Min flicka...

18 maj kl 12:35, 2011

Skrivet av isadoraduncan under kategorin Mamman | 6 Kommentarer | Permalink

Älskade unge, kära barn, finaste dotra min.

Du har det svårt nu, hjärtat har gått i tusen bitar och det känns som om kroppen håller på att gå samma väg. Svårt att sova, svårt att plugga, svårt att göra något över huvud taget.  Svårt att stå för det som du gjorde, för du gjorde bara rätt, jag vet det, inte för att du är min dotter, utan för att kärleken inte får gömmas. Du vågade, du gjorde slut, du grät, du kramade, du förklarade, förklarade att om du inte får synas tillsammans med den du tycker om, älskar, vad är det då för förhållande, hur många rosor, ringar, presenter som kommer, spelar det inte någon roll om kärleken inte får synas.

Min unge, min lilla, men söndergråtet ansikte, och gråt som bara väller över, tvivel, ånger, 'gjorde jag rätt??!?!'.

Ja, det gjorde du.   Jag, den supermedlandedemokratiskttillidiotibådaharalltidlikadel-mamman, nej, inte nu, det är inte rätt att ständigt komma i skymundan p.g.a rädsla, då har kärleken nummer två som plats. Det passa inte dig, inte ska det passa någon, men du har lärt dig, du tar det inte.

Klart du får tvivel, klart det gör ont...   vi sitter i sängen, mitt i natten, igen, och jag tänker på alla de gånger vi suttit uppe mitt i natten och gråtit och kramats för olika saker: hästen, dumma skolkompisar, andra mammor som varit hemskt orättvisa, dumma stalltanter fulla av tjafs, saknad efter lillebror.  Men nu är det något annat, nu börjar livet, mer på riktigt.

Och jag vill också gråta, men håller emot, för jag vet, att när hon just andats ut lite så är det inte på sin plats, faktiskt inte. Sömn, god sömn, tror jag att det är det jag kan backa henne bäst med just nu, och hamra in: du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du gjorde inte fel, du är värd någon som öppet kan visa hela världen och dig hur värdefull du är.

« Mycket viktigt! | Hem | * »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/isadoraduncan/entry/min_flicka

Kommentarer:

En mamma som du önskar jag alla!

Skrivet av Anni den 18 maj, 2011 kl. 13:40 #

Love hurts, så är det onekligen. Men trots det så gäller ju ändå att 'Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls'. Det vet nog både du och jag vid det här laget, men kanske inte dotra di ...inte än.

Krama om henne så mycket du får och kan och fortsätt vara just den fantastiska mamma för henne som du är, och alltid har varit.

Skrivet av Peter Pan den 18 maj, 2011 kl. 16:27 #

Anni: i ärlighetens namn, det gör jag ned faktiskt.Vad det gäller detta.

Skrivet av JenJen den 20 maj, 2011 kl. 14:33 #

PP: Well, inte alltid, jag känner nog mina tillkortakommanden. Men nu, ja, fy fan det gör ju ont i mig med.

Skrivet av JenJen den 20 maj, 2011 kl. 14:34 #

Hon är stark din dotter, som klarar av en sån sak. Men ack så ont det gör när man går emot sitt eget hjärta. :-(

Kramar åt er båda.

Skrivet av Peter Pan den 23 maj, 2011 kl. 14:39 #

PP: Hon har löst det. På ett vis jag hoppas hon mår bra av.

Skrivet av JenJen den 23 maj, 2011 kl. 16:04 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten