Jag har stängt ned mitt SprayDatekonto. Förutom att jag är tokkär i min kompis, så känner jag mig bara färdig helt enkelt.

Nu ska jag berätta vad som hände alldeles innan semester. Läs och lär, and don't try this at home kids.

Jag hade bestämt mig för att svara på alla, oavsett vad. Alla förtjänar en chans, även om deras presentation är lågvattenmärke. Nåväl, en man som direkt framställde sig som ett offer började att skriva. Han hade precis blivit dumpad av sin flickvän, men inte nog med det - han hade planerat att flytta genom halva Sverige för att bo ihop med henne. Så han hade sagt upp lägenhet och jobb. Yeay. Bilden på honom var helt tragisk. Jag är ledsen, men han hade "loser" skrivet över hela pannan.

Hur som haver. Jag hade ju bestämt mig för att svara alla, så jag gjorde det. Lite artigt sådär. "Hur har du det? Jag har det bra. Ska du göra något kul i helgen?" Typ.

Det var nog ingen annan som svarat honom förut. Han blev helt eld och lågor. Vår första dejt var i duschen på herrarnas omklädningsrum på hans arbetsplats. Inte illa, va? Jag skrev om det i ett tidigare inlägg: HÄR.

Nu hade han ju fått reda på vem jag var, och han skickade sitt telefonnummer till mig. Jag hade ingen större lust att ringa, så jag struntade i det helt enkelt. Han tjatade i stort sett varje dag: "Har du kvar mitt nummer? Ring när du vill!" Mmm, klart jag gör det. Typ aldrig.

Det började bli jobbigt att gå till hans arbetsplats för att uträtta mina jobb. En gång stod han där, mitt i skiftbytet, med alla sina kollegor. Alla stirrade på mig när jag lite diskret försökte smita förbi. Och gissa vem som klev fram och blockerade min väg? Jag har ingen aning vad han berättat för sina kollegor, men så fort jag är i närheten granskar de mig och ler filurigt.

Eftersom han jobbar med att köra konstiga fordon så hände det alldeles för ofta att jag kunde se honom i backspegel. Ofta körde han ett fordon som kallas "hora" ("för den kan ta allt mellan benen"). Hur märkligt är inte det att bli jagad och stoppad av en hora? Han tutade, var pinsam och efterhängsen. Blockerade min väg om han kom åt, tvingade mig att stanna. Hoppade ut och gav mig tusen komplimanger. Jag ser så bra ut, och dessutom är jag mysig, charmig och snäll också. Han skulle bara veta...

Precis innan min semester ringde min jobbtelefon. Gissa vem det var som ringde? Och han presenterade sig med bara sitt förnamn. Som om han vore den enda Stefan i världen?! Det var en av chefssvinen som hade gett honom mitt nummer.

Om jag vill dela ut mitt nummer gör jag det så bra själv.

Lilla chefssvinet hade inte bara gett bort mitt nummer, han hade dessutom skojat med kundtjänstskvallerkärringarna om att jag skulle ut på dejt. Gissa hur fort det ryktet spred sig? Om man vill sprida skvaller snabbt så finns det nog inget bättre sätt att göra det på än att dela med sig av informationen till de som tillbringar sina arbetsdagar med att prata i telefon.

Jag ringde lilla chefssvinet och skällde på honom efter noter (och lite till). Han blev så liten, så ynklig, bad om ursäkt, hade inte tänkt. NÄHÄ?! Jag fick ett fint ursäktsmail senare. Stefan hade duperat honom, påstått att vi kände varandra, pratade ofta med varandra och att han hade tappat mitt telefonnummer. Tydligen gick de i samma klass i grundskolan. Men lilla chefssvinet erkände sitt misstag och lovar och svär att det aldrig, aldrig kommer att upprepas.

Och Stefan då? Jag träffade honom på kiosken och åt en glass. Halva tiden satt jag i telefon med min chef, den andra hälften fick jag lyssna på hans utläggning om hans stackars ex som hade råkat bli gravid med sin nye elake pojkvän. Ja, suck. Elände. Oj, oj, vad jag kände att det var upphetsande.

Han hade ju chansen. Jag var där, och han hade ju faktiskt chansen att göra ett gott intryck. Hela jag bara rös. Nej, nej, neeeeeeeeeeeeeej. Livet måste ha mer att erbjuda. Fördelen var att när jag slingrat mig ur det hela så kändes singellivet väldigt bra. Han frågade om jag ville träffas igen. Njae, kanske inte det.

Varför är det så svårt att skrika: "NEJ! Du är en loser och jag äter hellre rakblad än träffar dig igen!!"??

Sedan drog jag på semester. Han skrev en drös med meddelanden på SprayDate. När jag kom hem från semestern hade han slutat (fått sparken på grund av arbetsbrist) på jobbet. Jag pustar ut. Det lilla chefssvinet skulle prata med honom om att han inte får ringa, och det verkar funka. Och nu när jag har stängt ned mitt SprayDate är jag fri från honom! Jag jublar innan jag har kommit över bäcken helt enkelt.

När jag inte var road längre så var det dags att stänga kontot. Jag är inte mottaglig. Dagdrömmer lite om min vän istället...