« du, | Hem | 203 dagar kvar! »
favorit.
6 februari kl. 16:54


jag bad dig inte att upptäcka mig du valde det;

och det var liksom inte så att jag tvingade dig
jag stod inte där
med en pistol eller med ett hagelgevär
inte ens med en leksakspistol
jag stod inte där och bad dig jag stod inte på mina bara knän och bad dig att älska mig bad dig att ta dig med mig bad dig att ge mig en chans bad dig att bry dig
bad dig att se mig upptäcka mig mina födelsemärken mina händer mina olika leenden hela mig och hur mycket vi kan fastna för varandra hur olika sätt jag har att uttrycka mig på för att visa att du gör mig glad eller vilka kroppdelar jag tycker om att känna dina läppar på
jag bad dig inte jag sade inte ett enda ord det var du
det var du
helt frivilligt
du.



Postat i: head and heart  Permalink   Kommentarer [1]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/izmra_jag/entry/min_egenskrivna_favorit
Kommentarer:

Ja, visst blir kärleken liksom mer värdefull då, när man vet att den inte blivit planterad utan att den växt upp helt av sig själv. Helt naturligt. Vilda pärlor är vackrare än odlade, typ.

Kan förstå att den är en favorit. Det känns som vatten som rinner, flödar, porlar när man läser.

Tack för att du plockade fram den igen.

Kram!

Skrivet av Peter Pan den 07 februari, 2010 kl. 09:57 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten