the blogg...

Tyvärr verkar det som de flesta bilder jag lägger ut är photoshopade....   det visste jag inte.  Sorgligt...  

Många är vi som talar om kärlek men funderar vi på vad det innebär?
T ex att framtälla en 18k guldring på 10 gr lämnar kvar 21 ton giftigt avfall.
Mark & vatten runtom blir förgiftad av cyanider & annat så att varken människor eller djur kan längre vistas där.
Utöver detta uppstår en mängd sociala problem för de boende i dessa områden.
Allt detta för att en man ska kunna ge denna som gåva till den kvinna han åtrår med sitt hjärta eller annan icke nämnd kroppsdel.

Och vi kallar detta kärleksgåva? Kan någon vänlig själ därute förklara detta för mig?

Jag bor i stan...  fyra dagar. Eller ja, tre och en halv.

Jag håller redan på att bli vansinnig. Och nej, jag har inte promenerat utefter kajerna, eller strosat på ngt stråk, ety jag tyar icke.

Faktum är att jag hatar stan, speciellt nu, speciellt när det är varmt.

Sommarens sista suck ska spenderas i staden...  

Jag har dessutom drabbats av handlingförlamning, så jag kommer mig inte för att ta mig någonstans.

Jag hatar små lägenheter. Den vi bor ät iofs väldigt fin, fräsch och väl inredd. Men det spelar ingen roll. Inte heller att den ligger tydligt "hippt".

Jag känner mig fullständigt klaustrofobisk. Att inte kunna gå rakt ut i naturen. Bilar överallt, folk överallt. Idag satt jag ute och läste tidningen och drack kaffe på den välplanerade gården med sina växter i krukor (för man får ju inte plantera på gårdarna... gud nej!) och måste hälsa på sex personer inom loppet av fem minuter... Personer jag inte känner, inte har en relation till.

Hej hej, hemskt mycket hej...

NEJ!!  Jag vill inte!!!

Jag vill hem..  till katterna och mina blommor och till sjön och mina träd.

Stockholm, mina mardrömmars stad...

Varför är jag inte hemma då?

Huset är upptaget,

varje år har min sambo en träff med ett gäng.

I år var det hans tur att husera dem.

Det dröjer förhoppningsvis minst fyra år innan det är dags igen.

JAG VILL HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEM!!!!

med den här världen, eller vår del av världen, är att den äter i hjäl sig...

Samtidigt så svälter stora delar.

När ska människan lära sig att fördela?

är nog det viktigaste medkänsla med alla de drabbade hos vår granne i väster.

till råga på allt är vår ena katt död...  

Han fattas oss, lämnar ett stort hål i väven efter sig... 

SKRIIIIIIIIIIIIIIIKA!!!!! Mycket, denna dagen är crap!!!   Och jag kan inte riktigt säga varför...  stressad, av inget och allt!

Eller snarare icke sevärd skulle jag vilja säga...

Nu har jag sett den, och den var i mina ögon kass, faktistk, typisk upphausad film, typisk skriven för att få ngn slags boxofficesuccés, och som de pratades i en morgonsoffa idag, en sådan ostabil person hade inte ens fått en plats längst bak i ballettkåren...

Tramsig rent ut sagt, och OM man nu skulle gjort den, varför inte ge rollen till en som KAN dansa, en som är skolad och som är van vid rolltolkningar. Herregud, fullt av rosa fluff och kramdjur, flosker om den lilla väna och den coola frigjorda (?) står som spön i backen, å så lite PolanskiRepulsionthirller på det, väldigt lite, utspädd 1/100. Å så lite lesbisk fantasisex (?) på det hela...  öht är de  scenerna där det fingras lite här och var som en expressfart till vad det kvinnliga könet behöver för att få uppvaknande... Pillepill, så var det klart att köra, och en ursäkt för en gubbe att kladda på en tjej...  tillåt mig få spykonvultioner...

Svart/vit, god/ond, hämmad/ohämmad... * ...   GÄSP!

I augusti kommer Bolshoi till Sverige, då ska jag njuta av en RIKTIG Svansjön!   Jepp..

Och du sa att du varit i Sacré-Coeur, tänt ett ljus, 

just nu, 

jag kände friden ända hit,

och saknade dig så löjligt,

det är 24 år sedan sist jag såg dig,

minst,

men märkligt är,

att jag alltid,

när jag såg dig,

var varm trygg räddad,

du fanns bland dem som räknades, 

det gjorde inte jag,

men du  gjorde inte skillnad,

ändå,

det gjorde alltid jag för jag trodde det var rätt eftersom jag aldrig fick vara med annat än på nåder,

du var den coola så coolt att det blev uncoolt coolt,

knappt ett ord har vi bytt,

och ändå känner vi varandra så väldigt väl.

