I fredags beklagade jag mig till världens bästa Anna att oj, oj, jag är så less på män, totalt ointresserad, sönder, paj, trasig.
Och på lördag messar jag henne:
"Hej, jag har en dejt ikväll"
Ja, livet är bisarrt och märkligt.
Var hittade jag denne man då? Ur vilken skjortärm kom han? Förra året var jag projektledare på ett bygge, och denne unge herre körde grävmaskin. Jag är en närvarande och social projektledare, så när solen sken spatserade jag gärna omkring i groparna. Ärligt talat tror jag nog att jag försenade projektet en aning med mitt soliga humör.
Han letade upp mig på Facebook, och emellanåt har han skickat något sms. Den senaste tiden har det blivit allt oftare. Flirtiga sms, trevliga sms. Han vill träffas, men jag hade alltid något annat för mig. Jag är sällan hemma.
Helgens planer sprack, för familjen jag skulle hälsa på hade sjukstuga. För skojs skull kastade jag ut "har ingen aning om vad vi ska göra i helgen. Förslag?" på Facebook.
Och förslag fick jag minsann. Bland dem ett sms med förslag på bio? Jaha? Det lät inte alls fel faktiskt, men eftersom den lille sonen är här så är det inte ett alternativ. Det slutade med att han kom hit helt enkelt.
Oj, vad jag städade... Det var ett tag sedan jag gjorde det senast. Och vad skulle jag bjuda på?! Jag dricker ju inte ens kaffe. Gillar inte ens te så speciellt mycket. Duger saft? Jag funderade på hur galen jag är på en skala. Ganska mycket, kom jag fram till. Why, why, whyyyyyy....?
Sedan kom han. Jag har ju bara sett honom i orange/gula arbetskläder, sittandes i en grävmaskin. Han var ganska lång upptäckte jag. Och han såg bättre ut på nära håll än uppe i grävmaskinen. Inte illa alls!
När han kom var jag mitt uppe i ett dominospel med sonen. Jag tror inte han hade förstått att junior var hemma, men han tog det med fattning. Det kändes helt naturligt mellan dem på en gång. Han tittade på och hjälpte till lite i dominospelet också.
Sonen går och lägger sig tidigt, och han somnar med en gång. Sedan satt jag och herr unge grävmaskinist (jag vet inte hur mycket yngre han är, men typ tio år) och pratade och skrattade. Det var så lätt, det kändes avslappnat och trevligt. Vi kommer från helt skilda världar, lever helt olika liv, men har i alla fall en massa saker gemensamt.
Ja, det var inte alls fel. Nu har vi fortsatt flirtandet på Facebook. Mmm... Trevligt!
Postat i: Singelliv | Permalink | Kommentarer [3]
Like! ;)
Skrivet av Kattlådan den 15 september, 2009 kl. 22:46 #
Me too! :)
Skrivet av Cia den 16 september, 2009 kl. 21:47 #
:)
Skrivet av Anna den 24 september, 2009 kl. 20:39 #