Wilson i dag på lunchen

Ikväll på golfbanan så gick Wilson upp i tornet för att se så att det var fritt fram för oss :-)

Wilson fick en väldigt kär liten kompis på golfbanan, han hette nästan samma som Wilson sa han, William.

Avslutar med ännu ett kort av Wilson på en midsommarblomsteräng

Igår var vi uppe på hundtorpet: jag, Matilda, Wilson, Ebba och Leo. Var en jättehärlig kväll. Vi tog först promenaden där i skogen vi brukar gå och sen tänkte vi träna lite agility.

Hej på er!

Här ligger jag på tidningen och slöbloggar lite.

I lördags så skulle jag fotograferas av Happy Dog på Hund och Kattkompaniet. Matte hade tydligen glömt bort det, hur man nu kan glömma bort en så viktig sak? Tur hon hade satt en påminnelse på telefonen. Blev lite småstressigt.  Jag fotograferades av dem för 2 år sedan, men då förstördes minneskortet så nu hade vi ett presentkort att utnyttja. Ebba, ni vet min bästis, fotograferades före mig. Vet inte riktigt vad jag tyckte om fotografen. Han sa att jag var så liten så jag måste sitta på en låda..hmpf...Vem, jag? Liten? Sitta på en låda som en annan liten valp..Sen försökte han lura mig att titta på honom genom att göra några ljud, men så dum är jag inte. Då blir man ju bländad av den där dumma blixten, fattar han inte det? Det var skitmysiga katter där i butiken som jag mycket hellre ville titta på. Nej, det känns inte som att han var så van att knäppa på oss hundar. Han kändes lite nybörjare, men jag gjorde väl så gott jag kunde för att göra det enkelt för honom ändå. Man vill ju inte vara elak.

Efter det så frågade jag matte om jag fick vara med Ebba ett tag, så hon tog med både mig och Ebba på en promenad runt Höglandsjön. Det var superfint väder. Jag älskar, älskar älskar sol!!! Vi gick runt hela sjön, fick dricka lite vatten i ån för det var så varmt!

Vi fick springa på en läggda och då hör vi någon som ropar på matte: Ida! Jag hörde att det var min favorit J och hans K. Jippie!! De var ut och sprang så vi gick en liten bit med dem bara.

Sen for vi och lämnade Ebba, lite tråkigt. Jag fick vara hemma ett tag, medan matte åkte till stan och träffade sina kompisar (J, Matte, Emil, Lundström) Var visst jättemycket folk där och riktig sommar! Sen var de visst på någonting som heter Auktionsverket, fråga mig inte vad det är. Matte hittade i alla fall några gamla böcker om gods och gårdar i Ångermanland samt en annan gammal bok om Örnsköldsvik. Men hon köpte ingen.

Jag låg hemma och sov tills matte kom hem och vi åkte till Domsjö där det vankades grillning. Mattes syster hade lånat Pajas som är en gråhund/golden. Han är stor! Jag fick tukta honom lite först, men sen när han fattade vem som bestämde så var vi polare.

Matte tyckte det var så gulligt när hon satt och klappade Pajas och jag ställde mig på två ben framför hans nos och stod och slickade honom runt munnen. Han är bra mysig den där Pajas. Vi kommer jättebra överens. Jag tyckte det var skitkul att jaga honom. Men jag tog inte i mitt allra snabbaste för då hade stackarn inte haft en chans.

Vi var lovade grillning där i Domsjö, det var ju bland annat därför jag följde med. Men inte fick vi någonting heller. De andra, hela familjen och Martin,  åt karrékotlett, rotgrönsaker, potatis och bearneaisås medan jag slickade upp marinaden från gräset och fick skäll för det :-( Livet är orättvist!

Lite senare kom en till stor hund. Blanding mellan Border Collie och någon spets. Han var helt okej han också. Så många stora grabbar jag har fått till kompisar. :D

Sedan åkte matte in till Emil som hade bjudit in till fest. Där var det mycket folk fick jag höra bla. Jacke, Krick, Lundström, Peter, Danne, Jag, Anna, Ewe och Martin och många fler. De gick sedan på Harrys vid halv elva. Hörde att det var skoj där, men de gick visst ut lite för tidigt. Amatörer!

