När jag kom hem från jobbet skulle jag bara lägga mig lite i sängen och lösa korsord. Det var lite kallt, så jag drog på mig täcket. Sedan vaknar jag tre timmar senare!! Lägenheten var tyst och stillsam.
Det hade väl inte varit så illa om jag inte hade haft junioren - 7 år - här hemma. När jag vaknade var han inte hemma. Han hade väl tråkigt och hade gått ut själv... Det kändes lite svettigt, och inte helt ansvarigt kanske. Dessutom var klockan sent och det var efter hans läggdags.
Jag drog på mig kläderna för att gå ut och leta. Suck, pust, stön. Mina ögon var små och blodsprängda. Mina ben alldeles klena. Jag ragglade omkring som en alkis.Tankeverksamheten gick väldigt sakta. Var är mina nycklar, var är mobiltelefonen, oj - vad chokladsugen jag blev...?
Jag mötte sonen när jag var halvvägs nedför trappan. Vi kramades lite, och sedan skuttade vi glatt tillsammans till affären och köpte Polly. Han var på ett strålande humör. Det hade varit fler barn ute, och de hade lekt i lekparken.
Puh.
Jag är lycklig över att ha ett barn som håller sig innanför de givna ramarna, och som är smart nog att undvika trubbel. *~kärlek~*
Postat i: Barn | Permalink | Kommentarer [2]
Läskigt! Jag hade blivit skitskraj. Vi tappade bort junior flera gånger när han var liten (han var en riktig drömmare och brukade bara vandra iväg ibland) - det var riktiga mardrömmar!
Skrivet av Kattlådan den 26 april, 2009 kl. 19:00 #
Kattlådan - Ja, det var inte alls kul och hjärtat hamnade på helt fel ställe.
Skrivet av Cia den 26 april, 2009 kl. 19:43 #