Nu när det fallit litet snö är det härligt att rida på gräsvallen dvs vår beteshektar. Underlaget är helt ok mjukt och inte halt.

Skrittade och travade ihop med grannen M och valacken Nero. Trevligt ridpass men jag kom nog inte igenom helt och hållet, Lousien tyckte det var litet för många spännande saker och diverse djur som kikade på henne ur skogen.

Bra att öva och rida nere på hektaren så att jag senare kan köra pållan där och CM kan ha lektion för oss på en yta som är tillräckligt stor, plan och inhägnad.

Suck.
Efter en uteritt på grannens mark i skogen så avslutade vi ridturen på vår beteshektar (den blivande körbanan).
Lillhäst fick någon typ av total knäpp och skulle trotsa, bråka och stegra. Jag fick hålla ner tyglarna och försöka få ner henne i stegringarna och bad henne gå framåt. Himla häst som trilskades och trotsade. Det hela handlade väl om att hon ville till Pärlis och Louisen som stod i hagen en bit ifrån och tittade på. Nepp, Lillhäst fick lära att arbete först och nöjen senare, att hon fick lyda mig och jobba. Vi avslutade bra men hennes trilsaknde var såpass att husse som fixade med traktorn och såg eländet kom gåerndes ner till hektaren för att kolla att allt var ok.

Ett par dagar senare när jag red Lillhäst på ridbanan så var hon jätteduktig och gjorde inte en endaste liten dumhet. Det tar sig i ridutbildningen med Lillhäst och hon har slappnat av i nacken och söker sig fint till bettet men är ju förstås ostadig och måste muskla sig mer för att bära rätt.

Det är mycket med att bli vuxen häst, mycket att lära sig och mycket att finna sig i. Livet är inte bara lek fastän 23 timmar oim dygnet är icke schemalagd tid  

Jodå nu kan den gode lillhäst frambensviftningskonster. Provade även spansk skritt från marken och jajjemensan det funkade. När jag sedan skulle visa husse att hon kunde spansk skritt så ville hon inte göra den, söt. Ston är litet som katter, de måste känna för det de gör annars gör de det inte. Tror det var Tobbe Larsson som sa att ston är svårare att lära konster.

Söta Lillhäst kan även vigt böja sig åt olika håll och ta godisbitar och hon gör sina övningar med stor iver...förutom när jag ska visa husse. Antagligen för att husse egentligen är helt ointresserad av hästtricks.

För ett par veckor sedan var jag på Working Equitation träning med Louisen. Tänkte att eftersom hon är så duktig och lydig så kunde vi prova på några fler utmaningar.

Fredagen före WE träningen som var på lör och sön hade vi JL dressyr träning. Alldeles utmärkt uppvärmning inför WE helgen.

Lördagen på WE träningen bestod av dressyr som gick ut på att rida korta sträckor med övningar som kom tätt inpå varandra ex tvär slalombana över ridbanan som reds i serpentiner med massor av övergångar, vändningar på fram och bakdel, tvära skänkelvikningar osv. På så vis fick vi hästarna allerta på hjälperna och vakna på att det hände saker hela tiden. Louisen var allert och duktig. Kul variationsrik dressyr som inte var alltför ansträngande.

På kvällen var det tacopaj till middag, föredrag och genomgång av regler, WE banor, tittning på filmsnuttar, samtal om söndagens övningar.

På söndagen red vi WE bana med många olika typer av WE hinder: grind med rep, slalombana med höga pinnar, tjur med ring som plockas med stör, träbro, tunnor, backning, sidepass.
Alla stationerna övades i lugn och ro enskilt sedan lades en bana ihop och reds i ström av alla ekipagen. Slutligen övades det litet extra på de svåra momenten.

Louisen var duktig, det hon tyckte var äckligast var den stora svarta plywoodskivan med silhuetten av en  tjur. Just detta hinder fick jag öva litet extra på och det slutade med att Louisen egenhändigt petade ner ringen med mulen när hon undersökte tjuren. Grinden, ta stören och rida med den, tunnrona och slalombanan gick bra. Roligt med stören, tror Louisen tyckte det var ytterligare en skackel eller nåt som kom från sidan
Grinden gick bra redan från första försöket. Lousien är duktig på att vänta på mig och lyssna på direktiv. Backningen blev hon litet upprörd av till jag hittade ett bra dragläge i hjälpern dvs nästan inga hjälper alls.
Träbron gick också bra men första gången fick hon nosa och banka litet med framhoven på den, sen gick hon lätt över utan problem.

