Ston och hästar kan man bli bra trött på ibland, alltså trött på dem på ett skojigt sätt.
Jag hade precis gjort iordning Louisen för att åka på dressyrträning och skulle lasta henne. När jag klev ut ur stallet och började gå mot trailern med pållan så brummade Pärlis till och fullständigt flippade ur med gnäggningar och brallar. Jag lastade och försökte hålla huvudet kallt...Louisen lydde men jag såg på henne att det ackumulerades "urflippning" i hennes skalle och kropp. Jag stängde trailern och rullade längs vägen intill sommarhagen där Pärlis sprang och tokbrallade och gnäggade, hon verkade försöka stoppa bortrövandet av Louisen. Lillhäst sprang efter Pärlan och härmade Pärlis beteende...suck!!!

Jag fick stanna några gånger på vägen till träningen och klappa och lugna en upprör Louise. När vi väl var framme så dröp svetten av pållan. Hon hade inte åkt harmoniskt.

Jag värmde upp och tränade. Louisen var spänd och arg i början men det släppte en aning senare under träningen.
* vänstergaloppen funkade bättre, blev några riktigt fina fattningar också.
* formen var stabil i så gott som hela travarbetet vilket var en tydlig förbättring tyckte tränaren, så ska vi få det även i galoppen.
* dags att jobba på att släppa nederskänkeln i galoppen så att pållan inte rejsar på och jag måste sätta mig djupare i sadeln, hänga med i rörelsen med höften.
* Sittandet i traven ska jobbas med mer så att jag kan sitta längre och längre stunder, rida lätt emellan så att det är bekvämt för pållan och mig, sedan sitta ett tag igen.

Phu, ja det är många punkter men så är det hela tiden, alltid något att jobba på och jobba med, det är väl det som är en del med tjusningen med hästar och ridning!

Hemresan gick lugnt. Pärlis mötte upp med gnäggningar, galopp och brallar så fort hon såg trailern från hagen. Lillhäst försökte haka på så gott det gick. Lousien gnäggade tillbaka i trailern.

Duschade Louisen innan hon fick gå ut i hagen, pållan stod stilla och njöt.

Fixade iordning trailern, prylarna och stallet. Tog sen in Lillhäst och gjorde iordning henne för ridning, grannen fick komma och vara med under den tid jag red, kändes tryggast så eftersom husse inte kommit hem från sin tjänstersa än.
Lillhäst var duktig! Trots att hon inte ridits på några veckor och dessutom hade en sprillans ny sadel på sig så det lunde kännas ovant för henne. Lillhäst var hur duktig som helst! Mindes allt och jobbade flitigt. Red bara en kort stund, det räckte som start på arbetssäsongen. Duktiga fina lilla pållan!

Ett nytt pass på lördag vid lunchtid, inspirerande och kul!

Den goa Lillhästen trädde imorse in sitt ena framben i hönätet...hur nu detta kunde gå till. Hon stod där och satt fast. Jag trädde lugnt ur benet. Lillhäst är som en akrobat iallafall i framdelen av kroppen, enerverande men skojigt samtidigt. Idag får hon ett nytt nät som hon inte kan trä foten i. De andra två pållarna har finmaskiga nät men lillhäst fick ett stormaskigt eftersom hon med sintandfällning hade svårt att plocka hö ur det finmaskiga nätet. Nu har hon tappat tänderna och fått nya och dessutom blivit munfixad på ultuna såpass att hon äter betydligt lugnare nu än förr.

Det är dags att återigen införa bett på Lillhäst och som tur är så finns det ett tävlingsgodkänt träns med liksom upphängt bett som hindras hamna på lanerna (tror jag) problemet med bett på Lillhäst kan ju uppkomma om bettet hamnar under kindtanden i överkäken som saknar motsvarighet i underkäken, då bit hon ner bettet mot tandköttet. Att bita bettet mot tandköttet på högra sidan längre lan kan aldrig vara skönt. Söta fina Lillhäst får själv visa vad som funkar och som hon trivs med.

Många nya saker på gång, även sadlarna är ju nya! Ska bli kul att komma igång igen!

Idag har jag meddelat att jag kliver av projektledarskapet för hästprojektet. Det känns himla skönt att ha frigjort hästtid igen! Jag har försummat jättemycket senaste åtminstone halvåret.
Nu återstår bara överlämnandet av projektet.

Red Louisen idag och satsar hårt på att jobba pållan och hålla henne glad och nöjd. Glad och nöjd Louise är världens goaste bästa häst som slår knut på sig själv för att jobba och göra stordåd. Lagom till morgondagens och sändagens JL träning myste jag iordning pållans ego litet extra mycket.

Världens goaste finaste fuxfröken och lillhäst förstås har fått sin matte tillbaka!

Nu är våra tre gräsätande stogangsters släppta i sommarhagen dagtid. De får sova inne på nätterna med insektsnät för dörrar och fönster, fast egentligen så är det väl nu i början av sommaren som de kan gå ute på nätterna men då är ju betet såklart kraftigare och därfår får de natthö att varva med i boxen.

