the blogg...

En AnnanDag eller en annan dag, juldukarna i tvättmaskinen, Pappan, Lille brodern och Farmodern på väg bort med tåg, sambo och dotter i stallet och jag är ENSAM i huset för första gången sedan dan innan julafton...  och det är skönt, faktiskt riktigt skönt. Men jag kan ändå säga som Karl-Bertils ömma moder: Det var en välsignad Jul!

Snabbresumé: lycklig lillebror med bara ett vredesutbrott, lycklig p.g.a all LEGO som strömmade ur paketen på julafton,

över tomten som kom PÅ RIKTIGT (tack grannen) och över att ha sin syster att krama i och hålla om och krama igen, speciellt i tv-fåtöljen. Lycklig över att ena katten tålmodigt fann sig i alla kramar, klappar och sittabredvidhelatidennärdetskaätasikökssoffan....

Lycklig dotter, för att pappan KUNDE lämna lillebror och följa med bara han och se henne rida. Och att han så tydligt ville det. Lycklig dotter över nya morgonrocken, och sedan så där toklycklig så hon började gråta över den nya mobilen hon fick ( jo, det är sant) och lycklig över sin lillebror att han fanns här hela helgen.

Lycklig pappa som fick ha bägge sina barn en hel julhelg även om han inte fick en minut över för sig själv p.g.a allt legoassisterande, hjälp i stall (kors i tak, även om jag sett noggrannare sopning...) och nedladdning av musik till nya mobilen och att jo, han faktiskt fick spela en omgång Alphapet med sin mamma och sambon (som han dessutom vann).

Lycklig Farmor som fick skönaste sängen i eget rum, massor av sudoku och Alphapetturnering som hon så klart vann, som fick ha två barnbarn runt sig utan att de kvävde henne eftersom det fanns så många andra vuxna, som fick egen tid till promenad i gnistrande rimfrostlandskap och som ficka laga prescis så mycket mat hon ville och hade lust med, och visa hur en pepparkaksdeg ska kavlas (som hon dessutom berömde mig för, den var PERFEKT...) och sova ut utan något barnbarm drog upp henne klockan sju.

Jag och sambon då? Jo, vi var oxå glada som julvärdspar, faktiskt har vi inte bråkat en enda gång, vi funkar bra i team, och julen blev vit, så vit att det började snöa på julafton klockan ett, och sedan höll i sig ända till kvällen då ett tunt men väldigt dekorativt lager lagt sig och reflekterade facklornas sken som tänts för att tomten skulle hitta vägen. Och Han kom, med buller och bång, stampande stövlar och lykta, ända från Nordpolen hade han gått, och han var så trött, så trött...

Det var kanon på alla sätt och vis, det är bara att ta sig ett försenat julbad nu, tvätta juldukarna för gästomgång nummer två som kommer i morgon (sambons sida) dra en sväng med damsugaren och inhandla en ny drickaback, men först: två välsignade timmar i ensamhet.

Och sova, i natt ska jag sova, själv, i egen säng, själv... Sömn är bra på jul... mycket bra.