Nu kan ni gå in på den nya bloggen istället, den är inte klar, men den är på god väg & jag vill tacka min finaste Sandra som pillat en massa med den hela kvällen, Du är guld <3!
Men ja, frånochmed nu bloggar jag här istället;

http://talihinasky.blogg.se/

Jag kan inte minnas sista gången vi kysstes. Jag kan minnas precis allt annat, men inte just det.
Jag minns sista gången jag låg på din axel och jag minns sista gången du låg där i sängen och såg på mig med din värme.
Jag försöker leta i mitt minne för att rota fram det & jag kan minnas känslan, men inte ögonblicket.
Jag antar att vi var här, antagligen satt vi där i min soffa, men jag vet inte.
Jag kan minnas allt med dig, dina leverfläckar, dina små ärr och dina fina kindben.
Men jag kan inte minnas vår sista kyss och det är det enda jag verkligen vill minnas.
Fast jag inser samtidigt att det egentligen inte spelar någon som helst roll, för den sista kyssen var inte betydelsefull. Men det var den första, den andra och den tredje, och dom minns jag.
Och jag minns hur du liksom alltid svepte in mig i ett slags lugn, och det är nog mest lugnet jag vill känna på och kunna se tillbaka på.

Jag vet liksom inte längre vad jag ska skriva om.
Jag har ju vänner som läser denna bloggen som verkligen ogillar gravid/mammabloggar, och visst, jag känner kanske att det inte är det jag vill blogga om. Men samtidigt så är jag i ett mellanläge att jag inte alls vet vad jag ska skriva. Det är bara snurrigt och jag tror att det här är ungefär 15 gången jag påbörjar ett blogginlägg. Jag kan tala om att jag är trött på att mina vänner tror att man som gravid inte kan röra sig utanför ens egna dörrar och därför aldrig längre blir tillfrågad att vara med på något. Jag är trött på att känna mig som en tjockis, och ja jag vet att jag är gravid och inte tjock men nu är det så att jag känner mig smällfet. Jag är verkligen verkligen trött på allt. Och snart drar pollensäsongen igång och då kommer jag väl att vara ännu mer trött på det hela. Och jag är så pessimistisk och tråkig nu att jag ska sluta skriva

Jag såg allra finste B på stan, jag bytte håll och hoppades att han inte såg mig och jag vet inte ens varför.

Bitarna i dig och mig passar inte riktigt ihop de bildar inte att du och jag är ett vi även om de försöker slipa bort de som är för kantade

men våra händer hade inte fel storlekar de satt perfekt ihop de gled aldrig ifrån varandra.
men våra fötter var kanske de som är mest fel de är felkonstruerade och än så länge har vi inte hittat lösningen vi har inte hittat svaret för de går fortfarande inte i samma riktning dina har tagit dig alltför långt bort allt för långt bort från mig mina vill inte ta mig dit igen inte än och dina vill inte ta dig hit våra fötter vill upptäcka olika kontinenter olika länder de rör sig tvärtom rör sig inte som vi vill

hjärtarna vägrar att lyssna på oss de slår inte riktigt i samma takt kanske för att de inte hör varandra kanske för att de är för långt ifrån varandra de har inte samma känsla i samma tid är lite för mycket i otakt de läser olika på raderna som vi har skrivit bildar inte någonting fullt fullständigt hur mycket vi än försöker hur mycket vi än vill de vägrar att samarbeta hela tiden så fint

jag vill att fötterna ska ta oss till samma land.