Så i söndags så var det också super fint väder. Först blev det en promenad med Magnus och Miwa till kiosken och köpte glass. Precis sånt man ska göra när det är fint väder!  Sedan låg vi hundar ute på gräsmattan nästan hela dagen. Alltså jag, Leo och Pajas. Medan matte städade bilen, byte vindrutetorkare, tvättade golfklubbor m.m Dagen kändes riktigt lång, men det måste nog bero på det fina vädret. Lite senare på eftermiddagen åkte vi till Maria, Theres och deras flock -Pajas, Driwa och Safir. Jag gillar att vara med dem mer och mer. Pajas och jag är ju dödspolare nu. Drifwa får jag morra lite på för hon vill bara leka men hon är lite för stor för att trampa på mig med tassen :P Men det går jättebra. Sedan får jag och Leo vara i vardagsrummet där inte de får vara. Så då blir jag lite mallig. Funderar på att ställa mig nästa gång vid grinden och retas lite och räcka ut tungan och så. Men det känns lite dumt att utmana ödet. Sen kunde jag ju leka med två katter också. De såg någon film och åt massa godis och chips på kvällen. Det var en hundfilm som visst var rätt kul. Jag kollade lite, men blev så trött i ögonen så jag satt mest och sov innan jag hade ro och lägga mig ner. Och då sov jag gott ska ni veta!

Nä, nu ska jag och matte ta en promenad på lunchen!

På återseende!

Fick lite frågor av Lisette angående Wilson/Chihuahua så jag svarar här:

Hej Lisette!

Tack så jättemycket! :-)

Jag vet faktiskt inte hur skillnaden mellan hane/tik är angående tillgivenhet. Tror det är väldigt individuellt. Har läst lite och vissa tycker hanhundar (nu menar jag inte speciellt chihuahua) är mer tillgivna och inte lika självständiga som tikar kan vara. Men jag tror det beror mycket på individen också. Jag har bara haft hanhundar inom familjen, så jag har svårt att uttala mig.

Min hund har inte varit någon som hoppar upp och vill ligga i famnen på folk som jag känner. Men nu efter att jag kastrerat honom så märker jag att han blivit mer kelig. Det är så mysigt! Vi var hos några bekanta och han gick och la sig i deras knä i soffan. Det har typ aldrig hänt förut. Han vill mer också ligga närmre mig i sängen och ligga i knät för att sova och så.

Han är inte jätteintresserad av folk han inte känner, visst han kan gå fram och hälsa sen är det inte mer med det. Då bryr han sig inte. Men om vi träffar någon vi har träffat ett par gånger förut eller som vi känner, då blir han skitglad. Så man måste lära känna honom lite innan han blir tillgiven mot dig. Helst ska man ha lekt med honom också, det gillar han. Men han är väldigt matte-kär och gillar inte så mycket att någon annan plockar upp honom. I alla fall inte såna som bara har träffat han ett par gånger. Han måste nog börja lita på dig först.

Fast å andra sidan kan han vifta på svansen som en tok om han ser någon som inte går fram till honom som han vill hälsa på. Typ barn eller tjejer :-)

Han fullkommligt älskar att leka - helst ska man jaga honom, typ runt ett bord eller träd eller så. Det är bland det bästa han vet. Han gillar även att gå på stan. Jag bodde mitt i stan när jag skaffade honom så han är van att gå där. Jag märker att han tycker det är jätteroligt att se lite folk och de flesta pratar ju om honom när han går förbi och så. Tror han gillar uppmärksamheten :P

Det där med att bli buren, det beror på vilken situation det är. Var inne hos en optiker igår där jag fick ta med  honom så då bar jag honom och det accepterar han. Är det mycket folk, som i helgen när det var hundutställning , ja då vill han bli buren! Så han sitter högt och har lite utsikt. Han är lite rädd att vara i vägen då det är fötter överallt. Han vill helst sitta på axeln som en papegoja så det är lite jobbigt :-) Man får lätt ont i axlarna efter en stund även om han bara väger 2,8 kg.

