Louislane & MT bloggen
Om jag inte
- skickar in papprena till Agria,
- eller städar ur Vegards saker ur sadelkammaren,
- eller ändrar bloggens namn och information,
är min fjordis mindre borta då?
Mindre död då?
Säg att det är så. Jag har ingen lust att stänga hans pärm. Ingen lust att plocka bort hans saker.
Jag har ingen lust att inte ha Vegard hos mig.
Åååh att jag kan sakna pållen så mycket!
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
Louislane är ett 8 årigt Westfalen sto och Miss Take (MT) alias Lillhäst är mitt 4 åringa halvblodssto. Bloggen handlar mest om pållarnas vardag och aktiviteter.
Senaste kommentarer
- Skönt att höra att fler...
- Klart hon ska bli WE-påll...
- Lousien ska också registr...
- Inte visste jag att det...
- Det kan ju vara tonårsfas...
- Ja det var ett närmast...
- Ååå vad roligt att det...
- Kul att det gick bra!...
- Bra att du backat ett...
- Men Jaana....? Skärp dig...
- Inkörning är så mycket...
- Nyfiket undersökande, ja...
- Låter som hon är släkt...
- Ha ha, jajjamensan det är...
- Visst är det kul med...
- Överst bland mina bokmärk...
- Vad spännande med hästpro...
- Nu när jag sett vad som...
- Oj, vilken tur att hon...
- Ja vi får se vad det...
Senaste inläggen
- Louisen på vallen.
- Lillhäst sticker upp.
- Lillhäst viftar på höger och vänster fframfot!
- WE träningen med Louisen.
- Dåligt morgonhumör.
- Imponerad igen av Louisens framsteg!
- Lillhästridning i sällskap av herr Nero.
- B-Körtränare anlitad för Louisens körning.
- Uppföljning på 2011 års mål.
- Kursdag nummer 2 för Lillhäst.


Jag är så hemskt ledsen för din skull !!!! Det är en stor sorg för oss alla som nån gång haft den stora äran att träffa Vegard ! Det spelar ingen roll om du behåller hans saker i sadelkammaren en tid...han kommer finnas hos dig ändå alltid och för evigt. Kramar från mej till dej !
Skrivet av Ann-Sofie den 03 februari, 2010 kl. 17:17 #
*kramar* helt enkel...
Skrivet av Evamaria den 03 februari, 2010 kl. 20:15 #
Vissa saker måste man ta tag i (pappersformalia mm). Andra saker kan man lugnt låta ta den tid det tar. Saknaden kommer alltid att finnas, sorgen ändras till en mer hanterbar sorg med tiden. Men det tar tid. Jag har själv varit igenom resan och det är hemskt och jobbigt men så småningom kan man glädjas åt minnena. Tänker mycket på er.
Kramar
Skrivet av Karen den 03 februari, 2010 kl. 20:39 #
Städa långsamt med en tår i varje öga, tvätta inte bort lukten än, den är viktig att snusa på ett tag till. Leta fram bästa bilden/bilderna, gör en triptykinramning och häng upp den på ett ställe där du passerar många gånger varje dag.
Skrivet av Jennika den 03 februari, 2010 kl. 21:34 #
Jag tror jag förstår hur du känner. Jag fasar för den dag Zorina inte finns mer. Livet blir aldrig detsamma. Kramar
Skrivet av Lena den 04 februari, 2010 kl. 22:22 #