Jag kan någonstans i luftens kalla krispighet känna dina andetag.
Jag vet att du sitter där på andra sidan staden i din helt nya soffa och bara lever ditt liv såsom bara du gör.
Att kunna nå dig så lätt så jag egentligen inte ens vet vad jag väntar på.
Vi lever så olika du & jag.
Du lever på hoppet att en dag faktiskt stå på den där riktigt stora stadion och spela fotboll i en liga som är högre än den du spelar i idag.
Jag lever här, i min lägenhet och det som egentligen spelar någon roll för mig är Du.
Jag skiter i karriären och jag är inte direkt duktig på någon sport.
Du är intresserad av alla sorters sport och vet det mesta.
Det enda jag vet om sport har jag lärt för din skull, trots att du inte ens vet om det.
Jag skulle flytta hela min värld för dig men jag tror inte ens du skulle flytta stolen för mig.
Ja, vi lever olika du och jag, men ändå lika.
För vi lever båda två på hoppet.
Postat i: head and heart Permalink Kommentarer [2]
Nu kom jag in på din blogg! :)
Tack så mycket :) Tycker det är viktigt att ge blod. De flesta i min familj har gjort det i flera år så det var ganska självklart att jag också skulle börja göra det. Sen hade ju Ylva leukemi när vi var små så jag brukar alltid tänka att det kanske ligger ett litet barn några våningar över mig och behöver mitt och andras blod för att bli frisk :)
Jag har för mig att man ger 4,5 dl blod. Det tar ungefär 10 minuter och både före och efter är de noga (iallafall här i Växjö :P kanske inte är exakt likadant överallt) med att man sitter ner en stund och dricker juice och sånt. Efteråt får man typ juice och såna där wasaknäcken med fyllning i och kex. De frågar flera gånger hur man mår och känner sig under tiden så jag tror att de avbryter om man skulle känna sig yr. Jag skulle tro att om de märker på provtagningen (man lämnar prov på sitt blod och sånt så de ser att man har bra blodvärde och blodtryck och sånt innan man någon månad senare får ge blod för första gången) att du blir för yr eller något så får du nog inte bli blodgivare. Känns som de är noga med sånt.
Skrivet av Pia [stjerndorff.com] den 26 januari, 2010 kl. 17:47 #
Känns väldigt personlig den här texten så det känns svårt att kommentera men jag försöker iaf...
Dom säger att hoppet är det allra sista vi förlorar, men det är faktiskt inte alls sant för även efter det att hoppet slutligen gått förlorat så finns den ändå kvar där inne, den som allt annat beror på, den som aldrig kan gå förlorad, bara gömmas undan... kvar finns alltid kärleken.
Även efter att hoppet redan fått ge sig för länge sen.
Vackert det där om andetag i luftens kalla krispighet. Den strofen fastnade hos mig. :-)
Skrivet av Peter Pan den 29 januari, 2010 kl. 23:50 #