the blogg...

Ett på sätt och vis avundsvärt sätt att leva.

Civilisationen står mig ibland upp i halsen.

Inte för att det är fel med rinnande vatten och elspis i mitt hus,

tvättmaskin och diskmaskin.

Men ibland, hysterin, och hur den prånglas ut,

hur västlig välfärd prångals ut som måttstock och det alenarådande sättet i välstånd.

Jag tror mig känna att hon är lyckligare än de flesta här i välfärdsstaterna.

Meditationskurser är överflödiga när katter finns.

Den lilla katten som flyttade in är numera inte ett så magert skrälle längre.

Inte alls...   har ökat snart två kilo på sex veckor, är tillfreds, vill fortfarande mest vara PÅ någon människa och spinna, helst i örat, rakt in. 

 

Han har hämtat sig, börjar leka med garn och kottar, och ÄTER gör han forfarande så mycket han bara kan.

En väldigt kul familjemedlem.

Tänk, att han kom, till oss!  Det är ganska fantastisk.

 

Den lilla katten, som en gång var så här liten, kanske ska flytta,

bli stadskatt.

Han vill ju ändå inte knappt gå ut.

Vill fortfarnde mest sitta i knät.

Och våra damer där hemma är mindre roade att ha honom som inneboende.

Dessutom har han fått bullimi... äter till han kräks, vilket betyder att vi inte kan ha mat framme.

Våra katter blir mycket förvirrade när maten åker ut och in och fram och tillbaka hela tiden.

Kanske bäst ändå att han flyttar.

Men det kommer bli hemskt tomt...

Den lilla katten bara äter och sover och myser. Undrar om han har blivit jagad av andra katter. Fräser vi matskålen så fort någon annan katt närmar sig som om han var rädd att maten ska tas i från honom... Just nu är vi på samma våglängd, regnet mot rutan, tyst och stilla, dottern sover konvalecentssömn.  Jag har också bara lust att mysa som en katt idag.

Katt på trappan satt, mager och skruttig,

frågade:

Får jag bo här?

Ja, det får du, sa vi.

Välkommen in, detta är ditt hem.

 

Tack, sa katten.

Åt ett halvt ton mat, parkerade sig i dotterns knä, hela kvällen, hela NATTEN (hon fick vackert sova kvar i soffan) och nu i mitt knä, sen jag kom hem. Han sover och vilar och sover och vilar och lämnar inte soffan annat än för mer mat och kattlådebesök.

Smart katt...

till råga på allt är vår ena katt död...  

 

 

Han fattas oss, lämnar ett stort hål i väven efter sig... 

Like a little prayer ...

 

Shoplifting!

Skulle aldrig någonsin beställa något från ComHem, men jag älskar deras reklamfilmer.

Undrar om hon är på väg till Paris?

En hund.... ibland längtar jag djupt och intensivt, ofta...

har jag orken, räcker jag till, och framförallt, vad ska katterna säga??

De är ju gamla i gården och bestämmer helt och hållet här.

Jag vill ju i så fall gärna att den eventuella, ja, HÖGST eventuella hunden ska få behålla båda ögonen.

På något sätt får det gå även om det verkar omöjligt.

Fyra år sedan, och lika vackert idag. Gråter och skrattar och får inte nog, säkert fjärde gången jag lägger ut den.