the blogg...

Domedagen, för en hel del, vad ska hända nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu????  Kanske blir det lite mer fart här i bloggland om det gör verklighet av det hela.

Själv är det enda jag kommer att sakna evnemangskapandet, det har varit bra för mig och vissa projekt .  Och visst är det kul med en del blajade och käftslängade, men det fanns ju här förr, innan 90% flyttade till fejjan.  All good things must come to an end.

Det här är förresten oxå sant...

... vem är det till för, dig eller mig? Finns det ett 'bäst-före'-datum? Om jag har ett  behov som har växt fram att säga förlåt, så är det nog mer för min egen skull än personen det är riktat till, och då vet jag inte vad det är värt. Är det alltid värt att få ett 'förlåt', åratal efter, något som kanske känns som eoner av tid för den som sänder men för mottagaren känns det som det hände i går, det, som gjorde att ett förlåt, då, var nog nödvändigt för att kunna gå vidare. Fast ett förlåt man ber om , det är inte ett jota värt. Eller om det kastas runt lite hur som helst, som han den där snubben i Ally McBeal, -Bygones! kastade han ur sig till höger och vänster som skulle ursäkta allt plumpt skit som vällde ut ur hans mun.

Jag lyssnade på radion häromdagen, en modig kvinna sa att hon inte alls kunde förstå det där eviga förlåtelsesyndromet som kommit in genom självhjälpsböckernas frälsningskampanj. Hon hade inte det minsta lust. Bägge hennes föräldrar var döda, för egen hand, en sedan länge, den andra ganska nyligen. Var och varannan var på henne med massor av välmenande processer att hon måste förlåta dem för att gå vidare i livet. Så kände dock inte hon, hon hade fullt upp med att leva, ta hand om sina barn, sitt hem och sitt jobb, sin man som också tog hand om henne. 'De verkar som om alla andra skulle må så bra om jag gjorde det, förlät dem, men varför? Jag är förbannad, punkt. Och det är inte så att 'en dag har jag säkert kommit dit att jag kan',  det är inte ett högre medvetande tillstånd, inte för mig. Jag är här, nu, och behöver vara just det. Det är gott nog'.

Jag tycker hon hade rätt.  

Snart kommer en vän,

en vän som man gå speciella höstpromenader med,

snart kommer en vän,

som jag hoppas kan stanna en lite längre stund än hon brukar,

snart kommer en vän,

som i våras sa de magiska orden,

så jag började gråta:

JenJen, jag är inte  Hon*, jag tycker om dig ändå, som du är, du behöver inte, göra, göra göra, vi kan bara vara här, du och jag, nu'

Och en lättnad i kroppen uppstod som jag inte känt på väldigt länge, stora delar av ett gammalt sår fick läka i hop, fick den rätta medicinen. Snart är hon här hos mig igen.

Hon är borta nu , från den här jordiska världen, min kära, högt älskade vän. Efter en lång tids kamp mot det elaka ordet och den än mer elaka sjukdomen cancer.

Hon kämpade väl, länge, uthålligt och alltid med sin glada anda.

Vad ska man skriva när man vill skriva allt, berätta allt? Hon fanns där, en lur bort, alltid. Med det stora hjärtat vidöppet. Ickedömande.

En fantastiskt konstnär, en ordsmidare.

Och hennes vackra bruna ögon, alltid nyfikna, leende, blixtrande följer de mig där jag är nu.

En mamma som alltid fanns där för sina barn, och sina barnbarn. Gammal tror man då, nej, Alldeles för ung fick hon gå, och blev också mamma första gången väldigt ung. En ung mormor, alltid ung, i sitt sätt, ändå så uråldrigt klok och vis. Som  bråkade, älskade och rasade med sin man, red ut stormar och strålade kärlek med varandra. Vi skojade om era namn, de passade så bra ihop att vi alla sa att ni kommer aldrig gå skilda vägar... och det gjorde ni inte heller även om det under resans gång hände att ni separerade en tid.

Högljudd, gapig, alltid ett svar på tal. När hon svor, vilket hon ofta gjorde, lät det vackert.

Det fanns alltid mat i köket, en eller annan gryta med doftande innehåll, alltid mätt gick jag från ditt bord, hemma hos dig eller hos oss, som du ofta besökte, då, innan det hemska slog till.

Med sin underbara familj vid hennes näst sista högtid ser jag en sammanhållning och en kärlek som är avundsvärd, vacker och modig.

