Semester!!!!!

Så skönt och härligt och underbart,borde jag kanske skriva...fast jag har mest varit uttråkad och rastlös. Jag kan inte det där med att vara ledig, men jag inser att jag borde lära mig,för jag behöver vila. Jag är trött, helt jäkla slut,faktiskt. Det tog mig fram till klockan två idag att bara pallra mig ur morgonrocken. Hade tänkt lämna in bilen den här vecka,den ska ombesiktigas :( vilket jag trodde var lätt som en plätt. Bara ringa verkstan och åka dit, men icke sa nicke...denna veckan var helt körd, fick använda all charm jag kunde gräva fram och då fick jag verkligen gräva, men tillslut hittade de en tid på torsdag. Alltid något, hoppas nu bara de blir klara på en dag, för sedan är det ju helg igen.

Tog en sväng till gymmet också. Sprang 5 km...alltså 5 km är väldigt kort tycker jag,men se det var allt jag klarade och det gick vääääldigt långsamt och det var fruktansvärt jobbigt...men jag gjorde det och jag ska dit i morgon igen...än är inte tanten död ;)

Nu ska jag se på Sommaren med Göran, bara för att få se bilder från här där jag bor...jag bor ganska fint faktiskt,kolla får ni se.

Så var det över för den här gången. Inte för att det var mycket till helger i år men jag tycker ändå det är skönt med lite vanlig vardag igen. Märkligt att det alltid är så mysigt när man sätter fram adventsljustakar, tomtar och granen och sedan vips över en natt vill man bara spy på allt krimskrams...granen ryker nog i veckan,fast egentligen tycker jag det är för tidigt,men nu vill jag ha in luft och gärna lite vår...fast den lär nog dröja. Nyårsafton igår...ja jag säger då det, vilken jäkla kväll det är. Förstår inte själva grejen, vaför i hela friden skulle allt bli bättre,roligare och så mycket lättare bara för att vi skriver ett nytt årtal,ingen kan väl egentligen tro på fullaste allvar att allt bara vips blir så annorlunda. Men tja det verkar ju så, själv blir jag bara trött av allt pussande och alla löften vid tolvslaget. Hur som helst hade vi en trevlig kväll, god mat som inte fick mig att må illa,fast jag har haft ont i var enda led i kroppen idag, men det är priset jag får betala för trevnad. Jag vrickade foten också och ramlade över ett bord,ganska pinsamt...tillråga på allt var jag nästan nykter. Två av herrarna i sällskapet somnade i var sin soffa en stund efter tolvslaget och sedan var det kalaset slut...Ja herre gud, så mycket väsen för ingenting.

I morgon ska jag inte jobba! Jag har semester en hel vecka, det ska bli så sanslöst skönt,tror nästan inte det är sant,en hel vecka då jag bara ska göra det jag verkligen vill och vet ni...jag tycker faktiskt jag är värd det.

Jag har vilat idag.

Fast ändå har jag fixat skinka,stekt köttbullar och prinskorv, gjort en Janson, klätt granen, handlat,slagit in julklappar, bäddat rent i sängen, tvättat och fixat fram ett dan före dopparedan julbord åt mig och maken, som vi sedan åt...eller tja han åt väl det mesta, finns inte så mycket på ett julbord som passar min mage...men skinkan var god. Dagen har varit lugn och mysig. Tråkig skulle kanske en del säga, men jag tycker om lugn...ibland.

I morgon åker vi till mamma, barnen och min syster kommer också dit. Vi har beställt mat från en delikatessaffär, vi får en julklapp var som är från alla..ingen stress där heller, bara lugn och trevnad. Sedan ska jag och maken bo över på hotel i stan. Det känns som om det kommer att bli en bra jul,fast lite konstig, första julen utan pappa, han fattas mig...fast det gör han alltid,vare sig det är jul eller inte.

        En God och fridfull jul önskar jag er!

Inte en km, inte ens en ynka meter har jag sprungit under november och december. Det känns skit kan jag tala om. Men jag har bara inte orkat, det var som om någon tryckte på stoppknappen och sedan tog jag verkligen stopp...Jag jobbar och sover, sedan är det inte mycket mer. Visst jag umgås med en del vänner, åker på bonussonens innebandymatcher, träffar mamma ibland, håller företaget "hemmet" rullande, men mer är det inte. Utifrån ser nog allt ut som vanligt, men inne i mig är det tomt,känns som all kraft runnit ur mig. Vill bara skrika JAG ORKAR INTE MER!!!!

