Jag ångrar alla de gånger jag blev arg på honom...

Jag ringde nyss uppfödaren LM. Ville berätta själv. Det var hon som fotograferade Vegard när han föddes, visade honom på utställningar, hanterade honom som unghäst på Önsta Frltidspark där han var född.

Ville berätat det själv för henne. Så att hon hört det från mig.

Hon var glad han fick sitt liv hos oss. Ett bra fjordhästliv, han fick göra många kul saker.

Det känns som att jag är redo att börja "knyta ihop säcken"...litet...

Jag är så otroligt ledsen.

Idag när jag kom hem från jobbet ca 15,30 tiden så hittade jag Vegard i hagen med öppen fraktur på vänster frambens kotben.

Jag dåg det inte med en gång, sa hej till honom och sa att det var bra att lunchagen som han stod i gått upp klockan 12 och inte trasslat som den gjort några dagar då det varit fuktigt i luften men ändå massor av frysgrader.
Vegard tittade mot mog och vände bort huvudet. Jag tänkte att han väl var mätt och stod och softade som han brukar.

Jag gick in i huset, la posten på ett bord, gick upp på övervåningen och tittade ut genom sovrumsfönstret på vegard som stod i lunchagen. Han stod konstigt tyckte jag, han såg inte ok ut, han sträckte ut sitt vänstra framben åt sidan och jag såg att hoven hängde i onormal vinkel.
Jag rusade ner, ringde till grannen S och sa att hon skulle skynda sig att komma att Vegard var skadad. Klädde på mig stallkläderna. Tog med mobilen. Sprang ut i hagen. Vegard låg nu ner. Benet mellan kotled och hov stod i en konstig vinkel rakt ut. Det var litet blod runtomkring honom i snön.

Jag gav Vegard en godis, frågade vad han sysslat med. Sneglade ner på väntra frambenets nedre del. Det såg inte klokt ut. Väntade på att S dök upp. Vi hjälptes åt att lägga täcken på den nu skakande Vegard. Ringde distriktsveterinären som skulle komma genast.

Satt med Vegard. Vegard ställde sig upp, kunde inte stå på frambenet, allt nedanför kotleden dinglade slappt som en trasdocka. Grannen S hjälpte rådigt till med olika saker. Öppnade grindar. Fixade. Hämtade hö, matade Vegard med hö. Vinkade in veterinären till närmaste platsen intill hagen där vi var.

Veterinären kom fram. Tittade på skadan, sa att det inte var något att göra "jag avlivar honom". Jag visste att det var det enda att göra. "Jag vet" sa jag. Jag kände det redan när jag tittade ut genom sovrumsfönstret bara någon halvtimme tidigare.

Vegard fick äpple och godis, jag höll hans huvud i min famn när veterinären satte kanyl. Vi hade ju gjort detta tidigare ihop. "Duktig häst, det går så bra så", mera godis, "Duktig vegard, jättebra". Någonstans långt borta hörde jag att jag skulle hålla i grimskaftet men längst ut, hålla undan.

Min fjordhäst säckade stilla och lugnt ihop i snön. Inget sprattel. Inga ljud. Ögonen halvslutna. Mina tårar rann. Min Vegard!

Veterinären la stetoskopet mot hans bröst och lyssnade. "Nu har hjärtat slutat slå". Jag sjönk ihop bredvid Vegard. Klappade hans mjuka lena mule. Tårarna rann. Jag ville sitta där bredvid honom, inte lämna honom. Vegard!

Jag satt kvar och klappade Vegards huvud.

Veterinären undersökte det skadade frambenet "Jag ville inte utsätta honom för undersökning tidigare, du hör, det bara knastrar, det fanns inget att göra".

---

Hästkroppen hämtades ett par timmar senare.

Min Vegard är borta.
Vilken vidrig eftermiddag.

Vegard e. Daler 170 u. Verna 2386 ue. Sindarve Tuff 57
1997-2010

Häromkvällen blev det tömkörning med Louisen på ridbanan. Till en början höll mina fingrar på att frysa till is, ingen känsel i lillfinger, ringfinger och långfinger på båda händerna brrr!
Fick göra vissa flaxande pumpande rörelser med armarna och händerna för att få ut blod i fingrarna. Louisen undrade åt vilket håll jag vill eatt hon skulle gå...vad var detta för hjälper som jag gav, hon hade inte fått någon utbildning i vad viftningarna betydde.

Fjordhästen Opus med matte dök upp på ridbanan. jag vet inte varifrån men vips så stod de där. Svårt att se vad som finns utanför den belysta ridbanan när ddet är mörkt. Tror därför stenhårt på att Opus och matten dök upp genom trolleri. I synnerhet som det kvällen till ära svävade glitter i luften! Vi gick i glitter, ansades i glitter och viftade våra frusna fingrar i glitter! Tror till och med barbie skulle blivit avundsjuk!

Lousien var piggelin och fick springa litet. Blev litet kaninskutt med bakbenen i galoppen eftersom hon tyckte det var litet halt och äckligt mend et tycker hon med grus också. Louisen gillar inte underlag som inte är fasta, då kaninskuttar hon. Tror hon kanske gått omkull eller så någon gång men härommånade hörde jag av en dressyrfamilj ´som har en halvbror till henne och han är tydligen också mycket känslig för underlag som valacken "befarar" är hala eller som är hala. Stallgån gen kunde inte vara cement, det gick bättre med spåntorvblandning och var dessutom jättesnyggt.