Jag ville galoppera av Louisen så att hon skulle slappna av efter övningarna. Det ville inte Louisen. Hon hade fått overload och härdsmälta av allt nytt och huvudet var fullt. Avslutade med trav pch klappade.

Efter träningen är jag litet fundersam på ifall det kasnke är så att Louisen blir för het av WE banan. Att det slår slint i huvudet, blir för mycket liksom. Pållan brukar ju behöva mycket förberedelsetid och öva ï lugn och ro på varje moment så att det sedan funkar. Vi får se nästa gång jag övar WE om det lagt sig och hon är lugnare. Kul dock att hon var så lydig trots att det började pyra ur öronen på henne av tankeverksamhet

Absolut intressant gren för oss, vi får väl se vart det bär av.

Jag blev litet full i skratt när en kvinna på kursen sa till mig att övningarna ju var lätta när man hade en "sån där stor" när jag gav henne några tips om att hålla om när hon skulle över träbron med sin arab. Hehheh de skulle bara veta vilket vilddjur Louisen är, att ridningen av henne är rejält krävande Kul att det inte märks fast nu har ju Louisen blivit såpass utbildad på bredd och bra grundhantering så vi bör kunna vara me dpå det mesta. Kanske skulle bett kvinnan sitta upp på min häst och prova? 

Vår Lillhäst har världens sämsta morgonhumör. Jag har sällan skådat en så ilsken häst på morgonen när man kommer för att fodra frukost.

Lillhäst vaknar oftast genom att resa sig upp när jag kommer ner till stallet. Hon har väl legat och sovit sött fram till att man dyker upp. Hon sträcker på sig och gör högludda stönande ljud när hon sträcker på sig. hon kan verka nöjd efter en god natts sömn och för en stund tycker jag hon är riktigt söt...MEN då brakar det löst. Morgonhumöret. Hon kastar högt med huvudet, strycker öronen platt bakåt, visar tänderna,biter i luften uppviglar Pärlan som blir rosenrasande av att Lillhäst mopsar sig i boxen bredvid. Pärlan blir arg, Lillhäst är arg. Louisen tittar på och undrar vad som pågår.

Man skulle ju kunan tro att Lillhäst är hungrig efter att inte ha ätit på en natt. Våra pållar har fri tillgång till hö och vatten såklart i sina boxar på natten. De har hönär som de kan knapra ur när de känner sig sugna. De behöver alltså aldrig vara hungringa. 

Jag hämtar kraftfodret. Ger Pärlan sitt. Går in till Lillhäst, ställer henne mot bortre väggen i boxen. Där får hon stå stilla tills jag hällt i hennes kraftfoder i krubban och gett henne lov att äta. En viktig åtgärd för att hon ska veta att det verkligen inte är Lillhäst som bestämmer. Hon passar på att hota med sina tänder någon gång...hon skulle bara våga.

Eftersom Pärlan och Louisen är så snälla och jämna i humöret så är vi litet förvånade över denna humördam som kommit in i vårt stall. Vi har inte stressig morgonfodringsmiljö...eller rättare sagt så hade vi inte någon stressig morgonmiljö tidigare...nu har vi det.
Vi jobbar på att få det lugnt igen.

Jag brukar prata med Louisen och säga att hon är vacker och världsbäst, det gillar hon och mumsar i sig godbitar som jag har åt henne.

Våra ston är "berömjunkies" de slår liksom knut på sig själva för att få klapp och beröm och det får de förstås ofta ofta. Beröm+mys+godis är en sagolik framgångsfaktor för våra ston. Då står de stilla, lyder minsta vink och är alltid sugna på att jobba, kommer när man ropar osv. Ja, alltsom oftast.

