the blogg...

Vad göra, en fredag, när det regnar och sommaren känns kaputt, när mamman gått sönder alldeles och dottern har aptråkigt och dessutom inte mycket till mamma kvar.

Grannarna ska gå på Mamma Mia, men det bär mig emot och ringa och fråga om vi kan hänga på, jag vill inte ha ett eventuellt 'jaaeeöööhuum' i luren. 

Så vi går på den sena föreställningen (bor man så här är det kostsamt OCH ett företag och jag har inte alls råd egentligen: biobiljetter, benisn, popcorn, fika medan vi väntar, och det kanske tycks som att häften kunde uteslutas, men se det kan det inte, vi går på bio typ en gång per år.)

Och jag ÄR skeptisk till en filmmusikal med ABBA-låtar, jag var skeptisk till en scenmusikal med ABBA-låtar, men oj, oj oj oj oj, JenJen har gråtit OCH skrattat högt i biosalongen.

Fantastisk, och jag ska faktistk se den igen, på bio, med X????et, för jag behöver se den, igen, och igen, men vill inte se den på DVD än, på bio, mer, än en gång.

Och jag tänker inte skämmas eller känna att jag är en härmapa, för jag HAR sådana snickarbyxor, och har haft, länge, och använder ofta, varför jag nämner det, jo, jag har ju en hjärna som jämt bränner runt allt 100 ggr och i det här fallet sammankopplades det med en annan film:

Varats Olidliga Lätthet... när den hade haft premiär (och fråga inte mig vilken sten jag gömde mig under då) så gick jag dagen efter till klubben, där jag satt i kassan och bestämde vem som fick gå före i kön och vem som fick vänta, gick dit iförd min ny hatt, jag tror jag fick den av Tooticky, eller well, i vilket fall, jag hade haft en uv-period och hållt mig inne, bortanför världen, inte läst tidningar, inte sett på tv och def. inte sett några bio-affisher.

Min chef får syn på mig när jag kliver in genom dörren, suckar, tar sig för pannan och utbrister:

Åh nej, Varats Olidliga Hatthet....

(han gillade inte filmen, inte upphausningen av frk Olin, som jag på den tiden var tydligen tämligen lik, och se där, hatten gömdes undan och användes aldrig mer när jag fattade vad han menade, bara ute i skogen , där ingen såg... jag kommer från en stad där det är MYCKET fult att imitera ngn, inspireras av ngn utan man ska vara totally original konstaus, men det skiter jag i nu, ety jag ska köra ved, i mina snickarbyxor, så det så.)

Det slår mig förresten, Hondjuret har bildbevis på att jag såg ut just så när jag DJ-ade på en fest. snickarbyxor och fjäderboa. Alltså: jag är en trendsetter... =D