Ska försöka vara lite snäll emot mig själv, ska försöka låta bli att vara så jäkla "duktig"...tex ska jag börja med att tala om för min man att jag inte mår så bra just nu. Han klagar på mitt tigande ibland, hur  ska jag kunna veta att du inte mår bra om du inget säger.....Nej det kan man ju fråga sig, men jag som hatar gnäll,håller tyst för jag vill inte gnälla...hm...ganska dumt faktiskt...

12 dagars semester hade jag sommras, och i de dagarna ingick pappas begravning.Jag saknar min pappa ibland, trots att jag vet att han var gammal och sjuk så saknar jag honom och hans klokskap. Mitt företag växer så det knakar,nej det är fel...företaget växer inte men kundunderlaget gör det och eftersom företaget är lika med mig,bara mig och ingen annan så jobbar jag som en liten gnu för att hinna med. Tar inte emot några nya kunder längre, men stressen att få ihop dagar och tider finns ständigt med mig. Tidboken för nästa år ser bitvis inte rolig ut...trots att jag faktiskt bokat in 1 månads semester ,1 HEL MÅNAD I STRÄCK, minns inte när jag hade så lång semester senast...kanske året jag var hemma och var sjuk....fast det kan man kanske inte räkna som semester ;)  Mannens irrfärder på arbetsmarknaden och hans kärlek till öl har inte heller gjort att jag hoppat högt av glädje och så som grädde på moset,pojkens sjukdom...det är tufft,det är vidrigt och hemskt,trots att han inte är "min" men han är son till mina bästa vänner,han är min sons bäste vän och jag har kännt honom hela hans liv...så det är vidrigt,det är sådant som inte händer...fast vi vet att det gör det hela tiden... Men läget för pojken ser ändå ljust ut, röntgen visar inget mer, han är oförskämt pigg, lite vinglig och fumlig,men ganska pigg och i morgon börjar han sin behandlingsresa och vi väntar,hoppas och tror.

Det har varit lite mycket de senaste halvåret, jag känner det nu, men snart är det jul och då ska jag bara viiiiila.

Vi pratade i veckan om hur jag börjat må inför helgerna. Hur jag känner igen känslan från förr. Hur jag önskade att vi kunde äta något gott och dela en flaska vin utan att behöva vara rädd för att en öppnad flaska blir en till och en till och en till... Hur tråkigt det är att fira helg tillsammans med en sovande man,hur ledsen jag blir och hur misslyckad jag känner mig. Han blev ledsen och hade inte förstått.....Hm...är jag så otydlig eller vill han inte förstå,tänker jag då. Vi möttes iaf någonstans på vägen och helgen blev en helt "normal", vanlig alldeles underbar helg.

På fredagen tittade grannen in, vi bakade pizza, drack lite glögg och ett par glas vin var till maten. Slötittade på tv och pratade. Hur mysigt som helst.

Lördagen tillbringade vi hemma, mysslade och kollade vinterstudion, lagade mat tillsammans och hade det bara mysigt. Jag blir en mycket gladare och keligare fru utan alkohol och det märkte han ju...ett glas vin var till fisken och sedan blev det inget mer...tror nästan jag var den som var mest sugen på ett glas till,men jag lät bli.

Igår åkte vi till Liseberg med en kompis. Jag har aldrig varit på julmarknad på Liseberg så det var verkligen på tiden. Mycket folk var det,men vi hade jätte trevligt och köpte senap och en massa andra onödiga nödvändigheter. En fika hos mamma hann vi också med.

Summa summarum...En helt vanlig alldeles underbar helg. ( Nästan helt utan alkohol)

Det är nästan otäckt vindstilla och tyst på utsidan, det enda som hörs är bränningarna som slår och allt vatten som forsar längst vägen. Här inne doftar det gott av boeuf bourgogne som puttrar på spisen. Har tänt massor av ljus och plockat fram en del av julsakerna,snart kommer sonen hem på middag, maken sover i sin fåtölj.Kunde varit hur mysigt som helst.....Men skenet bedrar ibland. Käre maken öppnade en dunk vin i går kväll i skrivandets stund kanske han har kvar så det räcker till ett eller möjligen två glas till,suck...inte riktigt vad jag kallar för myshelg. Men så ser helgerna ut hos oss, som sagt skenet bedrar...haha,vi som har det så bra.Tror att helgens övergång från öl till vin är någon slags skruvad hänsyn till mig...nu slipper jag ju burkar att panta :-/

Är arg på mig själv, jag borde ju ha tänkt efter både en, två och sju gånger,jag borde ha vetat att de inte bryr sig om andra än sig själva, jag borde ha vetat att det enda som betyder något är att få i sig tillräckligt med alkohol...jag har ju varit med om detta en gång tidigare,men....jag älskar ju honom,jag gör faktiskt det,men inte på helgerna.

