"Jag hoppas att vi kan resa någonstans snart igen", sade han och tittade mig i ögonen.
Jag blev alldeles förvirrad. varför sade han inte det när jag frågade förut?
-"Det är väl klart att jag vill. Jag måste ha missförstått din fråga.", sade han också lätt förvirrad över min reaktion. Själen blev varm igen. Vi kysstes en sista gång innan vi skildes åt.

Det kändes tomt när jag lämnade honom. Det var väldigt ensamt i tunnelbanan fastän det var massor med människor runt mig. Ibland vill man bli lite älskad för att styrka sitt ego, och kanske inte bryr sig så mycket om var kärleken kommer ifrån, men det här är äkta. På riktigt.

När jag var på väg hem fick jag ett sms från honom:
"Klart att det blir svårt med ett "riktigt" förhållande när vi varit kompisar så länge. Jag tänkte bara vafan håller jag på med! Men jag älskar dig"

Ja, svårare än så är det inte. Den senaste veckan har varit en resa på många sätt. Omtumlande. Jag är kär. På riktigt. Äkta. Är inte det spännande efter 14 år, så säg? Det kanske tar två år innan vi ses igen (som det gjorde sist), men jag vet att vi alltid är BFF. Fortfarande.

Jag avrundar med en av mina favoitlåtar - "It's a perfect day". För det är det.

Just a perfect day,
Drink sangria in the park,
And then later, when it gets dark,
We go home.
Just a perfect day,
Feed animals in the zoo
Then later, a movie, too,
And then home.

Oh its such a perfect day,
Im glad I spent it with you.
Oh such a perfect day,
You just keep me hanging on,
You just keep me hanging on.

Just a perfect day,
Problems all left alone,
Weekenders on our own.
Its such fun.
Just a perfect day,
You made me forget myself.
I thought I was someone else,
Someone good.

Oh its such a perfect day,
Im glad I spent it with you.
Oh such a perfect day,
You just keep me hanging on,
You just keep me hanging on.

Postat i:  Kärlek |  Permalink  |  Kommentarer [3]