« Master of illusions | Hem | Släktforskning »
Sömnparalys - går i arv?
Skrivet:   31 mars kl. 10:03

Fortsättning på drömmar..och hemska sådana. Från Lucida drömmar till sömnparalys.

Jag har ofta haft sömnparalys, alltid med hallucinationer. Hade väldigt mycket när jag var liten, men då trodde jag att allt hände på riktigt. Visste inte att det fanns någonting som hette sömnparalys förrän kanske 6 år sedan. Jag hade jättejobbigt när jag skulle sova när jag var liten. Tänk er paniken att ”vakna” i sängen och inte kunna röra en enda kroppsdel och det händer hemska saker omkring en.
 

Det var pga av detta som jag gick och sa till kompisar på lågstadiet att jag hade sett en dam på en affisch vinka till mig. Jag somnade på mammas och pappas säng, men jag visste inte om det, utan helt plötsligt kunde jag inte röra på mig. Jag ligger in mot väggen där mamma och pappa hade en affisch med en dam som satt ner. Helt plötsligt börjar hon att vinka till mig. Jag blev livrädd!! Så jag försökte ropa på mamma, hörde hon var i köket. Men jag fick inte fram ett ljud. Vilken skräck jag kände då, och precis när jag får fram ett ljud och ropar på mamma så slutar tjejen att vinka. Det var ju för att jag vaknade, men jag märkte ingen skillnad förutom att hon slutade vinka och att jag kunde prata och röra på mig helt plöstligt. Så jag var helt säker på att det hände på riktigt. Det är bara nu när jag har blivit lite äldre som jag har förstått vad som har hänt. Och oj vad rädd jag var för den där affischen i alla år, blev så glad när de slängde bort den.

Grejen är att det måste vara ärftligt, när vi har pratat så har nästan alla i min mammas släkt detta; mamma, mina två systrar, moster, mormor, mormors bror, mormors mor.
 
En kompis, Jenny Edin, jag gick gymnasiet med och som är min fyrmänning (Min mormor var kusin med hennes farmor) Vi började prata om detta och hon hade precis samma upplevelser. Det hade fler av hennes släktingar på farmorns sida också. Jag är helt säker på att det är ärfligt. Det är vanligare än man tror också, men för vissa händer det bara nån gång medan andra har det ofta förekommande.
 
En upplevelse jag hade var att jag låg i min säng och märkte hur jag inte kunde röra på mig. Men jag försökte och försökte och tillslut så får jag upp vänsterarmen – jag låg på rygg – men när jag ser den så är det en skelettarm, hugaligen!!
 
En annan gång så har det kommit in en svart man i mitt rum så jag har fått fråga de i min familj dagen efter om någon av dem var in i mitt rum kvällen innan. Ofta har det varit demoner som flugit omkring, en annan gång en brun munk som kom in, ställde sig vid min säng och böjde sig ner och viskade någonting till mig. Jag försökte förgäves komma ihåg vad han sa på morgonen. En gång så kom det flera kanske 5 gröna utomjordingar som stod och gjorde tester på mig. Andra grejer har varit mindre läskiga som när jag somnade på soffan och en liten grön pansarbil kom körandes på rumsbordet.
 
När detta har hänt när någon mer befunnit sig i rummet så har jag gjort allt för att kontakta den personen. Men man får inte fram ett ljud. Min lillasyster såg mig en gång när det hände. Jag somnade på soffan i vardagsrummet och hon var där med sin kompis. Jag försökte hela tiden säga: Väck mig! Men det gick inte. Evelina sa sedan, när jag väl vaknade, att jag sett väldigt konstig ut.
 
Många säger att det händer när de ligger på rygg, men jag har upplevt det från alla sidor. Men kanske oftast på rygg.
 
Detta har hänt på morgonen när jag är påväg att vakna, på kvällen när jag är påväg att somna och ofta har det hänt när jag sovit på dagen. Det kan hända när jag har konstig dygnsrytm, tex sover på eftermiddagen eller går och lägger mig tidigt fast jag sovit på eftermiddagen eller om jag är övertrött.
 
Nu när jag vet vad det är så får jag inte lika mycket panik som förut. Kan ibland andas lugnt även om jag är rädd för vad som ska hända. Vilken hemsk figur som ska dyka upp den här gången! Men det är skönt att veta vad det är frågan om. Tänk er ett litet barn, som inte kan förklara vad som hänt och tror att allt händer på riktigt. Ofta kan man känna ett tryck över bröstet - Blir riden av maran, hette det förr.
 
En av de värsta upplevelserna är att känna att man har svårt att andas. Jag har trott att jag ska kvävas en gång när det verkligen inte kändes som jag fick någon luft.
 
