Allt bara snurrar och egentligen har jag miljontals saker jag vill skriva om. Jag vill skriva om hur jag mår, vad som händer, jag vill sätta ord på mina känslor och bara skrika ut alltihopa, jag vill skriva om tårar. Men jag gör inte det, jag vill visa respekt och hänsyn till mina nära, som kanske inte alltid tycker jag gör rätt i att skriva. Jag vill respektera mig själv och inte låta er veta allt. Ni vet redan allt för mycket, samtidigt som ni inte vet någonting. Egentligen skriver jag inte om något annat än just om min komplicerade kärlek till en man som är allt jag vill ha, men kanske inte är just det ja behöver. Ni känner inte mig. Ni sitter där och läser ändå. Varför vet jag inte, men alltför ofta undrar jag. Varför läser man här? Jag uppdaterar sällan och jag målar upp en banal bild av det hela. Mitt förhållande till min B är enbart destruktivt. Kanske inte alltid har varit, men i nuläget är det så. Kanske är det just därför jag inte längre hittar orden?
Jag lyssnar på musik, jag orkar inte längre äta och jag åker till jobbet. Jag jobbar och jag åker hem igen. Jag dricker cola och jag åker tåg till en man långt borta samtidigt som jag försöker skapa en vardag mitt i allt kaos. Men det går inte riktigt. Jag har ramlat utanför min egna ram.
Postat i: head and heart Permalink Kommentarer [2]
Haha ja du och byxor.. Går inte ihop va? :p
Skrivet av Sandra den 04 december, 2009 kl. 13:40 #
Vi läser för att det du skriver berör. De känslor du berskiver så väldigt vackert känns igen och de ord du använder passar även in på våra känslor. Därför kommer jag hit hela tiden och läser Frida.
Och därför hoppas jag verkligen att du inte slutar skriva.
Kram.
Skrivet av Peter Pan den 01 februari, 2010 kl. 16:10 #