Hälsade på pojken härom dagen. Lite matt, men ändå vid gott mod tronade han i sjukhussängen. Röntgen av ryggen visade inget....HURRA!!! och till helgen får han komma hem på permis. Han och sonen blev de små pojkar de var för inte allt för länge sedan,när ärret i bakhuvudet skulle beskådas....coolt,eller hur sa pojken....skitfräckt svarade sonen,som en dragkedja...! Du ser ut som en sjörövare med dragkedja i nacken...fräckt! ...Pojken har lapp för ena ögat för han ser dubbelt, ena armen hänger inte riktigt med,men han tränar och blir bättre och bättre.

Nu samlar han krafter för de tuffa sex veckor som väntar, strålning och cellgift. Jag sa till honom att det var ingen promenad i paken han hade framför sig, då blängde sonen på mig och sa...men morsan...har du aldrig hört talas om psykologi!!!! Pojken log och sa, det är lugnt,jag vet...han är lugnast av oss alla.

Det kändes så gott när vi åkte därifrån, både för mig och för sonen. Att få träffa honom,att prata med honom att få krama honom att se på riktigt hur han mådde, istället för att bara få andrahands information....

Han kommer att fixa det här, han kommer att bli bra, det måste vi tro på men då jäklar ska han få!

För några år sedan hade pojken testikelcancer, vilket var en ganska enkel historia...allt är som bekant relativt. Nu har han en elakartad hjärntumör. De båda cancersorterna har INGET med vartannat att göra,detta har pojkens läkare sagt vid ett flertal tillfällen. Pojkens mamma suckar och ältar....fan,fan,fan,åskan kan inte slå ner två gånger på samma ställe. Nej det sägs så...säger jag,men det händer ändå och nu har det hänt, den har slagit ner två gånger i pojken...men säger jag också,den har slagit ner TVÅ gånger,inte en,de båda sjukdommarna har inget med vart annat att göra,försök se det som något possitivt.....

Jag berättade för maken om vårt samtal och han blir nästan förbannad,eller inte nästan han blir förbannad och säger,men det fattar du väl att det har ett samband,något i hans kropp måste ju göra att han blir sjuk...jag svarar och försöker förklara rent medicinskt ( jag är inte helt tappad bakom en vagn i dessa frågor) att det ena inte har spridit sig utan att det är två helt skilda sjukdommar...Han bara ruskar på huvudet och tycker jag är korkad..

Men för fans hela helvete....jag tänker väl också att hela pojken är full av canncer, precis som hans mamma gör, men jag försöker peppa,jag försöker tänka possitivt,...ljug för helvete säg att du håller med mig,men jag är nog  gift med västsveriges  mest negativa person....jag orkar inte,orkar inte,orkar inte med personer som gottar sig i sorg och elände som trivs bäst när de riktigt får svepa in sig i den tjocka mörka fuktiga filten som ligger över oss....jag måste andas,jag måste ha luft....och jag tänker Marie Fredriksson.youtu.be/ahZwR3E6KOM

Det räcker nu, det är nog, nu slutar vi leka den här leken för det är inte roligt längre. Önskar jag kunde säga så och vips blev allt som vanligt igen, men det går inte.Det är tydligen inte nog och mörkret ligger som en tjock filt över oss.

Pojken får "fira" jul på sjukhuset i väntan på strålning och cellgifter, tumören var elakartad och ute i  livet fortsätter allt som vanligt.

I den bästa av världar skiner solen lagom mycket,alla har ett arbete de trivs med, vänner de tycker om att umgås med,tillräckligt ( gärna lite mer) med pengar i plånboken och mat på bordet. Krig och orättvisor är något man kanske läser om i en bok,( något spännande och farligt som inte finns i verkligheten). Alla är friska,pigga äppelkindade och glada...i den bästa av världar.

