the blogg...

Just när jag klättrar upp,

just när jag hittar rätt,

just när det känns som livet ler...

Då kommer det som ett brev på posten:

när två människor lever i en relation som mest går på rutin, logistik och sköts som  ett företag att allt ska klaffa praktiskt. Det är inte lyckligt, tryggt visserligen,  men spänt.

Hur det blir  när jag tar min ur mitt sjukdomstillstånd och börjar leva det jag vill, kan och är.

Ekonomikrash, så klart, och jag blir igen orolig, rädd och spänd, tillbaka till huvudförsörjare för familjen? Jag vet inte om jag vill göra det en gång till, det knäckte mig förra gången och jag vill inte tillbaka dit.

Just ju tränar jag rätt, äter rätt, dansar rätt, arbetar rätt, så rätt som det kan vara för mig. Och så fort jag gör rätt på mig ramlar de gamla mönsterna in : när jag blir stark för jag bära, mer, nu vill jag själv välja vad jag ska bära, vad jag kan bära och vad jag vill bära.

Det är helvete så svårt.

är nog det viktigaste medkänsla med alla de drabbade hos vår granne i väster.

Sicket larv egentligen, förra inlägget, recycla gammal skit, inte konstigt va, orkar inte ens skriva om det, den där nostalgin, som förresten är ett minne av något som aldrig var. Så jag  kan packa i hop det nu, jag vill inte ens ha ngn röd klänning, allt jag köper och vill ha är ju ändå svart för då trivs jag, och trivs jag inte så går ju inget annat bra heller,  jag vill inte äta ute, jag gillar att äta hemma, jag behöver inte sitta här och älta, jag ska framåt, minnen som är uppbyggliga kan jag ta till mig, musik som väcker det ena och det andra, ja! Men för att skapa något nytt, här och nu, inte runka runt i som ngn jävla ältare. 

(Vackraste vårbilden än så läge... fröstänglar, fulla av förväntansfullt liv)

Amenherregudalltså! Vad jag är TRÖTT på den sidan av mig själv. Dippar jag så dippar jag, det är ner så mycket ändå, varannan minut nästan för det mesta, slutaaaaa larva runt i leran JenJen, beskärd del kommer nu när snön smälter ändå... 

Och så sa någon häromveckan:

-Du är galen va?

Och jag svarade:

-JA!!! Fullständigt, och galenskapen äter upp mig ibland, men det är tillåtet!!

(Då ser det ut så här inne i mig:, eller så här: )

Black Swan fuck off!!

Nya saker, ny komposition, nytt jobb, nya grupper, nya människor, nytt tänk!

NY VÅR!!

*

Do it!

Ja, just så som Alexandra skriver, vill jag oxå känna.


       

Och ja, jag ÄLSKAR filmen och balletten, läs om den här, och se den, så här en kulen hösteftermidag finns det inget bättre än en gammal film, te, något gott, filt och video el. dvd.

Och det är nästan precis ett år sedan jag skrev det här och här sitter jag och känner nästan likadant p.g.a en Eric Clapton-låt i bakgrunden i ett tv-program... livet går verkligen upp och ner..  upp igen snart hoppas jag. 

...'put up your long hair... wonderful tonight'... 

jäkla karl, han sjunger ju det som alla kvinnor vill höra..

över dessa självgoda jägare, stora och starka känner de sig säkert, vad är det som driver dem till detta även om det är tillåtet? För många lodjur, enligt någon skrivbordsnisse.... I helvete heller, för många människor!

Låt dem få leva,

de är ju så sköna.

Huvudvärk och skallebank och sitter fast i ngn slags köldchock, och då ska det bli ÄNNU kallare nästa vecka... 

Jag har inget att göra, eller jag har MASSOR att göra,  hur gör man.. .För att komma loss?

Känner mig en smula schitzo idag...

Det har fallit så mycket snö att det är satan så svårt att ta sig fram, är man lätt som Nasse kan man ju trippa på skaren, det är inte jag... krasch krasch rakt igenom när fågelhuset ska fyllas på, kängskaften blir full av snö... och det är -19 ute, mitt på dagen.

verkar tro att mitt bildbloggande av erotisk karaktär har med hur min relation ser ut att göra.

Dessa två ting, min relation och mitt erotikbildbloggande, är helt frånkopplat varandra. 

Precis som det faller sig att jag göra inlägg när det finns tid, inte lust.

En del tror att jag lägger ut bilder på mig själv och min partner, det gör jag inte.

Farhågor och förhoppningar är fruktlösa i det avseendet.

Jag länkar inte ens till de sidor jag hittar bilder, på, respektlöst tycker en del, varsågod och tyck så, det går bra. Jag skär i dem mesta jag hittar, om det inte är målningar, skär bort ansikten och ögon, jag  har nämligen tron att det kan vara så, att en dag kanske man ångrar sig efter att ha varit 'modell' som det så vackert heter, och då ska man iaf inte hitta sig själv hos mig.

En del har undrat, så, nu vet ni.

Jag vill bara väcka vad som nu väcks, med illustrationer. Är vi söndersexualiserade, eller inte? Är vi övermättade på en del, men inte på annat? Kan det vara intressant och se hur historien ser ut? Andra kulturer, nu och då, för länge sedan?

Osv osv, bla bla bla.

Våga... känna... göra... ut... in... vila... i ... vara.... göra... vara... göra... njuta... slåss... finnas... göra... bli... kan... rädd... duktig... kan... måste... vill....

Men gud så trött på mig själv jag blir...

ska måla vitt...

Jag är trött, jag har inflammationer i hela kroppen tydligen. Jag har ont, jag har känselbortfall i hälarna, jag har nervkramper i händerna, jag är så jävla trött på det, jag vill gråta och gnälla, jag vill att någon ska ta hand om mig, jag vill att någon ska säga att det blir bra, på det där viset att jag tror på det. Jag har inget självförtroende kvar, den här jävla smärtan motarbetar det jag vill göra hela tiden.

Jag vill jobba, jag vill dansa, jag vill undervisa och gräva i trädgården och hugga ved och och och allt det som ligger runt i huset och väntar.

Jag vill.

Det går inte.

Säger någon hurtig person 'Bara man vill så går det'  slår jag in skallen på verderbörande.

Jag är knäckt.

Jag vill.

Skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiika!!

Jag blir så ledsen och trött och liten av det här.

tomt,

                blankt,

                                    intet,

                                                   nada,

Det ÄR inte så,

men det KÄNNS så,

snön och kylan tar knäcken på mig.

Det kommer aldrig bli varmt igen...

Måste tömma väskan i dag, tömma den helt och sortera alla anteckningar, uppgifter och inlämnade skriverier från elever. I morgon är det slut, avslut och good bye, det känns. 

I morgon vet jag om det blir en fortsättning, med några andra, något annat. 

Ågren och helvete och sömnlösa nätter, och ela dimbanken rullar in i sinnet och döljer allt vett, sans och förnuft.

Skiter i det, försöker iaf, först väskan, tömma, sortera.

Det får plats aldeles för mycket i en sådan, egentligen...