Husses Pärla är en underbar pondusstark individ som gör husse glad varje gång han ridit eller varit iväg på träning. Både häst och karl kommer hem med ett brett leende!

Lillhäst glönser genom att ta till sig och lära sig basic saker och ridas grundläggande med svårare saker som vi leker in i hennes ridning. Hon utvecklas sakta men säkert hela tiden och nu när hon är 4 år ska hon ridas litet mer och få jobba litet mer. En grundregel med unghästar brukar sägas vara att de kan ridas/ motionera så många dagar som de är år gamla. Dvs 4 dagar i veckan nu, det blir ungefär varannan dag det.

Louisen då, ja Louisen är den starkast lysande stjärnan! Hon går från klarhet till klarhet denna underbara fuxdam! Red henne igår och hon gjorde så fantastiskt fina galoppfattningar och galopperade så fint att jag kan skatta mig lycklig som får vara med om det. Hon är riktigt rolig att rida, den lilla fuxpållan!
Hon har blivit starkare och mer nertaggad i galoppen, det är inget rejs för kung och fosterland som gäller utan hon kan galoppera riktigt fint och "långsamt" i form med fin aktion. När jag ber henne samla mera och korta mera så gör hon det i högervarvet. Vänstervarvet är det svårare varvet, nu funkar galoppfattningarna till vänster men hon känns aningen mer obalanserad i vänster galopp och vill gärna dra på litet i det varvet. Jag har dock märkt att hon även i vänstervaret kan kort efter en stund och galoppera hyfsat i form. Jag berömmer pållan massor när hon gör rätt, Louisen är stolt spänner sin fina hals i en ännu vackrare båge.

Imorgon fredag är det JL träning, det ser jag fram emot. Ska bli kul att få visa att vårt arbete går framåt.
På lördag och söndag är det WE träning för oss för första gången. Det ska verkligen bli kul att se om pållan och jag har fallenhet åt WE hållet? Kanske en tävlingsform som kan passa oss? Vi får väl se

Louisen har fått en jättefin skolpojkeklippning av både man, örontofsar (det som sticker ut endast inte inuti öronen) och håren under huvudet. Precis som Lillhäst är nu mina två ston finklippta och prydliga. Louisen har så pinsamt liten pannlugg så jag gör ett fjordhäst-trick med hennes man bakom öronen och kammar fram en del av nackmanen så att den kan få fungera som pannlugg och stärka upp de fjun som hon har i pannan. Vi får väl se om det funkar.

Under tisdagskvällen belv det ridning av Lillhäst på ganska hård ridbana. Grannen skrittade sin femårige herre Nero samtidigt. Lillhäst hat träffat Nero tidigare så han var inte så spännande men vid något tillfälle då han gick förbi så var hon litet sugen på att ge honom litet däng och strök öronen bakåt och riktade baken mot honom, jag fick styra upp och situationen var snabbt avvärjd. En av de saker en unghäst under inridning får lära sig: ridtid är inte ledig tid utan arbetstid

Lillhästs bjudning tycker jag är jämn och bra, hon är framåt och positiv, går med glada spetsade öron och väntar på instruktioner om vad hon ska göra. Hon flyttar bra för skänkel och jag gjorde några lekfulla steg skänkelvikning vid ett par tillfällen. Duktig Lillhäst! Sen jobbar vi även med att hon ska börja söka ett trevligt stöd på bettet, litet försiktigt och med massor av beröm och kliande på halsen. Duktig!

Efter att ha vinkat av grannen och Nero så pysslade jag om Lillhäst i stallgången. Hon fick manen klippt, örontofsarna klippta och allt hår under huvudet klippt. Hon har sett ut som en Islandshäst den lilla pållan så jag gjorde samma åtgärd som jag brukade glra med Vegard och klippte bort det som växte ner. Nu ser hon mer ädel ut Nepp jag klippte absolut inte bort några mulhår
Lillhäst var duktig på att stå stilla, jag pratade myzigt med henne och gjorde hela klippningen till ett myztillfälle. Pållan har så kraftig man att hon lätt skulle kunna klippas i fjordhästståndman! Finns säkert fjordisar som skulle vara glada och stolta om de hade hennes hårväxt. Vår fina Lillhäst!