Men den finns inte, inte ens den näst bästa,eller nästnästnäst bästa världen finns, det finns bara en värld och den jävla världen suger :(

Iallafall idag,iallafall just nu. Pojken finns i mina tankar hela tiden, inbillar mig att om jag tänker massor av possitiva och bra tankar så når de honom och hans familj. Pojken är buddhist, pojken har aldrig gjort något elakt eller dumt i hela sitt liv,tror inte ens han tänkt en elak tanke....Buddhister tror ju på karma, alltså fixar han det här,han måste fixa det här,fast just nu mår han inte alls bra.

Pojken och min son bestämde att vi skulle hälsa på honom i veckan,när operationen var gjord...den är gjord och det verkar som om allt gick som det skulle,men han mår så uselt dåligt. Jag vet att det är "normalt" att må dåligt efter att det rotats runt i ens hjärna,men ändå...Jag tröstar hans mamma i telefon,jag är klok och duktig,men när vi lagt på då gråter jag.Och jag ser två små pojkar som lekte i skogen,som byggde kojor och gillrade fällor,som växte och fick moppar som de körde i en hemmagjord bana full av hopp i det gamla sandtaget, som spelade dataspel ,som växte och läste filosofiska böcker och hade "konstiga" funderingar som jag och pojkens mamma inte förstod. Jag ser två bästa vänner som sa redan när de var mycket små att de alltid skulle vara vänner,jag ser en ung man i en sjukhussäng och en annan som inte riktigt vet hur han ska tackla det som händer.

Och jag håller med pojkens mamma när hon säger, när han blir frisk ska den jäkla ungen få stryk....

När man är 25 år ska man leva och vara glad, man ska ha hela livet framför sig,man ska utforska och vara på väg.....framåt. Min sons bäste vän, en ung härlig man levde just så, för två år sedan gav han sig ut i världen. Blev kvar i Thailand, jobbade som lärare, träffade en flicka, levde ett liv som gjorde många av oss här hemma en aning avundsjuka. Han och flickvännen var hemma i sverige för ett tag sedan, pojken mådde inte riktigt bra,han hade ont i huvudet och mådde illa på morgonen...vi skrattade och sa att han förmodligen var gravid. De åkte tillbaka,men pojken blev inte bättre, förra veckan kom han hem igen och åkte till sjukhuset. På måndag ska han opereras, de ska försöka få bort tumören som växer i hans huvud.

När man är 25 år ska man leva och vara glad, då ska man stå i början av äventyret som kallas livet, man ska inte ligga på sjukhus med en jäkla tumör i huvudet.

Måste ta mig samman nu. Bältrosen som i och för sig inte stört mig nämvärt är nästan läkt så jag har inte den att skylla på längre Men även om den varit lindrig så har bara tanken på svett i såren fått det att klia något alldeles väldigt,därför har jag inte sprungit på över en vecka...och det känns inte bra.Så på måndag ska jag skärpa till mig. I morgon hade kunnat vara en perfekt dag för en runda men då har jag annat för mig....

Jag tycker uttrycket ,jag vann en auktion är urlöjligt,vadå vann???? Jag får ju betala,men ändå eftersom man säger så på Tradera så säger jag väl också det...I onsdags vann jag detta jätte fina bord

i morgon ska jag hämta det :)

Nu behöverjag bara en ny soffa och så återstår det största problemet,nämligen att bli av med de gamla möblerna, två soffor och ett bord....verkar vara lättare sagt än gjort.

Att man faktiskt bryr sig när ingen, eller knappast ingen läser ens blogg är någon man inte får tala högt om. Nej man ska skriva att jag skriver bara för min egen skull om någon sedan läser är bara en bonus. SKITSNACK!!!!  Alla vill bli sedda,alla vill bli lästa, så är det bara punkt slut,sedan får ni säga vad ni vill. Som gammal bloggare, en som för inte allt för länge sedan hade ganska många läsare känns det lite småtråkigt att sitta och skriva när nästan ingen läser,men jag skriver ändå av någon underlig anledning, fråga mig inte varför...fast som förr är det inte, suck jag är nog gammal på riktigt. En riktig tant,som suckar och tycker att det var bättre förr.

Men visst har jag rätt när jag hävdar att vi vill bli lästa...ville vi inte det kunde vi ju lösenordsskydda alla våra inlägg och inte lämna ut lösenordet till någon, eller hur ?

Listan på min medicins biverkningar är lååååång, fast jag har inte märkt av något. Bland alla olika saker man kunde få stod diarré och förvirring högt på listan. Jaha sa mannen och ryckte på axlarna ,då kommer vi ju inte att märka någon skillnad.

Jag älskar honom med