Det var lite om min hund.

Titta så härligt vi hade det idag!

Wilson på ett jätteankare

I måndags så höll min moster en hästkurs nere i Mjäla någonstans. Jag följde med och tog med Wilson. En stor lurvig långhårig schäferhanne mötte oss. Han var verkligen stor! Vi frågade om han var snäll mot andra hundar, om jag kunde ta ut Wilson. Hon sa, ja han brukar vara det, men man kan ju aldrig veta. Det lät ju sådär tryggt...Jag släppte i alla fall ner Wilson och så gick vi en liten promenad. Jag hade andan i halsen ska jag säga, eftersom Wilson var lite rädd för jättehunden så han morrade lite. Så då visste jag inte hur Tirex, schäfern, skulle reagera.

Min rädsla var, som tur var, obefogad. Gud så snäll hund. Han lyssnade så bra på Wilson också om han sa ifrån. Jag ville ta hem honom. Ett "litet" busfrö. Wilson och han var lika gammal. De fick dock inte leka eftersom en tass på Wilsons rygg från Tirex kan gå väldigt illa..Det skiljer ju ändå sådär 40kg mellan dem.

Även om det var intressant och lyssna på kursen om hästarna så var det roligare att träna hundarna

Platsliggning

Wilson 2.8kg och Tirex 43kg typ

Haha, ser ut som jag har lagt ut Wilson som godis för Tirex och han bara väntar på ett: Varsågod!

Wilson var inte rädd för hästarna. Han ville gå fram till dem hela tiden. Fast om jag lyfte upp honom så hästen kom med huvudet då blev han lite rädd.

Vilket härligt väder vi fick! Så himla skönt att ha en anledning att vara ute 3-4 timmar. De hade en liten plan nedanför huset som jag gick och tränade Wilson på ett tag också.

Igår var det superfint väder här, en kollega sa: nu kan det väl ändå inte snöa några fler gånger va?
-Nähää, det går ju inte, sa jag. Så skrattade jag lite och tyckte det var en dum fråga.

Men vad möter mig när jag drar upp persienn i morse. Jo, det snöar!!?? Dööö..

Förresten så drömde jag en mardröm i natt. Drömde att vi gick på ett fjäll med tre hundar, så släppte vi iväg dem så de fick rusa uppför. Tyvärr var det allt för brant, nästan så brant så det gick bakåt. Det var steningt och högt högt uppe.  Så Wilson kom inte upp. Han fastnade. Jag såg vad som var på väg att hända. Han kämpade så...men där hängde han. Så jag började springa. Men kom knappt framåt så brant var det..Sa till min mamma och min syster: Spring då!!!! De kollade lite snett på mig och tyckte jag var knäpp att när jag inte kunde springa, hur skulle de då kunna göra det?

Så jag stannade och skrek..ett gallskrik...visste det var kört. Åh, vad jag grät...och skrek samtidigt. Sen kollade jag på syster och frågade vart är han, hur har det gått. Hoppades att ett mirakel skulle ha hänt. Då säger hon, han är död och tittar ner i ravinen. Jag skrek, och skrek och skrek. Det fick inte vara sant..Jag illskrek, som ett litet barn.

Sen så kände jag hur jag blev lite mer och mer medveten...och så kommer den här underbara känslan att allt var bara en mardröm. Det var inte sant ändå.. Ett mirakel hade inträffat. Jag vaknade upp med tårar rinnandes med både ont i huvudet och ont i halsen. Men det viktigaste av allt, det hade inte hänt på riktigt.

Jag har skriket var så starkt i min hals så jag undrar hur många grannar jag väckte i natt.

Det sägs att om man drömmer att någon dör så förlänger man deras liv. Hoppas jag gjorde det med Wilson i natt.

Såhär skulle Wilson egentligen se ut. Men jag är glad att han har sina hängande öron!

Nu ser han istället ut såhär

Tycker han ser lite snällare ut med hängande öron.
Fast egenskaperna sitter ju inte i öronen heller..