the blogg...

Just när jag klättrar upp,

just när jag hittar rätt,

just när det känns som livet ler...

Då kommer det som ett brev på posten:

när två människor lever i en relation som mest går på rutin, logistik och sköts som  ett företag att allt ska klaffa praktiskt. Det är inte lyckligt, tryggt visserligen,  men spänt.

Hur det blir  när jag tar min ur mitt sjukdomstillstånd och börjar leva det jag vill, kan och är.

Ekonomikrash, så klart, och jag blir igen orolig, rädd och spänd, tillbaka till huvudförsörjare för familjen? Jag vet inte om jag vill göra det en gång till, det knäckte mig förra gången och jag vill inte tillbaka dit.

Just ju tränar jag rätt, äter rätt, dansar rätt, arbetar rätt, så rätt som det kan vara för mig. Och så fort jag gör rätt på mig ramlar de gamla mönsterna in : när jag blir stark för jag bära, mer, nu vill jag själv välja vad jag ska bära, vad jag kan bära och vad jag vill bära.

Det är helvete så svårt.

jag har inte bloggat regelbundet på ett tag, några har undrat, skickat mail t.o.m, om jag ska sluta...?  

Nej då, men jag har inte haft tid.

Det verkar som en del är inne och kikar och får sitt lystmäte när det rullar på, även om de flesta inte skriver jota.  Det gör inget. 

Någon undrar igen, "var hittar du alla bilder?!?!?!?!"   och jag svarar som jag brukar , sök med fantasi och du ska finna.   Fast det är ett jävla träsk där ute, det krävs en del klippande, kontrasterande och annat ändrande om det ska ut på den här sidan öht.  Internet är full av väldigt sjuka siter....     jag har sett mer än vad jag vill egentligen, så jag tror att när jag tömt arkivet får det vara bra, men det tar väl ett par månader. 

Detta var en gång i tiden vansinnigt upprörande och förbjudet!  Idag heter det konst med stort K.  

En del gör konst på sig själva och lägger ner massor med tid och arbete på det. Är detta konst, eller porr, eller erotica?

Gud vet... eller Fan vet...  

 Vet du?

Jag bor i stan...  fyra dagar. Eller ja, tre och en halv.

Jag håller redan på att bli vansinnig. Och nej, jag har inte promenerat utefter kajerna, eller strosat på ngt stråk, ety jag tyar icke.

Faktum är att jag hatar stan, speciellt nu, speciellt när det är varmt.

Sommarens sista suck ska spenderas i staden...  

Jag har dessutom drabbats av handlingförlamning, så jag kommer mig inte för att ta mig någonstans.

Jag hatar små lägenheter. Den vi bor ät iofs väldigt fin, fräsch och väl inredd. Men det spelar ingen roll. Inte heller att den ligger tydligt "hippt".

Jag känner mig fullständigt klaustrofobisk. Att inte kunna gå rakt ut i naturen. Bilar överallt, folk överallt. Idag satt jag ute och läste tidningen och drack kaffe på den välplanerade gården med sina växter i krukor (för man får ju inte plantera på gårdarna... gud nej!) och måste hälsa på sex personer inom loppet av fem minuter... Personer jag inte känner, inte har en relation till.

Hej hej, hemskt mycket hej...

NEJ!!  Jag vill inte!!!

Jag vill hem..  till katterna och mina blommor och till sjön och mina träd.

Stockholm, mina mardrömmars stad...

Varför är jag inte hemma då?

Huset är upptaget,

varje år har min sambo en träff med ett gäng.

I år var det hans tur att husera dem.

Det dröjer förhoppningsvis minst fyra år innan det är dags igen.

JAG VILL HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEM!!!!

...  en hopplös dag, med halsont och öronont och dumheter.

Varit sömnlös i nästan en vecka på grund av andra saker,

dumt,

och nu,

när jag äntligen kom till ro och skulle törna in,

vem sliter upp dörren och tänder lampan för att mobiltäckningen är bäst i mitt rum?

-Oj, var du här, jag trodde du var där nere...

Tonårsdottern...

manskainterytaåtbarn

manskainterytaåtbarn

manskainterytaåtbarnförjohonärenungforfarandesomintelärtsigHÄNSYN!morr

är nog det viktigaste medkänsla med alla de drabbade hos vår granne i väster.

till råga på allt är vår ena katt död...  

Han fattas oss, lämnar ett stort hål i väven efter sig... 

SKRIIIIIIIIIIIIIIIKA!!!!! Mycket, denna dagen är crap!!!   Och jag kan inte riktigt säga varför...  stressad, av inget och allt!

Huvudet under armen, eller inget huvud alls, som den narraktiga förvirrade varelse jag är måste jag förmodligen åka 12 mil, minst i jävligt varm bil för att lämna in ett papper som skulle varit postat INNAN långhelgen... Bra där JenJen.....

