Gamla kvinnor

02 apr kl 15:52, 2008

Skrivet av isadoraduncan under kategorin Känna livet | 13 Kommentarer | Permalink

Berättelsen om de gamla kvinnorna

 

Jag älskar gamla kvinnor,

fula kvinnor,

arga kvinnor

 

de är jordens salt

de äcklas inte

av mänskligt, avfall

 

de känner frånsidan

av medaljen

av kärleken

av tron

 

de kommer och går.

diktatorerna uppför sina narrspel

har händerna fläckade

av mänskliga varelsers blod

 

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

köper kött, frukt, bröd

städar, lagar mat

står på gatan med händerna ? i kors tiger

 

gamla kvinnor

är odödliga

 

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet

Faust spelar en lumpen och löjlig roll

Raskolnikov hugger till med yxan

de gamla kvinnorna är

oförstörbara

de ler överseende

 

gud dör

 

de gamla kvinnorna står upp som vanligt

varje dag

i gryningen köper bröd vin fisk

civilisationen dör

de gamla kvinnorna står upp i gryningen

öppnar fönstren

bär ut slaskhinken

människan dör

de gamla kvinnorna

tvättar liket

begraver de döda

planterar blommor

på gravarna

 

jag älskar gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

de tror på det eviga livet

de är jordens salt

trädets bark

de är djurens ödmjuka ögon

 

feghet och hjältemod

storhet och ringhet

ser de i deras rätta dimensioner

anpassade till vardagens krav

deras söner upptäcker Amerika

stupar vid Thermopylae

dör på kors - erövrar kosmos

 

de gamla kvinnorna går ut i gryningen

på stan

köper mjölk bröd

kött lagar soppa

öppnar fönstren

 

bara dumbommar skrattar

åt gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

...

när de dör

flyter ur ögat

en tår

och förenar sig

vid munnen

med en ung flickas leende

 

 

 

Tadeusz Rozewicz, 1921

Tack Lilla Du


Att ingen kommenterat denna

sist den låg ute,

märkligt,

tycker jag.

Så jag lägger ut den igen.

De förtjänar sin plats.

Trackback URL: http://blogg.passagen.se/isadoraduncan/entry/gamla_kvinnor
Kommentarer:

Roligt att Rozewicz läses i Sverige! han är en av Polens bästa poeter, och det i ett land med måånga bra poeter...

Skrivet av tooticky den 07 april, 2008 kl. 02:59 #

Tänk - det blev just du som kommenterade denna... det är jag glad för, vet inte om någon annan ids läsa dylikt, den är ju inte såå glättig, men jag föll för den, stenhårt, kanske skulle ta och leta upp han, Rozewicz, på bibblan. (Japp, för det blev 66)

Skrivet av JenJen den 07 april, 2008 kl. 22:47 #

Jag älskar den här dikten......googlade efter den eftersom jag tappat bort den.....tack för att du lagt ut den......

Skrivet av Fairymary den 25 oktober, 2008 kl. 22:16 #

Fairymary: åh vad kul!! har du ingen länk till dig? just när jag satt och tyckte allt var trist påminde du mig om den. Tack!

Skrivet av JenJen den 25 oktober, 2008 kl. 22:22 #

Hej!
Igår läste Thomas von Brömssen denna strålande dikt på en konsert med Göteborg Barock i Tyska kyrkan, Göteborg.
Man förstår ju att det är en man som skrivit den men han såg nästan själv ut som en av de där bottenkloka kvinnor poeten hyllar.
Tack för texten!
Dan

Skrivet av dan sjögren den 18 december, 2008 kl. 17:12 #

Dan: ja, den är underbar tycker jag, hade varit härligt att höra den reciteras av Thomas B!

Skrivet av JenJen den 18 december, 2008 kl. 23:58 #

Dan: Så här såg han ut som ung,

Skrivet av JenJen den 19 december, 2008 kl. 00:00 #

Dan: försöker igen

Skrivet av JenJen den 19 december, 2008 kl. 00:00 #

Jag gillar också gamla kvinnor, men inte dem som är fula inuti :)

Skrivet av Rebecka den 04 juni, 2010 kl. 14:04 #

Rebecka: tror de flesta som är fula inuti ännu längre in är vackra..

Skrivet av JenJen den 08 juni, 2010 kl. 23:52 #

Tack för det.
Det var precis den dikt jag önskade att hitta för enkel avskrift.
Den kommer att finnas i en bok vid en pensionsavtackning.En av mina favoriter.

Får nu bara leta efter den delen som fattas.

Skrivet av marianne Hüll den 13 april, 2011 kl. 20:30 #

marianne: hoppas de får rätt pension för slitet i sitt liv oxå, och inte bara ett skämt.

Skrivet av JenJen den 13 april, 2011 kl. 23:59 #

Så glad att till sist hitta denna dikt! Har berörts starkt av den sedan första gången jag hörde den! Kanske var det i början på åttiotalet, min väninna Kaya Ålander sjöng den i radio...Programmet sändes från Umeå,tror jag,Radio Ellen,om jag minns rätt? Sedan dess har jag då och då i livet kommit ihåg versrader ur dikten:...jordens salt...går upp...steker fläsk...ja,allt möjligt...Så varmt tack för denna dikt!

Skrivet av Ingrid Hoffmann Sey den 30 juni, 2011 kl. 05:23 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten