the blogg...

Längtar efter min egna säng,

i tre veckor har jag fått bo i gästrummet,

på bäddsoffan,

den är perfekt för ett par nätter,

det ligger en mus ich förmultnar under golvet i mitt sovrum,

det är avstängt,

det luktar skit,

jag kan inte sova,

det gör mig galen,

vill sova,

i min egen säng.

Hur fan gör man när sömnen fullständigt kukat ur? När det ränner runt massor med oro i kroppen och sinnet så trots, yoga och kroppsutmattning funkar inte sömnen fast jag är helt slut, trots insomningstabletter, och starkare saker blir det int mer än max tre timmar på raken.  

När inget hjälper och hela dagen går i ett töcken av luddig dimma, kyla i kroppen och bomull i skallen indräkt med honung  till en seg klibbig gröt. Hur gör man, hur vänder man det?

och jag ska snart sova, men jag måste ut och titta en stund på regnet.

Inte nådigt vilka mängder som fallit i kväll och i natt, och jag har ingen regnmätare.

och jag kan inte sova, han håller mig vaken, Obi-dobi-dobi-dobi-d-o-lyckan...

vet inte om det går att gå åt ett annat håll, det kanske blir jag själv som får åka ambulansen, till någon akut av något slag,  inte psykakut, eller olycksfallakut, snarare själsakut.

Undrar vart det finns en sådan?

**

Henne, jag tror jag ska fråga Henne.

orkar inte duscha, måste komma i säng, allt är helt galet, midsommar, kalas, massa folk, och jag står någonstans i mitten och ska samordna allt... totalhaveri. Sömn, nu.

SKA jag ligga under täcket..

... eller ok, tio då..  

Smälter i hop i en pöl och vill sova, länge...

Försöker få mig i säng, svårt, skulle behöva ha en läggare, en som går och lägger mig, en som är snäll, och klappar på mig, nej, inte sambon, det skulle inte funka, inte för att han är osnäll, vissa saker funkar inte bara. En läggare, en icke-familjemedlem ett par kvällar i veckan.

**

* *** Jag får hynotisera mig själv...

Viola har givit mig ngt slags pris, AWARD heter det på engelska:

Tack snälla, nu ska jag toksova.

så känns det inuti hela tiden, känslan jag förnekar så gott som var sekund av dagen, för det sliter i mig,  förtvivlan är så stark att jag går sönder en bit för var dag.

En del tycker jag jag är larvig, en del tycker jag ska se det som en  möjlighet, och det gör jag, jag gör det så mycket jag kan.

Men hjärtat och kroppen har slagit rot här, för första gågnen sen jag var sexton år, har jag tillåtit mig och det har kännst, på ritkigt, jag har rot här, jag är kär och känner djup kärlek till den här sjön, till klippan, träden och fälten. Och det rycks bort, och jag förväntas acceptera att bo utan det där, för det kan man ju inte, det finns ju inte.

Men det finns HÄR, och jag hittade det, och jag fick det, och de ville att jag skulle ha det, de förra ägarna, och jag vet, jag tuggar om och om och om och om... men hur brutalt får det vara. Ut, bort, ut, bort, ut, bort, och geväret vandrar runt här, maktdemonstrationen är total.

Jag har inte sovit på två månader, utan piller, och med piller blir jag seg, verkningslös, och utan sömn blir jag galen.

...   får vara ensam, finns bra säng, finn katter, finns eld, mat och BADKAR, ska bada, sen sova. 

En vän, eller bekant, som blev vän, som fattade, mig, var jag är skickade sms när jag behövde det som bäst: ' Vill du vakta vårt hus två veckor? Tror kanske du behöver det lika mycket som vi?' Och jaa, nu vaktar jag hus, och kan få vara helt ifred. Jobbigt på sjukhuset idag, men kunde prata med annan vän efteråt så det kändes bättre, eller.. ja, lika skakig och trött ändå efter, men ändå.

Jag är alldeles slut.

Bada, nu. Sen talbok, och säng, stoooooooooooooooooooooor säng... :)

   *  **

Peter Pan  hade länge ett inlägg om en dröm, (han har tydligen vaknat till igen  ur idet, för nu är det inte överst längre).

Sista dygnen har jag sovit som fan, när jag inte skalat, hackat och fräst och puttrat lök... och jag drömmer märkligt, samma tema, häromdagen när jag hyrt en bil för den andra var på verkstaden, så vaknade precis fem minuter innan den var just sista minuten att åka att lämna tillbaka den, jag drömde väldigt tydligt att telefonen ringde och mackägaren sa' Nu JenJen måste du komma och lämna bilen, det kanske är ngn annan som behöver den'  så där oerhört otroligt verkligt och jag vaknade med ett ryck, upp, ut och körde.

Samma i morse, vakande av att rumsgrannen (en mycket trevlig man) väckte mig och sa 'Nu JenJen  måste du upp och börja laga frukosten', det var visserligen tre timmar för tidigt, men ändå.

Dags att vakna kanske, kanske kanske kanske ljusare tider är på väg, inte bara i soltimmar..

Jag vill drömma mer, alltså, jag ska sova mer.. Jag drömmer bäst på förmiddag och eftermiddag.

När drömmer du bäst, bloggare??

Nej, inte hjärtekorssad, eller kanske lite, min det gör ont i hjärtat, det gör ont då och då, kroppen lixom lägger av, jag ska inte göra mig själv hemlös, men jag ska åka bort, ett litet tag, projektjobb iofs, men det måste göras, så då väljer jag att göra det borta, tack och lov för lapptoppen. Om jag får komma undan, lugnar nog hjärtat ner  sig.