Sprang 16 km idag. Har en runda som om jag hade sprungit hela är ca 25 km hade en liten,liten tanke i bakhuvudet om att jag kanske skulle köra hela rundan idag. Först tänkte jag springa 16 km hem till sonen och hans flickvän, rasta lite där och sedan fortsätta,men......det blev inte riktigt så. Har egentligen ingen bra ursäkt till varför jag inte fortsatte, men känslan var att om jag skulle ha fortsatt så skulle det bara blivit jobbigt och inte alls kul och meningen med min löpning är att det ska vara just kul, jag ska inte vinna VM...jag ska inte vinna något alls, så varför plåga mig???  Har ett nytt upplägg på mina längre rundor,som jag testade idag, eftersom det kanske skulle ha blivit en lång runda... Jag springer 9 min och går 1 min, håller på så hela tiden och det funkar perfekt, inte minst psykologiskt... istället för att ha 25 km löpning framför mig har jag nu bara 9 min...helt suveränt. Om man tex springer en mara på detta vis förlorar man inte så mycket i tid, därför man orkar hålla på längre tack vara gångpauserna men då ska man inte vänta tills man blir trött utan starta med att springa 9 gå 1. Visst låter det bra :)

Fick en macka av nybakt bröd av svärdotter när jag sladdade in hos dem, mumsigt värre, fick också lite vatten och en banan, sedan körde de mig hem.

Nu mår jag bäst. Har jag sagt att jag älskar att springa, har jag sagt att jag är så in i hoppsan glad och tacksam över att jag kan springa om inte...så säger jag det nu. JAG ÄLSKAR ATT SPRINGA.

Kl 5 ringde klockan i morse. Jag inser själv att det är en aning tokigt, men när jag väl pallrat mig upp ur sängvärmen går det riktigt bra. Gymmet var tyst och tomt när jag kom, mötte en kille som var färdigtränad...kl 05.30, haha det finns de som är galnare än jag, men sedan var jag alldeles ensam....suck, så härligt.

7 km stod på programmet idag, 7 km i lugn fart, men jag tänkte att jag skulle testa mig lite så jag sprang på ganska bra för att se hur långt det höll. Det höll ! Ända in i kaklet... sprang på  5,53 min /km och det är bra för att vara mig..

Nu har jag ätit min frukost och fick lite extra ledig tid eftersom första kunden inte kommer. Normalt hade det stört mig,men inte idag...jag blir glad av att träna , glad och snäll och väldigt nöjd.

Helt "normal" är jag nog inte och vad är egentligen normalt, förmodligen är man normal om man är som de flesta andra och vem vill egentligen vara det... inte jag i alla fall.

Intervallträning gör ont, tar man i ordentligt och inte fuskar då kan det göra jäkligt ont. Det gjorde det i dag...och jag bara njuter, eller nja...jag kanske inte enbart njöt de sista minutrarna av den fjärde intervallen,men ändå...smärtan i låren,lungorna som kämpar, hjärtat som kämpar ännu mer, blandat med känslan av att jag springer,jag gör det jag helst av allt vill göra och jag kan...det är njutning för mig.

2 km lugn jogg

4 x 3min i 5,25 - 5,45fart med 90 sek vila mellan

2 km nerjogg

Så såg dagens program ut och för mig är intervallpassen veckans bästa. Kanske inte helt normalt....men som sagt, vem vill vara normal????

Om dagens träning var en blandning av smärta och njutning så är känslan jag har nu enbart njutbar. Nytränad,nyduschad, en "janson" i ugnen och det är FREDAG....Livet kan knappast bli bättre.