Havet... om så bara en strimma...  jag behöver det.. 

Heders Google idag, som har gjort en sådan underbar Martha Graham-animation på hennes födelsedag! Grattis Martha, dansa i både himmel och helvete precis som du gjorde här på jorden!

Klicka på länken innan midnatt,

sedan är det ögonblicket borta!

Och du sa att du varit i Sacré-Coeur, tänt ett ljus, 

just nu, 

jag kände friden ända hit,

och saknade dig så löjligt,

det är 24 år sedan sist jag såg dig,

minst,

men märkligt är,

att jag alltid,

när jag såg dig,

var varm trygg räddad,

du fanns bland dem som räknades, 

det gjorde inte jag,

men du  gjorde inte skillnad,

ändå,

det gjorde alltid jag för jag trodde det var rätt eftersom jag aldrig fick vara med annat än på nåder,

du var den coola så coolt att det blev uncoolt coolt,

knappt ett ord har vi bytt,

och ändå känner vi varandra så väldigt väl.

Jag tyckte om att titta på dig,

och förstod inte vad det var jag tyckte om,

det varma självklara i allt det coola,

Just när du sa att du varit i Sacré-Coeur,

så drabbades jag,

igen,

för det var där min kärlekslögn började.

Det är ok att inte fatta något,

jag gör det inte heller själv...

Hej bloggen... det var ett tag sedan.

Jag är minst.

Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.

De säger att det börjar bli vår ute...

-Jaha, tänker jag.

Jo, det går fortfarande bra på nya jobbet.

Förutom en fet kärring i offerkofta, ska hon få sabba för mig? Nej...

Det funkar ändå inte,

livet.

Hatar saker, mår illa av det, hatet.  Självhat.

Tänk innan man vart 'upplyst' eller hade insikter...  då kunde man hata till höger och vänster utan att någon körde ner flosker i halsen på en, eller att det bara var en spegling av en själv, osv osv...

Jag pallar inte mer.

Sicket larv egentligen, förra inlägget, recycla gammal skit, inte konstigt va, orkar inte ens skriva om det, den där nostalgin, som förresten är ett minne av något som aldrig var. Så jag  kan packa i hop det nu, jag vill inte ens ha ngn röd klänning, allt jag köper och vill ha är ju ändå svart för då trivs jag, och trivs jag inte så går ju inget annat bra heller,  jag vill inte äta ute, jag gillar att äta hemma, jag behöver inte sitta här och älta, jag ska framåt, minnen som är uppbyggliga kan jag ta till mig, musik som väcker det ena och det andra, ja! Men för att skapa något nytt, här och nu, inte runka runt i som ngn jävla ältare. 

(Vackraste vårbilden än så läge... fröstänglar, fulla av förväntansfullt liv)

Amenherregudalltså! Vad jag är TRÖTT på den sidan av mig själv. Dippar jag så dippar jag, det är ner så mycket ändå, varannan minut nästan för det mesta, slutaaaaa larva runt i leran JenJen, beskärd del kommer nu när snön smälter ändå... 

Och så sa någon häromveckan:

-Du är galen va?

Och jag svarade:

-JA!!! Fullständigt, och galenskapen äter upp mig ibland, men det är tillåtet!!

(Då ser det ut så här inne i mig:, eller så här: )

Black Swan fuck off!!

Nya saker, ny komposition, nytt jobb, nya grupper, nya människor, nytt tänk!

NY VÅR!!

*

Do it!

Ja, just så som Alexandra skriver, vill jag oxå känna.


       

Och ja, jag ÄLSKAR filmen och balletten, läs om den här, och se den, så här en kulen hösteftermidag finns det inget bättre än en gammal film, te, något gott, filt och video el. dvd.

Och det är nästan precis ett år sedan jag skrev det här och här sitter jag och känner nästan likadant p.g.a en Eric Clapton-låt i bakgrunden i ett tv-program... livet går verkligen upp och ner..  upp igen snart hoppas jag. 

...'put up your long hair... wonderful tonight'... 

jäkla karl, han sjunger ju det som alla kvinnor vill höra..

Huvudvärk och skallebank och sitter fast i ngn slags köldchock, och då ska det bli ÄNNU kallare nästa vecka... 

Jag har inget att göra, eller jag har MASSOR att göra,  hur gör man.. .För att komma loss?

Känner mig en smula schitzo idag...

Det har fallit så mycket snö att det är satan så svårt att ta sig fram, är man lätt som Nasse kan man ju trippa på skaren, det är inte jag... krasch krasch rakt igenom när fågelhuset ska fyllas på, kängskaften blir full av snö... och det är -19 ute, mitt på dagen.

denna kommersialismens vansinniga dag när mer människor blir ledsna för att de inte får något än folk blir glada för att de får något, speciellt i skolorna...  Hatar det här, stora mobbingdagen.