Stogangstersarna rekade hagen, mumsade på det mesta de kunde hitta, sprang litet, kollade skogen, kollade hela hagens längd, hoppade diken, rullade sig och åt ännu mer gras. Lillhäst var gräshungrigast och jag tror hon kommer göra ett ryck i sitt växande nu under sommaren. Vi får väl se. Tänkte mäta henne nu snart och sedan mäta i höst igen. Vi hoppas på att hon blir åtminstone 170 som mamman men morfar är 180 så det vore kul om hon blir ännu större. Om hon blir större så kommer hon ju att passa husse också vilket vi gärna vill att hon ska göra. Hon ska bli husses påläggskalv kan vi säga.

Red Louisen idag och den lilla röda fröken utrryckte vid ett tillfälle sin ilska. Senast jag red sa den tränaren att jag skulle pressa igenom vissa saker...och ta ett spö. Skulle jag inte ha lyssnat på. Saker och ting ska göras och tas igenom på snillrikt Louisevis, annars blir det farligt. Riktigt farligt för den som sitter uppepå för Louisen kan nämligen bli riktigt galen.
Honkan bli lika galet arg som hon är snäll...kan tänka mig att tyskarna försökte knäcka henne men lyckades inte, därför exporterades hon med de såriga mungiporna om hamnade omedelbart här hos mig. Jag ska prata med min dressyrtränare JL om senaste riderfarenheten. Säkert bra på sitt sätt men på Louisen obra. Det fanns dock andra saker som var bra och som jag ska använda i träningen. Spöet skippar vi, det behövs inte.

Dagen till ära så var Louisen uppvärmd lagom till ridningen, hon hade rejsat ihop med sina gangsterkompisar!

På kvällskvisten bytte jag vatten i badkaret. Först stod Louisen och höll mig sällskap genom att ha sin mule i min nacke och "pyssla" sedan byttes pållarna av och Lillhäst hade sin mule i min nacke och "pysslade". Det hade ju varit mysigt om inte Lillhäst pausat i pysslet, doppat mulen i det iskalla vattnet och sedan fortsatt pysslet. Blött och kallt kan man säga.

Hovis trodde absolut att Lillhäst kommer sticka iväg och växa några centimeter i sommar. Hmm. Det innebär i så fall att hon kommer vara över 170cm i slutet av sommaren...alltså om några centimeter är mer än 3

Vore bra. Vi vill gärna att hon blir litet större

Louisens svar på det mesta är full fart framåt. Bjudning och framåtrörelse är inget problem för Louisen, det är en större utmaning att få pållan att ta det lugnt, vila i stegen och ta i mer med musklerna än springa fort.

När jag red för Ragna för ett par år sedan så sa hon något så bra: ska man söva björnen eller rida den? Dvs ska man lära sig att rida kraften och farten eller bara försöka få hästen att ta det lugnt och gå långsamt. Det blev det till att rida björnen

Nu har vi kommit såpass långt att vi börjar kunna göra både och. Senast jag red en dressyrlektion för MG så fick jag sakta av Louisens framfart och dämpa dämpa dämpa farten, inte bara springa på. Det var en annan typ av träning än jag är van vid för Jennie eller Siv. Jag vet inte vad jag ska tycka om den men det är ju också en metod att gå framåt. Jag tror dock jag föredrar JL träningen, det är ju dessutom JL somplockar poängen pch rosetterna på tävlingar så hon borde ha bra koll på hur det ska se ut.

Träningen kommer varieras i olika tempon och bärighet, det ena utesluter inte det andra men samtidigt så är ju dressyrtävlingar målet och då gäller det att hitta ett spår mot mitt mål.
Jag har ju Vgeardtävlandet i frislt minne, Vegard hade också tokbjudning som liksom plockades ur honom för en tränare jag red för, det handlade om att samla ihop honom och set gjordes för tidigt och på fel sätt, tycker jag nu efteråt. Jag är väldigt rädd om Louisens bjudning och aktion, jag vill absolut inte hämma eller plocka bort det ur hästen, därför känner jag litet skräck i maggropen när det ska långsamridas. Trist om det blir som med Vegard att han faktiskt trodde att det långsamma flacka var vad jag ville ha och därför började göra så, gå så. Aktionen måste man värna om och bjudningen också, bjudningen måste stimuleras på ett varsamt sätt tycker jag.

Louisen är en rallykamel med aktion, så kommer hon förbli och så kommer hon att visas på tävling. Enligt JLs metod och med hennes handledning.

I tömkörningen är det dock en annan sak, där kan jag sakta ner henne och be henne bära närmast i slow motion länga stegen men sakta farten, vila i stegen, växla tempon, inte rejsa. Jadå det funkar som komplement och Louisen som är en klok häst förstår skillnaden. Där får ryggen svinga i långsam bodybuildingtrav.