

15 nov kl 18:46, 2009
Häromkvällen såg vi 'Broarna i Madison County', dottern och jag. Hon blev fascinerad av en sak:
lappar.
Ni vet, en handskriven lapp. Som Franceska åker hela långa vägen och sätter upp på bron, för att bjuda honom på middag.

'Varför det, och vad är det med henne?' frågar dottern, och jag får förklara, att det fanns inga mobiler, inga sms att skicka som meddelanden, man fick meddela sig med lappar.
'Fan vad häftigt! Jag har aldrig fått någon lapp...'
Hon har aldrig fått någon lapp... det är ganska sorgligt.
Det har jag, hemska och vackra lappar. Inte så där väldigt ofta, men ändå, brev på papper skrivna med penna, lappar här och var, ett meddelande, som inte är elektroniskt. En trösterik tanke bara det, någon skrev, till mig. Ljus i den där förbannat mörka tunneln.
Sen sitter jag där och suckar,
för mig själv,
för filmen är nog lite långsam,
hon försvinner, dottern,
då och då,
till lapp-toppen, för att knattra meddelande,
i rasande fart,
och jag sitter där, och lider med Franceska,
och allt hon känner, och nej, jag tycker inte hon
är ett offer som somliga vill ha det till,
hon är av sin miljö och tid.
Hon gjorde vad hon måste.
Hon skulle alltid varit halv om hon följt med.
Och hjärtat suckar lite. När två människor möts så,
och det aldrig kan bli, fungera.
Att hon kom att känna ngt
mer i livet än bara de små vardagsdetaljerna.
Det höll henne uppe.
Jag försöker tänka så med.
En lapp då och då, hade inte varit fel.
Mmm.. filmen var fin. Har konstigt nog inte sett den förr.
Jag är dessutom för vek för såna där - klart jag bölade som tusan till slut.
Clints filmer är oftast såna - innerliga.
Skrivet av Lady Meg den 16 november, 2009 kl. 09:36 #
Numera sätter man väl bara lappmeddelanden i tvättstugan eller trapphuset? Fast ibland kan jag ju tycka att man borde införa det även vid frukostbordet faktiskt.
Filmen är underbar btw. :-)
Skrivet av Peter Pan den 18 november, 2009 kl. 10:30 #
Lady Meg: undrar hur många kvinnor som i hemlighet idientifierar sig med henne..
Skrivet av JenJen den 19 november, 2009 kl. 10:30 #
PP: Vid frukostbordet? Ja, kanske en idé, jag föredrar tystnad där, om jag nu ngnsin sitter vid ett frukostbord, väldigt sällan.
Skrivet av JenJen den 19 november, 2009 kl. 10:31 #