39 grader drygt i feber. Hosta, snuva, halsont...fy farao. Ingen invigning av nya vagnen i helgen såsom jag hoppats. Hemma från jobbet och kurerar mig.

Idag måndag har febern hållt sig stabilt på 38. Hoppas det är ett gott tecken så att jag slipper någon mer febertopp. JAg märkte att när febern stiger till 39 så börjar jag se suddigt, intressant. Såhär sittandes i tv-soffan var det enkelt att upptäcka när det var dags för ny febertopp.

Fy sjutton. Nu vill jag bli frisk. Har jättetråkigt, är jättetrött och är jättehåglös. Det enda jag kan göra är att sitta/ ligga i soffan eller sängen. Surfa, titta på tv. Hämta vatten/ macka/ yuoghurt men snabbt då jag inte kan stå längre stunder utan att det börjar svartna för ögonen.

Älskade husse sköter ruljansen, han har också varit sjuk men hade visst en betydligt lättare variant.

Jag har ju om och om igen berömt Louisens förmåga och begåvning som körhäst, jag har tagit hjälp av duktig tränare, sytt om hennes maratonsele så att den ska sitta bekvämare och letat maratonvagn som en tok.

Jag var inne på att köpa en vagn från Danmark till och med det var ju så svårt att hitta för vettigt pris här i trakten, tills...

...tills jag plötsligt hittade en annons på en Tidaholm med baksäten från 2004. Priset var på ok nivå, dyrt som attan förstås, det är ju mycket pengar hur man än vrider och vänder på det. Jag ringde på vagnen och vips så hade vi bestämt att ses halvvägs och göra upp affären! Detta innebar en resa till Enköping för mig.

På torsdag kväll kom jag hem med Louisens present. Den fina, nåja begagnade såklart, maratonvagnen. Jättebra modell, inte alls för tung och bumlig. Ser inte ut som en rymdfarkost (vissa maratonvagnar gör det).

I samma veva som jag parkerade och tog in hästarna för kvällen kände jag att jag hade ont i halsen, frossa och antagligen litet feber...just då visste jag inte att jag skulle få alla tajders vidrigaste influensa.

Lillhästen är duktig, hon gör framsteg i sin Spanska skritt. Riktigt skoj faktisk efetrsom hon är väldigt lik Vegard i sitt sätt att utföra rörelserna.

Pållan viftar fint på höger och vänster framben på kommando. Slutar när hon ska (stoppkommando viktigt så man inte får en hov på sig). Hon förstod genast att hon skulle gå framåt med höga frambenslyft när jag bad henne, mycket bra! Duktig Lillhäst.
Med de här benviftningsövningarna har jag liksom satt den den grundläggande principen för vår kommunikation när jag ska lära pållan (även Louisen och även vegard). Det verkar som att det går att lära dem nästan vad som helst när de väl fått benviftningsgrunden.

Lillhäst är litet mer hundlik i sitt utförande och uppslukad av mig. Louisen har mer integritet i konsterna på så vis att man får förtjäna hennes uppmärksamhet med mer än bara äppelbitar. Det krävs mer. Ger Louisen ibland av Pärlans kraftfoderpellets som hon tycker är mycket gott, då plötsligt ökar hennes motivation med åtminstone 100%. Till och med såpass att hon undersöker vilket godis jag har i handen, det godaste eller bara äppelbitar Mina nyponhästgodisar är ju förstås de allra godaste och som vinner över allt men de har jag inte alltid till hands.

Godiset måste med Louisen kombineras med mys och gos, Lillhäst vill däremot bara ha godis och sedan nästa direktiv på övningen

Jag funderar på att prova Lillhäst i WE träning, kan bli intressant eftersom Lillhäst är coolare men olydigare. Hon kan nog bli duktig med träning.

Häromveckan när husse skruvade fast ytterligare ett värmeelement på nya vintervattnet så var Lillhäst i allara högsta grad delaktig. Hennes ögon och mule följde allt husse gjorde med skruvdragaren, roligt och charmigt att hon "hjälpte till" så flitigt. Husse var full i skratt av hennes engagemang, snacka om människopräglad och nyfiken orädd häst, hur söt som helst!

Jag har försökt alternera Louisen och Lillhäst till ungefär varannan dag. Louisen får mer motion och Lillhäst skulle gärna vilja ha mer men hennes unghästkropp får nöja sig med litet lagom basic motionasnivå.

Lillhästen har ju litet sjyssta humörsvängningar emellanåt, ja hon är riktigt bitchig. Då gäller dett fokusera i ridningen av pållan och få henne att glömma bitchigheten genom en massa beröm och pepp så att hon hamnar i ett bättre känsloläge. Jag tror dessvärre att Lillhästen har litet mer av klassisk stoighet i sig och får hanteras därefter, detta har ju inte riktigt Pärlan och Louisen som är väldigt jämna i humöret.

Intressant exempel är när jag ska borsta av och ta på Louisen täcke på morgonen, näst i tur är Lillhäst som väntar i boxen bredvid. Medan jag gör iordning Louisen så verkar det som att Lillhäst har urtråkigt och hon gör verkligen allt för att sysselsätta sig, suck. Ofta lägger hon sig och rullar länge och väl så att torven kastas upp mot boxväggarna, suck! Jag har börjat säga "nej!" när hon är på väg att rulla sig och då stannar hon faktiskt upp och låter bli. Charmig pålla. Jag blev till en början bekymrad över hennes rullande och trodde att hon kanske hade kolik. Till Lillhästens stora glädje i rullningarna gick jag in och lyssnade på tarmljud och för att se om hon hade ont, det blev såklart belöningen för att hon rullat, det funkade, hon fick uppmärksamhet och jag kom in till henne. Charmig men påfrestande och mycket älskvärd häst!

Intressant variation när man kan växla hanteringen mellan två olika typer av hästar och nej det går inte att behandla dem exakt lika Lillhäst och Louisen har helt olika personligheter.

Det ska bli spännade att se vad det blir av detta söta "lilla" sto.