Vi ska samlas igen, en högtid för sorgen, i stillhet och vishet där vi samlades, vi som inte setts varandra på så många år, du samlade i hop oss igen i din varma sällsamma gemenskap.

Och om ett par dagar när vi bearbetat en del av vår sorg,  har denna fantastiska familj styrkan att åter samla oss i ett dundrande party, för party, det var det bästa du visste, och du hade konsten att bli medelpunkt, om du ville, på vart och ett av dem.

Och i salen klingade en av de mest sanna och vackra sånger jag vet till avsked

Dig som jag delade allt med. Du är fri från dina plågor nu.

*******************************

Du fattas mig,

så oerhört...

med goda intentioner,

en vän är tvingad av staten Israel:

fängelse eller deportation.

Min vän är en obstinat jäkel, förvisso,

Men utan obstinata jäklar,

vad vore världen då?

Vansinnigare än den redan är.

ÄT QUINNA!!!  Mycket, många, massor + kramar och kaffe!

får man gärna komma och hälsa på. Hondjuret har gjort så, no offence Hondjur, men du märks inte, fast du gör väsen av dig, samma sak Lil, med två stora hundar, märks inte mycket heller. Tooticky kommer nästa vecka igen, hoppas jag innerligt, ety vi hafer bestämt så.

Men de som MÄRKS är de som tassar runt, de som kräver fristad, de som är så viktiga att de tror hela världen är efter dem. För att de har just lösningen på all världens problem.

En sådan gäst har vi just nu, sambos gamla kompis.

Visst, jag erbjuder mer än gärna fristad, men när jag får sanning efter sanning nerkörd i halsen på mig, mat lagad som anses vara underverk *not*, disk diskad som jag måste lägga i blöt och diska upp igen hus uppvärmt med surt förvärvad ved så den är slut när jag kommer hem och det är 26 grader i de rum som är mest svåruppvärmt och all brännbar ved slut.... och vill jag kanske ha en kopp te, middag kakor,  you name it, har jag sovit bra, god morgon, god kväll, god afton i det oändliga. Och det väl bra om jag stannar fyra veckor till.... NEJ DET GÖR DET INTE!!!!

Då blir JAG galen till slut, känner mig invaderad.

Mina vänner brukar lixom inte märkas, fast de är de bästa vänner jag har, för de är, inget annat än sig själva, varken mer eller mindre, varken för stora eller för små. SÅ även de flesta av mina och sambons gemensamma vänner, de kan rå sig helt enkelt.

fast med tanke på hennes bloggstatus skulle man inte tro det..  

men hon är här, och hundar är här, katter är mycket skräckslagna.. undrande... avvaktande..

Men Lil är här, då är JenJen glad.

Soppan: på en liten restaurang nere i Provence finnes en egensinnig med duktig och god kock. I hans kök står en enorm gryta, längst bak på spisen sjuder den, dygnet runt, och i den åker allt rens ner, han sjuder buljong hela dagarna och använder den i alla soppor och såser och andra agremanger som bas. Den har sjudit där i över trettio år. Säkert än mer, och den blir bara bättre med åren, som du.

Detta är en repris, 

eller en komentarsrepris,

som förtjänar ett eget inlägg,

för att hon länner ord så bra,

den Kära Soppan.

'Vilken soppa!!' brukar man

utropar när galna saker händer.

Japp,

Vilken Soppa...

den är sällsynt, och kan lägga ord väldigt väl.

Vilket behövs i dessa konstiga bloggtider.

i huset, från Holland, det låter helt galet när de börjar prata med varandra,

trefligt dock,

magen full med grillat.

YES!

Jag ska igenom,

jag

ska ska ska

igenom.

Jag har gjort det, gått med på fejjan.

Så ni som känner mig IRL kan hitta mig där, inte så väldigt spännande, men lite.

Varför enda in i  helvete nu??

Varför kommer du och vänder upp och ner på allt?
Sliter mina tankar i tu och jag lyfter på var sten för att fatta, för att förklara, för att komma till insikt, för att ... att vad då? Och jag känner en massa saker som får mig ur fas, ur balans, en massa ... trams?

Det känns bara så för sent allting, som om det är ett av kosmos sänt skämt att vi skulle träffas nu. Varför igen? Varför nu?

Karma, but I don't beleve in karma, karma sucks, who decided karma is the thing?? Maybe the karma-guy is all wrong.

Sing me a lovesong, and use that sweet guitar of yours.

Blessed or cursed...?  Better be blessed

Blessed be, JenJen, blessed be.