Efter ett alldeles för långt träningsuppehåll åkte jag i morse,glad i hågen till gymmet för att springa ( 6 km var planen) Gymmet är obemannat på morgonen och man kommer in med hjälp av sitt kort.... funkar jätte bra. Men....idag möts jag av en ny kortläsare och ett anslag på dörren om att man måste byta ut sina kort  och få en kod innan den 12/9!!!  Grrrr...Jag som varit slapp,slö och likgiltig hela sommaren visste ju inte :(

Mitt gym ligger helt perfekt till för mig, det är ca 1,2 mil dit men jag kör förbi på väg till jobbet så det funkar jätte bra. Träningskläder på hemma,tränar, duschar, klär mig "normalt" och åker till jobbet. Så även idag...men nu kom jag ju inte in och inte vill jag sitta på jobbet i tre timmar så det var bara att vända och åka hem igen, då kändes den där extra milen ganska lång kan jag säga.

Jobbar på att inte låta dagens dåliga start fördärva min dag,men det känns surt,jag vill ju komma igång igen. Men som sagt jag jobbar på att vara positiv, en dum liten kortläsare ska inte få trycka ner mig...Solen skiner ju faktiskt och i kväll kan jag byta mitt kort till ett nytt och sedan är alla problem ur världen ;)

Det regnade hela dagen,inte något lätt duggregn utan det verkligen vräkte ner. Norskvädret lovade att regnet skulle upphöra kl 18.00...de ljög!

Jag var väl förberedd, inte löpmässigt,eftersom sommaren varit urpissig vad gäller träning,men med tanke på min mage. Förra året åt jag något som magen inte tyckte om vilket resulterade i att jag sprang 6 km och mer eller mindre gick 4 med en mage som skrek efter en toalett...inte alls kul :(  Men i år var jag som sagt väl förberedd. Åt inga konstigheter och inget alls efter kl 18. Jag skulle starta 22.15, det slutade regna vid 22-tiden...tur, eftersom starten var ½ timme försenad. Det hade inte varit roligt att stå ca en timme i startfållan om det hade regnat. Nu var det ganska trevligt,trots förseningen.

Stod och lyssnade på två flickor i 20-25 års åldern,de stod bakom mig, de pratade om löpning,om lopp och om hur jobbigt det var med gamla tanter som startade i fel startgrupp. Alla över 50 borde starta i sista startgruppen sa den ena med mycket bestämd röst...alltså de orkar ju inte,fast en del fattar ju inte det och fanns det då en sådan regel så slapp de ju typ tänka själva. Jag log. Och var tvungen att dra mig en bit bakåt,jag ville se hur de såg ut och jag ville se hur de sprang och så ville jag ju inte vara i vägen för dem...herre gud,en gammal tant som jag borde ju haft vett att stanna hemma ;)  Och faktiskt hade jag lite dåligt samvete över det där med startgruppen....jag hade ju faktiskt inte tränat som jag planerat.

Till slut gick då äntligen starten. Flickorna rusade iväg som skjutna ur en kanon..eller två. Jag sprang på så gott det gick,det var ganska trångt,men jag vet av erfarenhet att man bara förlorar på att sick sacka sig fram...det visste inte flickorna...jag log igen när jag såg deras framfart längre fram. Det var roligt att springa, sprang förbi nedanför min mamma,hon,mannen och systeryster stod på balkongen och hejade på mig. Fast mamma tyckte det var dumt att alla hade samma färg på tröjorna,jag såg ju inte vem som var du,sa hon....konstigt ;)  Den nya banan var kul, lite knixig,men väldigt rolig. Vid första vätskekontrollen såg jag flickorna igen,de slängde i sig vätskan och rusade vidare. Jag gjorde som jag brukar,gick en liten bit medan jag drack mitt vatten. Det var mycket folk ute och hejade trots det dåliga vädret ,publiken och all musiken gjorde det lätt att springa. Flög nästan ner för avenyn. Det gick mycket lättare än jag hade väntat mig. Efter ungefär halva loppet såg jag en av flickorna igen...Hon gick!!!!  Jäklar vilken energikick jag fick då och jäklar vad gott det kändes när jag efter ett tag sprang om henne. Lite skadeglädje måste jag erkänna att det bubblade i mig och log det lovar jag att jag gjorde. Det började regna vid ca 9 km, Heden var en enda lervälling när jag kom i mål,jag sprang bättre än förra året men var ändå inte nöjd med tiden,jag hittade inte min man och jag trodde jag skulle frysa ihjäl innan jag fick torra kläder på mig. Men det spelar ingen roll,midnattsloppet är ändå det roligaste loppet jag vet...trots att jag är så gammal att jag borde ha vett att stanna hemma. Men jag har en plan...eller en dröm...eller ett mål och det är 10 Gbg midnattsloppsmedaljer i rad. Har bara 6 kvar, det borde jag väl klara. Då är jag 59 år när jag tar den 10:de, undrar just vad flickorna skulle säga om det!

