Skritt, trav och galoppövergångar i öppna, jojo prova det ni! Hugha trodde knappt mina öron när tränaren dirigerade travöppna i frisk trav längs ena långsidan, galoppfattning i öppnan (vid ca B långbana) och in i galoppvolt ca 12m därefter åter till långsidan övergång till trav i bibehållen öppna...trav lättridning längs andra lågsidan, 10m volt i frisk nedsutten trav i hörnet, åter travöppna med övergång skritt, trav, galopp, bibehållen öppna...
Åååh vad vi jobbade. Vegard jobbade på, funkade ganska duktigt. Tränren stod i hörnet på långsidan och tittade på öppnans kvalitet, korrigerade och dirigerade.
När vi fick göra övergångar i öppnan så tänkte jag att herregud fattas det inte några lektioner mellan det vi gjorde senast och det vi gör nu? Men se, det funkade och Vegard hade ganska bra koll. Öppnan är nemas problemas nuförtiden, fast ibland fuskas rumpen ut förstås.

Näppalainen i galoppen trots pelhamet så trilskades det och huvudet sattes upp. Tränaren och jag kliade oss i huvudet. Hmmm. "Får jag sitta upp?" sa hon plötsligt. Jajjamensan det fick hon för jag började bli sluuut! Nu hade Vegard 80kg skicklig ryttare på ryggen. Jag har ibland funderat över ifall jag är för tung för Vegard och att dte är därför han trilskas i galoppen men det är jag tydligen inte, ja jag kan berätta att jag väger ca 73kg.
Vegard fick inte en lugn stund. Litet rätt åt honom när han nästan tar slut på mig och få en utvilad ryttare på ryggen kämpar vidare. Tränaren knixade och trixade. Otroligt lärorikt att se. Vegards mun som vill enappa tag fick inte en lugn stund. Bakfossingarna och framfossingarna fick inte en lugn stund. "Jaana han är jättefin att rida, väldigt fin, det här har du gjort bra!" ååååh beröm från en superduperduktig träare, jippiii detta lever jag länge på. Fast i nästa stund så tänker jag...hon hade ju ogärna kunnat säga att han var en apa att rida...fast förstås sånt säger ju faktiskt min tränare också, hon säger när det är skräp...så jag har kanske gjort ett bra jobb med honom ändå :-D (lyckorus!)

Efter trixandet så blev det dags för galoppande. Yess hon lyckades med en massa jobb få till galoppformen. Tränaren sa "han går väldigt bra och balanserat i galoppen när han går högt och sätts litet ur balans när han galoppar i form". Fast det är ju så han gått så länge så dags att få honom balanserad i rätt form. Jag passade på att fråga ifall hon tyckte attd te var kört i dressyren och att vi aldrig kommer framåt (hur pessimistisk kan man vara???) men det tyckte hon inte och efter ett tag så galoppade Vegard i form, i båda varven men det kom verkligen inte gratis. "Han är urstark!" flåsade tränaren. Jag sneglade på klockan och tänkte att nu har väl snart 30minuter gått...nepp 22minuter hade gått. Det var sååå skönt att se henen rida pållen och jag bara kunde se på.
Hon gjorde halt och jag fick sitta upp. Attans jag slapp inte...Tränaren var trött och jag var utvilad, Vegard here i come! Lille pållen, det var verkligen bara att ge upp ;-)
Jajjamensan, hårt arbete för mig med men nu fungerade det. Och inte verkade det vara så svårt heller. Vegard verkade ha gett upp litet grand. Jag härmade tränarens trixande och knixande med händerna oc det var en litet annan teknik, handeln längre fram och litet uppåt liksom, litet lyftande och losstrixande samtidigt som jag sjasade på bakdelen. Inte en lugn stund för vegard. "Bravo det bästa jag sett hittills!!!" ropade tränaren. "Nu i andra varvet också!" och "vi tar några minuter av Brunis tid också så vi får ett bra minne av övningen". Ingen mening att snegla på klockan, här rids det tills vi är klara...det är ju det som är det härliga med att rida för tränare, man jobbar igenom och jobbar klart och får hemläxa...och blodsmak i munnen. Sen var det Brunis tur...phu!

Jag avslutade med Vegard genom att ta ett par hopp över de hinder som satts upp för Brunis. Vegard var glad och nöjd.

Nu måste jag de kommande dagarna dagligen träna in galoppen, jag får inte släppa det vi fått igenom. Nu ska det befästas flera gånger om. Inga andra aktiviteter och ingen annan träning än uppvärmning och losstagning och galopparbete. Vilodag självklart men ingenting som gör att Vegard kan tro att det är andra saker än just denna galoppform som gäller. Förhoppningsvis så sitter detta efter ca 2 veckors "uttröttningsträning". Han får ge sig kort och gott. Åh vad det vore häftigt att få åka på tävling innan säsongen är slut och faktiskt få galoppa rätt! Vilken härlig avslutning det skulle vara på året. Dessutom så har vi KM i edrf i början av oktober så det vore ju häftigt att rida då i vettig galoppform.

Behöver jag berätta att jag har träningsvärk efter varje träningspass? Vegard verkar helt oberörd, inte är han trött eller stel heller. Konstigt. En evighetsmaskin.