Finfjordingen Opus tuffade på med sin välridande matte. Jag sa åt matten att hon minsann får se till att tävla litet dressyr med sin fjordis. Togs inte emot med hurrarop direkt. Jag sa då att jag kan tävla med hennes fjordis vilket skulle gå bra. Jag garanaterar ju inga resultat hehheh känner mig ganska kass ärligt talat men på något konstigt vänster så tycker jag att det är trevligt, kul och spännande att rida program inför domare och bli bedömd. Fast nåja så dåliga var vi inte, Vegard och jag, vi fick ju ändå över 60% inför dressyrdomare i LA1! Räclker tyvärr inte till prestationsmedalj guld ändå, har en förmåga att få en 4a i många protokoll. Snopet nog så har vi två stycken guldprotokoll och det behövs ett tredje, som vi aldrig kommer göra, snyft. Borde finnas tröstpris.

Det var kul att ha hästalktiviteter tillsammans på ridbanan.

Imorgon fredag ska jag och karln rida, får bjuda in det ädla fjordhästekipaget också. På lördag blir det Susanneträning och på söndag blir det kanske GS ridning och besök av vänner.

Imorgon jobb!

Vaknade superdupertidigt 05,05! Karln var redan uppe och fodrade hästar.

Första dagen på jobbet sedan 18 december men det var en bra och trevlig dag. Allt var igång igen och verksamheten snurrar på. Tycker det är så irriterande med storhelger då allt stannar upp och folk är borta från sina funktioner. Det är då lika bra att ta ledigt själv

När jag åkt ehemåt fattades det ett par bussar, f-n! Det är irriterande i stnnerhet som det inte är så himla varmt ute just nu. -8 tror jag det var, kallt kallt kallt. På bussen satt en tanta och sov, snarkade ljudligt, gurglade och väste, hostade och somnade om. Det är så man blir avundsjuk fastän det inte såg klokt ut! Oglamouröst men tantan sov gott.

Satt och huttrade i bilen när jag rullade hemåt. X-trailen har inte någon bra uppvärmning av varken rutor eller kupé, då var Range Roverns betydligt bekvämare och varmare.

Frös fortfarande när jag stannade till och pratade med grannen S som var ute på frimärksshopping med sin voffe. Både voffen och matten hade rimfrost i ögonbrynen. Efter en liten pratstund och voffeklappning rullade jag hem.

Frös så in i benken att jag gick ner till stallet och mockade och fixade maten. Blev varm i kroppen och satte mig vid datorn och blev kall igen.brrrr! Nepp inget fel på inomhustemperaturen.

Duschade varmt. Varm igen. Nu är det sovtajm, får väl skynda mig...

Jag hade en produktionsdag av Roslagens Hästgodis havre+blåbär, havre+björnbär, korn+blåbär och korn+björnbär. Full rulle med andra ord. Mellan havre och korn batcherna fixade jag iordning Louisen och åkte ner till Rimbo på dressyrträning.

När jag lastade ur i Rimbo så tyckte jag det luktade gran eller snarare sådär som det gör när Holmen avverkar upppe i skogarna kring galoppvägen. Tittade runt men såg ingenting avverkat. Klev in i ridhuset och plötsligt förstod jag vad det var som luktade. Hela ridhusets botten var täckt med gul ren ny sågspån. Det luktade gott och frisk av barrträd! Jättefint!

Louisen var på litet hoppigt och skuttigt humör hmm, kunde det vara det nya underlaget kanske? Värmde upp, tittade på G och hennes häst Karlsson som passagerade och gjorde galoppombyten på 10 metersbågar över medellinjen, tjusigt. Ska vi också göra, sen.

Louisen arbetade igång med en gång. Ambitiös som alltid och friskt framåt. Underbar häst att rida! Vi tränade grundform som börjar bli stabil och fin, öppnor, öka, minska volt och flytta in resp ut bakdel på volten. Lousien jobbade och jobbade. knyckte litet med huvudet när det blev jobbigt eller när hon inte förstod annars helt underbar. Jag bara red på fokuserade på min sits och på att slappna av, inte fastna i handen, vara mjuk och följsam.

Imponerande Louisen! Instruktören och jag var överens, pållan är ambitiös som få och bara vill göra rätt och göra mer hela tiden. Hon är vaksam och allert på vad jag kan tänkas vilja få henne att göra. Underbart!
Instryktören S sa att man får passa sig litet med en så ambitiös häst så att man inte tar ut dem för mycket eller gör för svåra saker för tidigt. Goa fina pållan! Åh vilka bra ridupplevelser! Okomplicerat lastades Louisen in och vi åkte hem. Samma rutiner som alltid. Väl hemma ut i hagen med Pärlis och vegard och litet extra hö att mumsa på. -15grader...huu vad kallt.

Jag fixade stallet och traskade sedan upp och fortsatte med mitt hästgodistillverkande.

Phu, vilken dag. Imorgon är det jobb igen, jag har varit ledig sedan 18 december så det var ett tag sedan jag var på kontoret. Ska bli kul!!!