the blogg...

ska hända, hus, bo, relation, skola, häst, osv osv osv osv...

Sitter i bilen, igen, och radiokanalen börjar bröla, Johnny Logan, ny panda på JenJen , blandat med konstiga skratt, för jag kom att tänka på mitt i hjärtskutteriet att de hade den låten som tema i ett dokumnetärt tv-program som handlade om... kelter, jo just kelter, vad kom de ifrån, vad hade de gemensamt, vad vet man om ett så gott som skriftlöst folk?*

Forskaren hade mycket humor, och körde Hold Me Now som bakgrunds och avbrottsmusik för att illustrera att kanske är det bara det, en schlager från 1987, framförd av en pure irish tenor... och att vi alla gärna vill vara lite keltiskt galna, som kelter är, vilda galna och extatiskt vansinnigt excentriska (jo, de är galna, alla irländare jag mött, där härjar 'keltismen' som värst). Jag måste stänga av radion i bilen, så här kan jag ju inte ha det... eller det kanske jag kan, det är galet att vara kelt, då är jag det.

Hur mycket kelt är du, bloggare?

Kunde mingla runt, kunde låta både mun och ögon skratta,

var med, i det där sociala spelet, spelade också över, totalöver,

hon, den där, JenJen-to much, den ständigt låga eller euforsikt galna...

Var jag är nu, det vet jag inte, ibland får jag en längtan till att mingla runt och glittra,

men kvinna i den för stora dunjackan och det bleka ansiktet med tunga påsar,

som packar fler tunga påsar med mat blickar förskräckt tillbaka i spegelväggen som sitter bakom kassan på Hemköp;

Nej, nej nej nej, inte, inte ut dit, det går inte.

Packar ner längtan längst ner i kassen med frysvaror, stoppar in i frysen, längst in.

Stanna där. Plats, i frysen, i frysen där frosten får glittra, syns inte, det är mörkt där.

 Spelar det någon roll om du är liten och jag är stor,

spelar det någon roll om jag är liten och du är stor,

kan vi byta, skrapa på varandras yta,

plocka fram vad som finns där bakom bröstlappen

på det strärkta skjortbröstet, bara kika, på mitt hjärta,

kanske blåsa lite på smärtan, kanske skratta åt en clown,

som bor i ena kammaren

en sträng skolfröken vad det gäller särskrivning, att dela upp ord som inte alls ska delas upp, ord som inte ens behöver delas upp, jag fattar inte, att man har blivit fel undervisad i svenska när man kommer hit som invandrare, det må vara en sak (fast det är hemsk att det lärs ut och godkänns) men jag märker mer och mer bland mina svenksa vänner och bekanta, när jag får mail, när jag läser infotexter de skrivit osv. osv. Ständigt denna särskrivning. Då tappar jag förtroendet, då vill jag inte gå på det föredraget eller kursen. Det blir ett upphackat konstigt språk som jag inte kan följa med i.

Inte för att jag själv är en höjdare på att skriva (det märks bl.a här i bloggen då och då) men om jag ska ut med en information så brukar jag antingen terrorisera Hondjuret eller Tooticky eller ngn annan jag känner som jag vet har mycket god svenska.

I dag stötte jag på den här underbara bloggen där det stod bl.a

'Jag har hört talas om tant Brun, tant Grön och tant Gredelin men aldrig har jag hört talas om herr Kalsong. Jag har dock hört talas om herr Frisör men det kanske är hans bror?'

Fler exempel:

“Skum tomte” - bäst att akta sig för honom.
“Sjuk sköterska” - hoppas hon blir frisk igen.
“Brun hårig flicka” - kanske inte så attraktivt?
“Rök fritt” - ja om ni insisterar så.
“Sjö nära tomt” - inte sjönära tomt alltså?
“Kassa medarbetare” - inte riktigt nöjd med kollegorna?
“Blå bär” - det är bättre med blåbär.
“Fryst kyckling lever” - ett smärre mirakel.
“Herr frisör” - inte ett så vanligt namn.
“Kul penna” - drar den roliga historier? 

Och min favorit:

"Brunstens batterier" - ja var kan man köpa dem? Skulle sannerligen behövas i det här huset.

En gammal sida, värd att spanas in. 

Vad tycker du? Är det viktigt med rätt skrivet språk? Rätt skriven svenska? 

Och ja, det finns säkert

massa små fel här och var

i den här texten, det sicker jag inte

under stol med.