När jag blev äldre och visste vad det var så var den värsta sömnparalysen när jag låg en morgon nere på mitt rum och hamnade i detta. Jag låg mage med ansiktet in mot väggen när jag hör en tjej (man vet alltid om det är en tjej eller kille, eller vilken familjemedlem det är utan att ha sett personen) rusa nedför trappen, dunk, dunk, dunk. Hon nästan flög ner för trappstegen. Det var ett otäckt ljud och jag blev rädd.
Sedan springer hon fram till mig där jag ligger i sängen, böjer sig ner mot mitt öra, och skriker det högsta och ljällaste ljudet jag någonsin har hört. Har inte hört något liknande i mitt liv efter det, varken förr eller senare. Det skar i hjärnan. Kunde inte hålla för öronen än mindre säga åt henne att sluta.
Jag har funderat mycket efter detta, hur jag kunde uppleva ett ljud så starkt som inte fanns på riktigt. Har letat lite på nätet och hamnade på en sida där de forskat på sömnparalys. Kommer inte ihåg vilken sida det var då det var flera år sedan, men där stod det att när man hör ljud under en paralys så händer precis samma sak i hjärnan som när man hör ett riktigt ljud. Rätt läskigt!
 
Om man läser böcker om folk som blivit bortförda av utomjordingar så kan man ganska snart utläsa att de flesta varit med om en sömnparalys. De kan inte röra sig, inte prata och man är så säker på att det man varit med hänt på riktigt.
 
Jag har läst någonstans att när man sover så kopplas musklerna av så man inte ska springa omkring i sömnen när man drömmer att man springer tex. Men när man får en sömnparalys så kopplas musklerna av för tidigt innan man riktigt hunnit somna, eller slår av för sent så man har hunnit vakna lite grann. Sk hypnagoga och hypnapompa tillstånd. Tvärtom mot de som går i sömnen kan man säga.
 
Det är ett väldigt hemskt, men intressant tillstånd. Man lär sig att inte bli lika rädd som förut, även om vissa grejer är värre än andra. Önskar att det fanns mer forskning på det, men nu har jag bara sökt på sidor på svenska. Kan tänka mig att det finns mer på engelska.
 
Detta hittade jag på salhgrenska sjukhusets hemsida:
Bakgrunden till fenomenet är att hjärnan återupptar sin funktion som vid ett vakenhetstillstånd, men samtidigt kvarstår sömnens muskelavslappning. Förekomsten har angivits till 3-6% av befolkningen vid enstaka tillfällen.
 
Och detta på alltomvetenskaps hemsida:
Sömparalys= ett tillstånd då man befinner sig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Man drömmer helt enkelt med öppna ögon. Förlamningen är alltså fullt naturlig, eftersom den skyddar oss från att ge oss ut på strövtåg under sömnen. Man räknar med att 25 procent av befolkningen någon gång har upplevt en sömnparalys. Av dem upplever fem procent hela registret med ljud, ljus- och beröringshallucinationer.
 
Sök på Sömnparalys, SP, hypnagoga-, hypnapompahallucinationer, sleep paralysis, utanförkroppenupplevelser om ni vill veta mer.
 
Kategori:   Blandat |  Permalink |  Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ivanhoee/entry/s%C3%B6mnparalys_g%C3%A5r_i_arv
Kommentarer:

Intressant ämne. Min mamma upplevde ungefär samma saker när hon var liten. Att hon låg i sin säng och i hörnet stod en gammal dam i svart som brukade komma upp till henne och luta sig över henne och hon var skräckslagen. Vet inte om hon var paralyserad (ska fråga henne imorgon.) Hon har varit med om massa spökhändelser på sitt jobb och hennes systers dotter kom in i mammas systers rum på natten när hennes mans pappa precis dog och den flickan sa "mamma det kommer någon" hon hörde sedan fotsteg i trappen och "olivia flickan alltså" reste sig upp och sakta kollade genom rummet som om någon gick där och pang så small lampan i rummet till. Dagen efter kom mannen hem som hade förlorat sin pappa och sa att han dog vid 1 tiden. Så sa min moster "Det vet jag väl, han var ju här då" hoppas att det är ärftligt är intresserad av övernaturliga händelser så som alien bortföranden och spöken fast det är en skräckslagande upplevelse. Min mamma sov i en husvagn med min pappa när dom hade precis träffats på en camping. Hon hade en pojkvän som hade dött i en mopedolycka inte långt innan. Mamma vaknade och till sin förskräckelse såg hon hennes expojlvän stå i husvagnen och kolla på henne. Hon skrek och pappa vaknade så var han borta. Otroligt tycker jag vad min mamma har upplevt, på hennes jobb speciellt att alla där upplevt spöksaker från dörrar som öppnad och stängs, folk som pratar i korridoren "det är ett ålderdomshem där många har dött" vill mer än gärna dit när jag fyller sexton, tack för inlägget!

Skrivet av Gabriel den 17 januari, 2012 kl. 19:27 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten