Som en äkta drrrrrrrrrrrrrrrrrramatenpjäs....

26 dec kl 16:11, 2010

Skrivet av isadoraduncan under kategorin X-it | 12 Kommentarer | Permalink

Ni kan ju själva skriva pjäsen i kommentarsfälten....  för jag ids sannerligen inte mer.

« Äntligen... | Hem | Försoning »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/isadoraduncan/entry/som_en_äkta_drrrrrrrrrrrrrrrrrramatenpjäs

Kommentarer:

Jag hoppas verkligen inte att din jul har varit som en Norénpjäs.

:(

Skrivet av Kattlådan den 26 december, 2010 kl. 18:02 #

KAttlådan: det har den , tyvärr.. vill leta nytt boende, men inte riktigt var jag ska bli av.

Skrivet av JenJen den 26 december, 2010 kl. 19:46 #

JenJen: Det gör mig ont att höra.

Men det kanske är dags att ändra på saker och ting så att du mår bra igen? I stället för att fortsätta försöka lappa ihop något som inte funkar kan du börja bygga på något nytt som förhoppningsvis känns bättre. Äsch jag vet för lite, spekulerar bara...

Skrivet av Kattlådan den 28 december, 2010 kl. 17:17 #

Nu skickar jag varma varma tankar till dig!
Du är en liten del av min flock vet du.

*kram*

Skrivet av nynnande den 28 december, 2010 kl. 20:23 #

Det är väl själva boendet som felar... eller?

För strängt helt enkelt!

Skrivet av WoW den 29 december, 2010 kl. 09:30 #

Wow & nynnande: tack.
Jo, själva boet är bra, men boendeformen knas, nu har kroppen totalhavererat dessutom i kylan, och då går orken och själen helt in i väggen. Och jag har för första gången på länge en sådan underbar granne som jag inte vill flytta i från, faktistk, Sådant väger upp, en del, nu måste jag bara hitta någon form av energi. Att kunna stå upp om dagarna öht...

Skrivet av JenJen den 30 december, 2010 kl. 00:33 #

och jag kom så långt att jag hittade ett hus, ett billigt litet hus, faktiskt helst överkomligt och möjligt, åkte och tittade på det, men insåg att det inte var där jag skulle vara, heller, men det var iaf ett steg, att göra det.

Skrivet av JenJen den 30 december, 2010 kl. 00:38 #

självföraktet i sjukskrivningen och sjukdomen är nog det allra svåraste att hantera. I de flestas ögon är man paria, jag har förlorat fler vänner under den här sjukskrivningen än under resten av livet.

Skrivet av JenJen den 30 december, 2010 kl. 16:34 #

Det låter som du behöver det, jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

Skrivet av Snurran den 31 december, 2010 kl. 11:58 #

Men de vänner du har kvar är
r i k t i g a vänner.

Skrivet av nynnande den 01 januari, 2011 kl. 22:42 #

Snurran: tack det samma.

Skrivet av JenJen den 04 januari, 2011 kl. 16:08 #

Snurran: det är svårt att veta, de flesta har jag sådant geografiskt avstånd till att jag bara har telefonkontakt och knappt det. Men en har jag i grannhuset, det är guld värt!

Skrivet av 90.239.120.138 den 04 januari, 2011 kl. 16:09 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten