Jag hade lite tråkigt i helgen, och ville göra något jättekul. Hmmm, vad kan vara jättekul? Jag diskuterade det med en kompis och vi kom fram till att - "Jaaaa, vi drar på oss torrdräkter och flyter genom ån som ringlar sig genom vår stad". I mörker. Med facklor i händerna.

Visst var det en jättebra idé? Efter lite telefonsamtal och stökande blev vi sju tappra själar som kastade oss ut i vattnet klockan halv fem på luciaeftermiddagen. Vi klev i precis nedanför ett vattenkraftverk, så det var bra fart på vattnet. 

Det var -5 grader i luften och det var inte mycket varmare i vattnet. Jag var rädd för att frysa, så jag hade massor med lager av kläder under min röda torrdräkt. På händerna hade jag våthandskar. Jag hade på mig mask och fenor också. Masken gjorde att jag inte såg något alls. Och eftersom det redan var mörkt och läskigt, så blev det ännu mer mörkt och läskigt, trots facklorna.

I början var vi en sammanhållen grupp, tills jag av någon anledning - i mörkret - lyckades flyta åt ett annat håll. I mörkret var det svårt att se, och det var väldigt strömt. Helt plötsligt såg jag ett stort träd. Ett jättestort träd som halvt låg i vattnet. Grenarna var vita av is och snö. Jag kunde inte styra det, jag flöt rakt in i trädet. Smock.

Det var en nära-döden-upplevelse. Jag var övertygad om att jag skulle peta ut ögonen, göra illa mig, bryta armar eller ben, eller ännu värre - fastna och dras under ytan. Jag slog i med fenorna först, sedan sögs jag ned under stammen. Jag fastnade i grenarna och snurrade runt. Det fanns inget att göra, bara flyta med. Jag fastnade en stund under vattenytan, i någon gren. Det var kallt och mörkt och jag blundade. Det var fridfullt på något sätt. Livet stod stilla i några mikrosekunder, innan det släppte och jag kom upp igen på andra sidan.

Jag tog av mig masken, och nu kunde jag se igen. Det var fortfarande alldeles mörkt, men jag såg de andras facklor, jag såg vågorna och strömmarna. Det var en till stackare som hade ramlat in i trädet och han kom simmandes mot mig. Han hade slagit sig i ansiktet och blödde näsblod. Vi paddlade vidare mot ett vattenfall. Ett tag funderade jag på om jag borde vara rädd. Jag funderade på om jag var riktigt klok också. Nä, jag kanske inte är riktigt klok ibland och nä, jag var inte det allra minsta rädd!

Jag kastade mig utför det lilla vattenfallet och guppade iväg genom forsarna. Vatten stänkte över ansiktet. Min fackla levde trots missödet med trädet, men nu slockande den. Gupp, gupp. Jag snurrade, slog i stenar, flöt fram helt okontrollerat i rasande fart. Och det var alldeles fantastiskt roligt. Jag skrattade hela vägen. När jag passerade broarna stod människor och vinkade. Jag vinkade tillbaka och ropade "God Jul!". Längre fram såg jag några facklor, och det gänget låg på ytan och sjöng luciasånger.

Forsarna lugnade ned sig och jag låg stillsamt och flöt runt. Det var tyst. Husen runt ån hade vackra stjärnor och julljusstakar i fönsterna. Jag njöt av livet, med ett stort leende i hela ansiktet.

Allt roligt tar slut, och så även detta lilla äventyr. Sniff. Vi hade tagit oss fram till en stege som vi skulle klättra uppför. En metallstege. Kallt. Vatten. Har ni provat det? När jag skulle klättra upp frös handskarna fast med en gång. Obra. Men jag lyckades kliva på någon kant precis under ytan, och de andra kunde lyfta upp mig.

Min torrdräkt hade hållit mig varm och gosig. Händerna var rätt kalla, men inte så farligt som jag hade trott. Det jobbigaste med hela det här var att få av sig dräkten. Så fort vi kom upp frös dragkedjorna fast. Tätningarna runt hals och handleder var helt stela. Men leendet i mitt ansikte lyste upp mörkret, och jag satt och hoppade i bilen. Jag ville göra det igen!! De fysiska förutsättningarna var inte de bästa, så det fick bli bara en gång.

Idag har jag en hel flora av blåmärken. Ena höften är blålila, ena delen av rumpan blå. På benen är det en hel massa blåmärken, och så har jag slagit i revbenen på båda sidorna bak. Dessutom har jag träningsvärk i magen av allt paddlande.

Men det var värt det. Och jag vill göra det igen!