the blogg...

Håller andan, att det håller, och att det ger verkan i rätt riktigt.

Jag blir ledsen, arg och lite uppgiven.

Och tycker U2 gör rätt, och de som i sin avundsjuka säger att bandet vbara är pk och fiskar uppmärksamhet kan ta sig i brasan och själva göra ngt för att få uppmärksamhet till en stor människa som inte ger upp sig själv och sitt folks självklara rättigheter.

Läs här, och be för att hon släpps fri.

som inte gick till valurnorna. Det tycker jag är kass, rätt och slätt och rakt av. Ingen omskrivning.

Såg 'The Mission' i kväll.

En vacker film, med hisnande landskap och sorgligt slut. Och det är ett vansinne, att makt och pengar och galenskap får råda, så länge tiden har sin gång. Jag vill tro, så gärna tro, på det goda. Det är fan så svårt. Och inte har vi lärt oss något, vansinnet fortsätter.

Kan de inte får bli lämnade i fred, urbefolkningarna, måste vi alltid invadera dem i vår tomma jakt på mer mer mer... mitt hjärta blöder.

******

Om det är någon som undrar varför helt 'vanliga vita' barn finns med bland bilderna, så är det lika eneklt som hemsk för mig. Det är gatubarn, i det här fallet från Riga. För mig utgör alla världens gatubarn en del av en urbefolkning, emotionell urbefolkning. De som skuffats ur sina familjer och sina hem, experter på att klara sig och överleva under villkor som är än grymmare, i den del av världen som borde har resurser för att täcka deras behov. 

Det finns så många som behöver, och en del som gör, jag vill vara en av dem. Orka? Ja. Jag hämtar kraft ur bland annat det här.

ska hända, hus, bo, relation, skola, häst, osv osv osv osv...

Nä, finns inte, inte på recept och inte ens som

koncept,

längre,

var tog den vägen, den försvann i ett stinkande avloppshål fyllt av

jag jag jag jag jagj jag jag...

först, sen kanske andra, om det passar mig, passar det mig inte,

så skiter jag i er,  dyker det upp något annat, roligare, än det vi har bestämt, så gör

jag

det.

Ja, det fick  jag, hjälpa till, när jag fick ett infall, ett påhitt, en galenskap eller vad man kan kallade det för, min nya mamma behöver hjälp, omsorg och vård på ett vis som jag inte kan ge. Men jag kan ringa, och trycka på, tjata, böna och be, lägga fram saken från ett annat håll. Och jag fick, blev inte klassad som dramatiskt och överspänd när infallet kom, och inte behövde jag hejda mig heller, när infallet kom, för där, hos min nya mamma, vid hennes köksbord behöver jag inte ha full gard uppe som jag annars är van vid. 

Hon ger mig HOPP när jag berättar om nästa projekt (som om det jag har nu inte är nog, *harkel*), och säger att 'det låter som om du kommer göra det', så där självklart, utan baktankar.

Fast det bästa var nog att jag FÅR hjälpa  henne. Det gör mig glad att hon vill ta emot det.

De byggs mur: Gaza

Det byggdes mur i Warzawa:

Försöker hitta styrka i att Berlinmuren revs i november 1989. Snart 20 år sedan.

Bilden är tagen 12 november, 12 november skulle bli en global dag för att riva murar, murar som låser friheten inne. Skulle bli en bra 20-årsmanifestation, riv murarna, inte för Guds skull, utan för humanismen, solidariteten och mänskligheten.

att ha vänner, som förstår, som orkar hjälpa, som inte bara suckar och tycker jag är hopplös,

som finns som en famn

om det bara så är genom en lur.

Andas lite lättare with a little help from my friends.

Jag har en tradition, jag ser alltid Nyårskonserten på TV. Hade tänkt dissa den i år, av anledningen att jag tänkte 'det är bara nostalgi'. Men jag bänkade mig, och greps som vanligt, av musiken, och av dirigenten, Daniel Barenboim en eldsjäl som lyckats med konstycket att dirigera Wagner i Israel, och satt samman en orkester med israeliska och arabiska musiker som spelar tillsammans, går det går det att få fred i mellanöstern, musik och politik. Ja visst.

Det som retar mig är etablissemanget, de dyra biljetterna, musiken gör tillgänglig för de med pengar, platser i gyllene salen i Musikverein i Wien som går i arv i de 'prominenta familjerna'. Jag tycker inte om det, musik ska vara für alle, till rimliga priser.

Sedan slog det mig att de gjorde det jag tänk på länge, tog in dans i salen, live, med barn (visserligen hårt drillade från Wiens Stasoper balletskola) men ändå, glad att de tog in den idén.

Och ytterligare en sak med små steg i rätt rikting, TVÅ kvinnor fann i orkestern i år, denna mansdominerade orkester som vägrat släppa in kvinnor. HURRA!

Små steg, men i rätt rikting.

och till människorna en god vilja... är det inte det som det handlar om, julen.
Lycka i mitt hjärta när jag såg den här mannen på tv i kväll.

 Och ja, jag gör, det gjorde mig xtra stolt över mitt projekt. 

Vad gör du?

Peace on earth

Kroppen skriker: trööööööööööööööött!! Sova nu!

Huvudet säger: men du har lite mer jobb kvar, ju...

Tror kroppen får segra, tar resten i morgon, idag har det gått så otroligt bra!!

Blir bra det här, för barnen, för oss, för publiken.

*

skrev jag om (eller knyckte) för ett tag sedan, det lät ju gott och väl, men... människan grymhet mot djur är outsäglig. Läste här om björnparker i Japan, jag tycker mindre och mindre om Japan.