Jag tyckte om att titta på dig,

och förstod inte vad det var jag tyckte om,

det varma självklara i allt det coola,

Just när du sa att du varit i Sacré-Coeur,

så drabbades jag,

igen,

för det var där min kärlekslögn började.

Det är ok att inte fatta något,

jag gör det inte heller själv...

Och nu får jag väl på flabben,

men jag har inte haft förmåga att engagera mig i Japan,

tsunamin, reaktorerna som går åt helvete, osv.

Jag tänker: här har vi ett av världens största konsumtionssamhällen, som ökar och ökar, vars tradition är att arbeta, arbeta, utveckla och utveckla till (ja dels så folk tar livet av sig om de inte är 'lyckade tillräckligt', halleluja vilken underbar människosyn), vad jag tycker (men det är ju bara jag) konsumtionidiotins  smärtsamma gräns.  En fullständig miljövidrig syn på valfångst och för att inte tala om hur de manipulerade i The Cove-historien, ( har du inte sett The Cove se den), där kvinnosynen är föråldrad, men vi tror att den är så jämnställd och fin, nix, njet. non.

Så, nä, jag  kan inte engagera mig i det, mycket vill ha mer, och den energiåtgång som krävs för att hålla i gång ett sådant samhälle krävde sin tribut. Hur kan man bygga fyra kärnkraftverk på det ställe där fyra kontinentalplattor möts?? Och tro att det är säkert? I ett land som ständigt drabbas av jordbävningar?  Sorry... men jag kan inte engagera mig i det.

Det går att slå mynt av allt...

Sicket larv egentligen, förra inlägget, recycla gammal skit, inte konstigt va, orkar inte ens skriva om det, den där nostalgin, som förresten är ett minne av något som aldrig var. Så jag  kan packa i hop det nu, jag vill inte ens ha ngn röd klänning, allt jag köper och vill ha är ju ändå svart för då trivs jag, och trivs jag inte så går ju inget annat bra heller,  jag vill inte äta ute, jag gillar att äta hemma, jag behöver inte sitta här och älta, jag ska framåt, minnen som är uppbyggliga kan jag ta till mig, musik som väcker det ena och det andra, ja! Men för att skapa något nytt, här och nu, inte runka runt i som ngn jävla ältare. 

(Vackraste vårbilden än så läge... fröstänglar, fulla av förväntansfullt liv)

Amenherregudalltså! Vad jag är TRÖTT på den sidan av mig själv. Dippar jag så dippar jag, det är ner så mycket ändå, varannan minut nästan för det mesta, slutaaaaa larva runt i leran JenJen, beskärd del kommer nu när snön smälter ändå... 

Och så sa någon häromveckan:

-Du är galen va?

Och jag svarade:

-JA!!! Fullständigt, och galenskapen äter upp mig ibland, men det är tillåtet!!

(Då ser det ut så här inne i mig:, eller så här: )

Black Swan fuck off!!

Nya saker, ny komposition, nytt jobb, nya grupper, nya människor, nytt tänk!

NY VÅR!!

*

Do it!

över dessa självgoda jägare, stora och starka känner de sig säkert, vad är det som driver dem till detta även om det är tillåtet? För många lodjur, enligt någon skrivbordsnisse.... I helvete heller, för många människor!

Låt dem få leva,

de är ju så sköna.

Gör ett enkelt inlägg på fejjan, loggar ut för aftonen och går till sängs, läser medan melatoninet får verka, trött trött. Då ringer mobilen halv ett på natten, det är dotterns pappa...  Som säger upprört: så får du inte skriva, folk blir ju oroliga bla bla bla..

Varpå jag försöker få honom att fatta att det är alldeles för sent för att  ringa och jag vill inte prata, speciellt inte med honom.

Jag orkar inte med hans eventuella förvirrade omtanke som bottnar i hans egna gamla hjänspöken och knasiga vänners försvinnande.

Så han avslutar med att säga: ja ja, klart du ska få sova, vi kan väl höras och prata mer en annan dag.

Jo, hej då.

Men jag vill inte det, vad ska vi säga? Vi har en fantastisk flicka gemensamt, that's it, som han dessutom fuckat upp kontakten med, hon är hjärtligt trött på honom, han sönderflummade skalle och icke-liv. Fanns inte lillebror vore det nog inte någon kontakt alls.

Så vad säger jag, vad gör jag, jag drar mig undan. Och tänker: jag får det. jag måste inte.

Den mannen har skapat hål i mig så det räcker.

denna kommersialismens vansinniga dag när mer människor blir ledsna för att de inte får något än folk blir glada för att de får något, speciellt i skolorna...  Hatar det här, stora mobbingdagen.

Håller andan, att det håller, och att det ger verkan i rätt riktigt.

Det är sant, människan är människan varg och den mänskliga rasen är den överjävligaste på denna planeten.  Ibland vill jag inte vara med längre, alls...