Det blev inget Göteborgsvarv och ingen sprungen Vasaloppsled  i år pga att sommaren blev som den blev. Men Midnattsloppet,vars startskott smäller på lördag hade jag tänkt samla ihop mig till, jag har sprungit alla midnattsloppen i Gbg så jag vill verkligen inte missa detta. Vad händer då....jo jag vaknade i morse med rinnande näsa och idag har jag hostat,snörvlat och frusit hela dagen. Jag vill inte!! Jag vill verkligen inte bli sjuk. Proppar för tillfället i mig Esberitox och hoppas på ett supersnabbt tillfrisknande.

Tydligen är det inte meningen att jag ska springa några lopp iår???  Känns lite surt faktiskt, här går jag upp vid 5-6 hela vintern , åker till gymmet och springer, till vilken nytta då!!?  Ingen...känns det som,fast jag vet att det inte är sant,men surt känns det,jäkligt surt. Nu går jag och lägger mig och hoppas på att vakna pigg och frisk i morgn.

Solen skiner,det är nästan vindstilla ca 25 grader varmt...går jag och badar då, sätter jag mig i solstolen med en bok och njuter eller tar jag en promenad ner till bryggan???  Nej det gör jag inte utan jag åker till gymmet och springer intervaller !  Jag var ensam...konstigt,eller hur    Jag vet att jag är lite knäpp,men ärligt talat så skiter jag i det,jag är som jag är...vill jag springa så springer jag och nu när det inte går att springa ute för det är så j-la varmt,då springer jag inne,trots att man enligt alla andra borde gå och bada . Dagen har fram till nu varit en härlig dag och den kommer säkert att fortsätta så. Jag är nöjd med min dag trots att jag allt som oftast gör "fel" saker men ärligt talat gillar jag att vara lite motvals...jag vill inte vara som alla andra,jag vill vara M som ibland är lite egen.

Kl strax före 9 i morse gav jag mig iväg ut. Trodde jag var tidig, att det inte skulle vara  varmt...jag hade fel. Nästan vindstilla var det...nästan vindstilla finns inte på vår karta så lite förvånad blev jag,men så var det...nästan vindstilla och väldigt varmt. 8 ,32 km stod på programmet. Vi har haft gäster nästan hela vecka = god mat, god dryck,sena nätter och en och annan festcigg ( fy och usch,jag vet) Hur tror ni rundan gick???!!! Typ inte särskilt bra... :(                     Härom dagen sprang jag i ösregn och jag nästan flög fram,det kändes så ialla fall. Jag sprang och jag sprang och jag sprang,ville aldrig sluta, tänkta att nu jäklar slår jag alla mina tidigare rekord men när jag kom hem och skulle stoppa klockan upptäckte jag att jag aldrig satt på den. Surt sa räven,men jag fick iaf en härlig runda. Vilket man inte kan säga om den idag. Fy satan så tungt det gick,visst sprang jag och visst klarade jag de värsta backarna,men guuud så segt det gick,jag hade absolut noll kraft i stegen och det kändes som om jag inte kom framåt alls. Idag hade jag inte glömt att sätta på klockan och det var ju otur...dagens tid pratar jag helst inte högt om,men jag fick min runda och alla rundor kan ju inte bara vara härliga,då hade liksom löpningens tjusning försvunnit. I morgon eller på måndag blir det backträning...Det får bli väldigt tidigt eller sent på kvällen om den här värmen håller i sig...Pust.