Vad är väl en julfest på jobbet utan fylla, julklappar som tas tillbaka och gäster som gråter?

Jag tänkte inte ens gå på festen. Trista, tråkiga kontorsfest.... Men eftersom det är sista året jag jobbar här så kändes det som om det kunde vara lite, liiite kul att gå i alla fall. Nykter skulle jag vara minsann i alla fall. Åka hem tidigt. Jag hade inte klätt upp mig, sminkat mig, eller på något sätt alls försökt förfina mig själv, för det var ju lite halvhjärtat jag var där.

Jepp, det gick ju inte enligt facit. Inte hälla i mig sprit, nej, dålig idé. Efter sju snapsar var jag kaxig minsann. Utmanade den stora finnen som har kontoret bredvid mig - "jag kommer supa dig under bordet". Och något sådant går ju inte obemärkt förbi. Stora starka urfinnen Pekka, mot lilla stackars mig. Det var fulspel. Han hällde sprit i mitt glas när han trodde jag inte såg. Mitt kaffe blev misstänkt genomskinligt och luktade whiskey. Han hällde ut en av sina drinkar på bordet och en halv över mig. Jag gick ut på toa och kräktes, och han åkte hem. Jag utsågs till segrare, och fick livliga gratulationer från mina kontorsgrannar. Moget av alla inblandade. Men jag vann....

Min chef stod för dramat. Från att ge mig julklappar, bara för att ta tillbaka dem en halvtimme senare, mitt framför alla. Han hade "tänkt fel", julklapparna skulle till någon annan. Jaha?? Tack för inget, boss. Tur att jag hade spriten i alla fall. Boss roade oss alla med "roliga" historier (det var inte under bätet, för det fanns inget bälte alls). Senare på kvällen skulle en kvinna från konoret åka med samma bil som min boss, men blev utmanövrerad av hans armbågar och "hej då". Hon stod förvånad kvar när han drog utan henne. Hon känner honom inte lika bra som mig, jag hade ju bara armbågat tillbaka, så hon blev jätteledsen. Det slutade med att hon fick ta en egen taxi á la 500 kr. Hon var inte imponerad. Det var inte resten av dem som var kvar på festen heller.

Tre kvinnor, nio män och inte en enda hångelskandal. Imponerande, eller hur? Inte den allra minsta nakenchock ens. Och det här skulle kallas kontorsfest?? 

När jag kom hem till staden så hade alla bussar slutat gå. Hade glömt det. Jag hade tänkt vara nykter och åka hem tidigt - inte vingla skitfull några kilometer. Jag ringde en stackars vaken vän som fick hålla mig sällskap på telefon, medan jag koncentrerade mig på att sätta ena foten framför den andra, utan att ramla. Det var kallt ute också, det kände jag trots det där yttre lagret av fylla som osade från min kropp.

Whyyyy??? Idag har jag varit så löjligt bakis. Nej, tur att det inte blir några fler kontorsfester.