Jag är så där hopplöst romatiskt larvig,
och bildspråksbegapad.
Ser jag ngt skymta förbi som går till djupet av mitt sinne måste jag se det, uppleva det.
Som den här scenen.
Skymtade förbi i en annons på nätet, tror jag... eller tv kanske... det är mindre viktigt.
Men jag måste se filmen!!
Hyrde den,
grannen var barnledig och småfrusen,
vi gjorde den ultimata filmgrejjen:
mat, nibbleting (du får själv lista ut vad det är), te, vatten, frukt.
Och sen tittade vi.
Och grät.
Och tittade.
Och kommenterade.
Och grät.
Och sa 'åh...' på rätt ställen.
Ibland blir det bara så rätt. Vissa filmer ska man se med vissa människor, upplevelsen blir större även om man inte pratar om den efter, när man bara vet vad man delat, inte bara filmen, utan känslan för stämningar, färger, kompositioner, kärlekar osv.
