Vill inte

17 maj kl 13:39, 2009

Skrivet av isadoraduncan under kategorin "Denna dagen" | 4 Kommentarer | Permalink

Dagjäveln har börjat, jag vill inte, jag vill inte börja dra i kartongerna, jag kommer inte komma i fatt ändå.

Jag är slut, sambon ser det inte, han tror, som så många andra verkar tro, framförallt män, att när ngt är 'över' så är det ju bra igen, allt, eller hur??  Det är det, och det är inte över, och jag är inte glad att bo här, för jag bara just bor, inte ngt annat, det är inte ett hem, och det handlar inte om att sakerna inte är på plats, sådant har jag alltid brytt mig mindre om. Det får ta sin tid.

Och det var det som det skulle få ta, men det blev så jävla fel med det lilla kalaset vi skulle ha och han drar i gång världens cirkus för att få hit soffor, pressar och stressar både mig och sig själv och så pass att en bil blev skadad och poff så rök där flera tusenlappar till i självrisk... smart... nej...Och det är just sådant som händer när man rusar på, det vet jag så väl, ser inte, hör inte, klassiskt. Fast det gäller alla andra, inte honom.

 

Och jag inser att det kommer inte bli någon vila för mig, nej, som jag sa innan, att när vi väl är på plats behöver jag väldigt mycket ro utan krav, ja visst, så klart. Inte. För jag kommer på att vi ska ha hans mamma här, och hela den sidan av familjen, som ca 6-7 veckor... och  jag fasar, jag vet hur det kommer att bli, det kommer bli ett helvete med hur det ska se ut, var saker ska vara, frågor, frågor, frågor, frågor, eller så gör han allt själv, och är jag inte tacksam då, fast jag inte haft en chans att yttra mig i hur jag hade velat ha det, som jag inte kan bestämma NU, just NU. Då är jag fel, en fel person, nej det sägs inte rakt ut, men det märks oerhört tydligt.

För hur fan ska det gå till när jag får femhundra frågor om var saker och ting ska vara, när det bankas och sågas till ett på natten för 'jamen, jag vill ju bli färdig, får man inte röra sig i huset eller' och det blir återigen att det ska credas i tid och otid annars är jag inte tacksam...och småeriet, skjutas och planera till stall, från stall, översoverier, samtal, fix, trix, småsaker, hela tiden. Vill inte.

Jag hatar det här. Det får vara hur fint hus som helst, och spännande och eldstäder och dammar och vattenfall och fanskap, jag vill inte, jag vill ha min katt, och jag vill komma hem.

« * | Hem | ~~ »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/isadoraduncan/entry/vill_inte

Kommentarer:

Det är svårt att förstå alla som har så bråttom med allt. Till vad, undrar jag?

Skrivet av Kattlådan den 17 maj, 2009 kl. 14:37 #

Kattlådan: jag tror, något att skylta med, eller, att vi faktiskt är i olika generationer, det är inte så jävla noga för min del, han är född på femtiotalet, sen är jag och dottern som vi är, vi är hippsomhapp, jag bäddar inte sängen ofta t.ex, jag har inte lust, jag lägger inte tid på det för att det ska vara så, jag för det när jag vill ha den så. Dottern är jätteduktigt på att göra fint, när hon vill och har lust och ibland när hon måste, men jag ser hur slut hon är, hon har haft två år av jobbigheter med oss som separerade, blev tillsamans igen, hästen som rymde när den äntligen kom, elak mobbing i skola och stall och en mamma som är ganska sjuk för det mesta, hon är trött hon med, och jag ömkar inte med henne, men jag låter henne vara, så mycket det går. Jag stressar henne inte. Försöker iaf.

Skrivet av JenJen den 17 maj, 2009 kl. 16:03 #

Du och jag lever i lika liv.

Även om han inte är född på femtiotalet så är hans tankar det!

Jag vill också hem, och det är inte där jag är nu fast jag vet inte var det är, eller om det finns längre eller alls...

Fast jag är inte sjuk utan frisk!
Men tydligen för frisk, så det sticker i ögonen på han omkring mig...kanske jag stjäl hans kraft...men det är inte min mening.

Jag har egen och behöver absolut inte hans som han behöver så väl själv.

Barnen måste hitta sin egen väg även om det är tungt att se på om vägen är slingrig och i motlut.

Skrivet av viola den 18 maj, 2009 kl. 15:10 #

Viola: snårigt... ja. Femtiotalstankar har jag märkt bor i många..

Hem... ja, var är det, jag trodde jag visste, men där fick jag inte vara kvar.

Skrivet av JenJen den 19 maj, 2009 kl. 12:26 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten