Uppdateringar

16 apr kl 02:35, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Vi tipsar | 0 Kommentarer | Permalink

Ytterligare en blogg i skolans namn

Än en gång har vi bytt hem för vår blogg och för er som inte sett den  nya adressen är ni välkomna att besöka oss på  http://jamshogsfolkhogskola.wordpress.com/ att följa oss där i stället. Upplägget är väldigt likt detta men ändå inte. Hälsa gärna på och lämna en liten kommentar, sådant är lärorikt.

Nya header

 

Vill även meddela att det är öppet hus den 17 april mellan 10-13

så om du eller någon du känner är sugen att läsa på folkhögskolenivå eller så kanske du bara känner någon som läser på detta sättet ch vill hälsa på, oavsett är ni varmt välkomna på lördag för att få se lite utav vår verksamhet. Det kommer bjudas på information av lärare, kursdeltagare erbjuder guide turer runt på skolan och välkomnande klassrum. Gratis fika och musik underhållning

Nu får man bara hoppas på solsken och värme så tror jag allt att detta kommer bli en toppen dag, tror inte ni?

Text:Amelie H

Jonathan Karlsson

24 mar kl 14:43, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Skolarbeten | 0 Kommentarer | Permalink

 

Jonathan Karlsson

 

Vi fick en uppgift i svenska B, att skriva en personskildring. Det här är min berättelse.
 Det finns en kille som heter Jonathan Karlsson. Jonathan har ett smeknamn som är Pille. Pille är 21 år. Hans största intresse är fotboll. Varje dag när Pille vaknar så kollar han på sin vägg för där hänger det en profilbild av en fotbollsspelare. Han spelar själv fotboll i IFK Karlshamn. Pille är anfallare. Jonathan har en dröm om att bli proffs i England och klubben han vill spela för är Manchester United. Om Pille inte lyckas med att bli fotbollsproffs vill han få ett jobb inom sjukvården. En ovana Jonathan har är att han festar lite för mycket. För när Pille vaknar dagen därpå så vet han inte vad pengarna har tagit vägen och det är inte så bra. Jonathan är en person som kan liva upp stämningen när den är dålig. T.ex. när IFK har förlorat så kan han få laget på bra humör igen. Pille har många kompisar som han umgås med. Han bor fortfarande hemma hos mamma. Pilles käraste ägodel är snusdosan. Mitt intryck av Jonathan är att han är snäll, omtyckt och en bra vän.  

 

AV:Christopher Carlsson

Fotbollsallsvenskan

24 mar kl 14:29, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Vi tipsar | 0 Kommentarer | Permalink

 

Nu har äntligen allsvenskan i fotboll dragit igång. Det finns många lag som har press på sig att leverera denna säsong. Favoriterna till guldet är som vanligt nu för tiden IFK Göteborg, Elfsborg, Kalmar FF och AIK. Min egen kandidat till segern är Malmö FF. Många tror att Mjällby, Åtvidaberg, GAIS och Brommapojkarna kommer få det svårt i årets allsvenska. Ofta när säsongerna inleds så brukar många experter tippa nykomlingarna i botten, därför är Mjällby och Åtvidaberg nederlagstippade. Själv tror jag att Mjällby klarar sig kvar men Åtvidaberg tror jag åker ur serien. Säsongen bjuder också på många nya talanger. Jag tycker att Johan Larsson i Elfsborg är den mest spännande talangen som kommit fram. Han kan bli en spelare för landslaget i framtiden. Sen har det också kommit tillbaka en del stjärnor som spetsar till serien. Det största namnet som är tillbaks i allsvenskan är Erik Edman. Erik spelar numera i Helsingborg dit han kom ifrån premier league laget Wigan. Premier league heter Englands högsta fotbolls serier. Säsongen har nu spelat två omgångar och det lag som överraskat flera lag är Mjällby. De har lyckats med att spela 0-0 mot AIK och besegrat GAIS med 3-0. För min egen del så håller jag på Blekinges stolthet som är Mjällby men jag tror att Malmö FF skräller och tar hem guldet i allsvenskan i år. Jag vill också nämna att jag tror det kan blir flera spelare som blir proffs i sommar och att Marcus Ekenberg vinner skytteligan.
 
Av: Christopher Carlsson

Nyskapande inom prosa

18 mar kl 15:38, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Skolarbeten | 0 Kommentarer | Permalink

Nyskapande: Nytt sätt att tänka

Prosa: Text som sker i fri form och sker inte i rytmisk meningsuppbyggnad.

Om man slår ihop dessa magiska ord så bildas min förklaring:

Nyskapande prosa = Ett nytt sätt att skriva på . 

 

Några av de herrarna som räknas som nyskapare levde under Mellankrigstiden, (alltså tiden mellan första världskrigets slut och andra världskrigets framfart) och det glada 20-talets idyll med högkonjunktur, jazzmusik och den kvinnliga framfarten inom konst och design. Herrarnas nyskapande var väldigt speciellt. 

 

Franz Kafka

En tysktalande man med judiskt påbrå från Tjeckien, som beskrev omvärlden i sina verk mycket noggrant. Fast den värld han skriver om, är som en dröm. Detta kom att kallas Kafkastämningen = Påminner om en mardröm, men ändå så verklig. I hans surrealistiska roman, "Processen" från 1925, skildrar han tydligt Kafkastämning. Man behöver inte vara en bokmal för att uppleva den sinnesstämningen, den finns även som filmatisering från 1962 .

 

James Joyce
 
En irländare som skrev lyrik, men även prosa. Tre av dem liknar varandra i miljö och grundtanke, men skiljer sig i utförande och berättarteknik. I slutet på hans stora verk "Odysseus", ändrar han sitt skrivsätt till ett jämnt flöde av ordsatser, som symboliserar varje liten känsla och tanke som rör sig i huvudet på personen vi får följa i boken. Dock sker detta utan skiljetecken eller stor bokstav. Han utvecklade en detaljerad teknik just för den inre monologen.

 

Marcel Proust
 
Fransman som skrev ett verk på 3000 sidor. Fast det är inte det som som gjorde honom så speciell, utan det var hans ovanliga berättarteknik. Han skrev ur ett psykoanalytiskt perspektiv och gjorde en djupstudie i sitt eget själsliv. Han inspirerades av Freud. Han gjorde även Madeleinkakan berömd, genom att använda den som metafor i hans bokserie "På spaning efter den tid som flytt" som består av 7 delar och som gavs ut 1913-1927.

 

Ernest Hemingway

Denne härlige amerikanare tillhörde något nyskapande i sig själv, "Den förlorade generationen". Detta syftar på den grupp vilsna unga människor, som präglats för livet av första världskrigets trauma. Det var konstnärseliten av de amerikanska modernisterna, som hade Paris som mittpunkt för billig mat, dryck och en plats där de lät kreativiteten flöda.

Boken "Och solen har sin gång", baseras på dessa vilsna själar och har även många bitar taget direkt från hans eget liv. Kort och gott handlar den om sånt vi möter även i dagens samhälle: Olycklig kärlek och vackra platser. Precis som Kafka, Jocye och Proust, hade även Hemingway skapat sitt eget skrivsätt. I sina verk gav han bara en liten del av något mycket större som han dolt för att i vissa uttryck ge läsaren tid att läsa mellan raderna. Detta kom till att kallas Isbergstekniken.

 

Text:Amelie Hedberg

Personskildring

17 mar kl 15:28, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Skolarbeten | 0 Kommentarer | Permalink

En tidig tisdagsförmiddag fick vi i uppgift att skriva en egenskapad personskildring i Svenska B. Detta skulle ske med hjälp av en process i enskild tankegång och med hjälp av kommentarer från andra för att få ihop en berättelse man var nöjd med. Det här är min personskildring:

 

När Sally mötte sin Harry.

Det var en varm vårkväll, solen hade sin gång och gav nu ett lågt ljus vid horisonten. Vårbrisen fick det att bildas en våg i hennes nu mera ljumma kaffe. Det var förtrollande och inbjöd henne till att ta en ny klunk, men smaken var inte lika vacker, hon rös till. Snart var han här, det som kanske skulle bli mannen i hennes liv. Egentligen kände Sally sig för gammal för det här, men efter att ha sett kontaktannonsen på Blocket, visste hon att det här är vad hon söker, det här är precis vad hon behöver. I flera år hade hon nobbat kärleken och koncentrerat sig på sin karriär, men nu var målet nått och vad hade hon då kvar?

 
Hon tog upp den lilla bilden hon hade skrivit ut från internet. Det var inte världens bästa kvalité, men kanske berodde detta på att hennes skrivare var gammal. Hon hade plastat in det med omsorg och gömt den lilla papperslappen bakom körkortet. Hon log för sig själv. Han var så vacker, hans kropp var dold av en stor jacka. Jackan passade inte alls in i bilden, men den gjorde bilden roligare och som undertext stod det med stora bokstäver i rött: Jag tål inte kyla eller högljudda tonåringar.
 
Hon log för sig själv och sköt bort den halvfulla kaffekoppen. Hon lutade sig fram över bilden. Kisade allt hon kunde med sina blå ögon, för att kunna se vad det var för kropp som dolde sig på bilden, var han rund om magen eller var det en skugga? Hans avlånga ansikte med de markerade käkbenen, de kolsvarta ögonen borrade sig in i alla som betraktade dem. Den svarta kalufsen med små gråstänk fick det att pirra i kroppen på henne. Ett videoklipp hade landat i hennes mejl efter att hon tackat ja till att mötas. Hon lät blicken granska den rörliga bilden en sista gång innan hon lämnade sin bostad för mindre än en halvtimme sen, nu var hon redo, redo för ett förtrollat möte.
 
Dock kändes det nu som en evighet sedan hon satte sig på kajen och beställde in en kopp kaffe, på en okänd ort någonstans i Sverige. Tystnaden fick henne att minnas videoklippet. Där fick man se när han lekte med husdjuret och bästa vännen Thriller. Thriller var en iller. Hon visste inte riktigt om hon gillade illrar. Videon visade även att han gillade promenader, lyssna på musik, dyr mat och mysiga hemmakvällar framför teven. Tydligen var hans nuvarande sysselsättning att stå som dörrvakt på PRO´s danskvällar med nitar och läder. Ja, han var minsann en skojfrisk herre som dessutom verkade frisk som en nötkärna. Vacker att lyssna på, nästan som poesi för öronen.
 
Hon väcktes ur sina drömmar när hon hörde en bildörr slå igen. Hon ryckte till och nervositeten slog till i hennes annars så lugna kropp. Var det dags, var han här nu? Hon kunde se hur någon på ett oändligt avstånd börja närma sig med lunkande steg. Ljuset från den snart helt försvinnande solen var för svagt, men varelsen som började ta form visade en bild av en stark och stabil individ, hon blev nästan rädd för att han kanske inte alls var lika full med humor som hon hoppats på. Hennes hjärta slog ett extra hårt slag när han sträckt fram sin stora näve som såg ut som om den skulle kunna skada hennes hand med sin tyngd, men hon fick sig en inre chock när den hälsade ömt och nyfiket. Denna lugna, artiga skepnad som yttrade sig i mörkret, lyste klarare än solen. Han var till och med vackrare i verkligheten. Han hade en glänsande kedja runt halsen, något ovanligt för hans ålder, men kanske var det bara för ikväll, för att hon skulle känna igen honom?
 
Hon visste att han var från den gamla delen av staden och var van vid hård mark, stadsbuller och att alltid vara i centrum. Sally visste att hon kunde erbjuda ett lugn och en tystnad utan dess like. Hon ville bidra med en chans för honom att andas in naturens dofter och få ett välkomnade av friheten, om de så småningom skulle flytta ihop hemma hos henne ute på landet. Hon ville ge han den kärlek som hon var säker på saknades. Han skulle få henne att glänsa i en folksamling, alla skulle glädjas åt hennes lycka. Hennes annars så vanliga gråa uppsyn skulle nu glittra som en nykär tonåring. Hennes närmaste väninna brukade alltid säga Hoppas Harry träffar en som du Sally, eller ännu bättre om du träffar Harry, det hade ju verkligen varit komiskt eller hur? Sally brukade bara nicka till svar, hon hade inte berättat för sina vänner att hon aldrig hade sett denna klassiska film, men hon visste att det var en kärlekskomedi. Kärlekskomedi, vilket underbart ord. Det var precis vad hon och denna ståtliga gentleman skulle skapa ihop, det visste hon redan nu. Han var den där Harry, som hennes väninna hade talat om. Nu skulle hon aldrig mer behöva söka efter kärleken, för den satt nu bara några meter framför henne och väntade tålmodigt på ett svar, en bekräftelse om att han var efterlängtad.
 
Hon satte sig mittemot, så nära hon kunde och tittade djupt in i hans ögon och smekte ömt den vackra kind som sökte hennes uppmärksamhet. Sally var helt säker på att hon kunde se ett leende, ett leende som bara var ämnat för henne. Hon vände sig om till kvinnan som stod i bakgrunden. Hon hade inte ens haft tid att hälsa. Oartigt, men hon visste att hon aldrig skulle möta kvinnan igen. Kvinnan såg så sorgsen ut och sa med brusten röst: Han förstår mer än du tror. Sally förstod att detta var ett tungt beslut för den sorgsna kvinnan. Jag vet, sa Sally. Vad ska jag kalla honom? Kvinnan torkade bort den lilla vätskan som kom ur hennes ljusa ögon och hon tog ett djupt andetag innan hon viskade: Du kan kalla honom Jambo…
Text: Amelie Hedberg

Rastafari

02 mar kl 10:27, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Redovisningsveckorna | 1 Kommentarer | Permalink

När jag hör ordet rastafari tänker jag på reagge, dreadlocks och marijuana, så därför tänkte jag titta lite närmare på bakgrunden och vad rastafari står för i detta religionsarbete.
 
Rastafari är en religiös rörelse som växte fram under 1920-30 talet på Jamaica. I centrum för rastatron står den f.d. etiopiske kejsaren Haile Selassie, som anses vara en inkarnation av Gud som rastafarianerna gett namnet Jah. Namnet Jah härstammar ifrån Hebreiskans Jehova, som är judarnas Gud. Till skillnad från kristendomen och judendomen så talar man i rastatron om Jah, en svart levande gud som vandrar på jorden bland oss. En gud som finns i himlen anses vara en lögn som de vita hittat på. Haile Selassie är den svarta rasens frälsare, han föddes den 23 juli 1892 i Ejarsagoro, Etiopien och avled 1975 i husarrest.
 
Enligt rastafarianerna har bibeln skrivits av och om svarta, men översatts och förvrängts av vita. Vissa likheter finns dock mellan dessa religioner: I kristendom har vi en treenighet som består av fadern, sonen och den heliga anden. Rastafarianerna har en trefaldighet bestående av Haile Selassie, (Fadern), från nya testamentet Messias, alltså Haile Selassies son, Lejonet av Judastam (Sonen) och Rastafarianerna är den (Heliga Anden).
 
Inom rastatron finns ingen kyrka eller tempel. De använder sin kropp som sitt tempel, och de tror att det finns en ”gnista” av Jah inom alla afrikaner. I alla andra kända religioner har man en byggnad eller liknade som tempel.
 
Symboler
Rastafarianerna hämtar sitt symbolspråk från Bibeln när de ser sig själva som den moderna tidens israeliter, i fångenskap i Babylon, på väg till Sion. Här är Babylon främst ett uttryck för den förtryckande staten och västerlandet. Men även för mörker, allt konstgjort och att gå emot naturen, t.ex. klippa sitt hår.
 
Zion är enligt Rastafari ett mytologiskt land. Det är en plats som man inom svart sionism och rastafari brukar identifiera som Israel. Dit kom drottningen av Sheba (Selassies fru) tillsammans med Kung Salomon (Selassie), deras barn och barnbarn föddes i Etiopien. Rastafari använder även lejonen av Judah som symbol. I den tradionen motsvarar alltså Zion bergets Sion plats inom framförallt judendomen. Zion i denna betydelse är aktuell bland kyrkor i södra Afrika, till exempel Zion Christian Church, som är Sydafrikas snabbast växande kyrka med mellan 2-6 miljoner medlemmar. Zion står för ljus, allt naturligt och dreadlocks. Haile Selassie är gud och påven är djävulen.
 
Rastafarianernas flagga är grön, gul och röd. Färgerna i flaggan har en betydelse:
Grön: står för jorden, livet och utvecklingen.
Gul: är lejonets färg men representerar även jordens rikedomar.
Röd: Symboliserar slavarnas blod och lidande.
Även svart har en viktig roll den står för afrikanerna.
 
För en rastafarian finns det fem grundregler:
1.      De svarta är bibelns utvalda folk, förvisade till Babylon för att få sina synder förlåtna.
2.      De vita är Satans tjänare och verktyg, de är underlägsna svarta.
3.      Etiopien är himmelriket dit de svarta ska återvända.
4.      Haile Selassie är Messias, den levande guden.
5.      De svarta ska i framtiden regera världen.
 
Livsfilosofier 
 
Deras inställning till kvinnan är att hon ska vara avspänd, nöjd och tillfredställd med sitt liv.
Kvinnans naturliga plats är i hemmet där hon ska ägna sig åt barnen och hushållet. Män kan också göra dessa sysslor och hemarbetet ses som ytterst viktigt och positivt.
 
Alla kvinnor kallas systrar eller döttrar, något annat namn får inte förekomma. En kvinna får inte bära byxor och kjollängden får inte vara kortare än knähöjd. En syster eller dotter som visar knäna bjuder in ondskan. Smink och annan kosmetika anses vara djävulens verk.
 
Rastas är starka motståndare till aborter och preventivmedel, det ses som mord. Istället tar rastasamhället omhand om de barn som saknar föräldrar. Homosexualitet anses vara den värsta av synder man kan begå.
 
Deras hår kallas dreadlocks och det innebär att man aldrig klipper eller kammar sitt hår för att det är att gå emot naturen. Ju längre håret är desto längre har man varit hängiven Jah.
 
Ital-food
 
Den viktigaste födan är grönsaker och alla sorters frukt. Föda som växer ur jorden är
”ITAL”, som betyder att använda endast naturliga och obehandlade ingredienser. Man använder inget salt, inte heller konserverade matprodukter. Sprit förekommer inte i någon form, inte heller kaffe, te eller kakao. Däremot dricker de olika örtdrycker och ganja-te.
Många är vegiterianer men vissa tillåter sig äta kött. Svinkött är helt förbjudet, likaså skaldjur.
 
Marijuana
 
Det röks mycket marijuana på Jamaica. Av rastas kallas den ganja (den gudomliga örten). Rastas röker för att få inspiration och nå ett högre medvetande. En del gnider in sig i askan för att det sägs ha en helande effekt. De tror även att ganja botar sjukdomar allt från starr till cancer.
 
Att leva i renlighet, naturligt och att prisa Jah är kärnpunkterna i livet. Detta leder till evigt liv. Det stora i rastafarianernas liv med Jah är kärleken och budskapet ONE WORLD, ONE LOVE.
 
Rastafari har gjorts känt över hela världen genom reaggaemusiken, som ofta har texter med starkt religiöst budskap. Även marijuana är ett populärt ämne att skriva om. Det är också anledningen till att en del reaggaemusiker inte kommer in i vissa länder. En del låtar har även förbjudits att spelas i radio.
 
Text: Panilla A

Aktiviteter efter skoltid

18 feb kl 15:30, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Jämshögs folkhögskola | 0 Kommentarer | Permalink

Intervjuer finns att hitta på denna länken: 

www.youtube.com/watch

Av: Jennifer H

Homosexualitet

18 feb kl 15:14, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Artiklar | 1 Kommentarer | Permalink

Förord

Under den senaste tiden på skolan har homosexualitet varit det ledande samtalsämnet bland eleverna. Ett känsligt ämne som berör många och en kanske olämplig åsikt i fel forum ligger bakom den debatt och inofficiella kampanj som nu råder på skolan. Lika länge som fenomenet har funnits bland människor och djur, lika länge har det funnits värderingar och åsikter kring det. Allt beroende på ursprung, kultur, religion, uppväxt och så vidare. Därför har jag valt att skriva några rader om kristendomens ställningstagande kring det, om viktiga händelser för homosexuella, samt teorier om varför man väljer eller rentav blir homosexuell.
 
Homosexuella handlingar och religon
Inom kristendomen finns ett antal texter eller berättelser som behandlar homosexualitet. I Gamla Testamentet finns två relateringar till homosexualitet. Från Första Moseboken, kapitel 19, vers 1-13 skrivs det om Sodom och Gomorra, städerna som Gud lät förgöra med eld och svavel. Anledningen ska ha varit för de synder stadens befolkning hade begått, däribland homosexuella handlingar. Vidare i GT, finns det två verser som tydligt fördömer homosexualitet.
Ur Tredje Moseboken, kapitel 18, vers 22: ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är avskyvärt” , kapitel 20, vers 13: ”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”
I Nya Testamentet, ur Första Korinthierbrevet 6:9-10 står det även skrivet:
"Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike."
Från texterna att döma så råder det inga tvivel om att man ansåg att den homosexuella läggningen var en synd. Men kristendomens olika samfund har idag flera uppfattningar och tolkningar kring detta. Allt eftersom värdegrunderna förändras och att man faktiskt börjar acceptera människor som de är. Åtminstone i Svenska Kyrkan som majoriteten av Sveriges befolkning ingår i har man ändrat uppfattning. Idag är det till exempel möjligt för homosexuella att både adoptera och att gifta sig.
 
 
En tidslinje för sexuellt likaberättigade
 
Många individer har genom tiden haft svårt att leva ut sin sexualitet. Anledningarna till det är flera och de har varierat kraftigt både genom historia och geografi som speglar sig än idag. Några exempel är dels i antikens Grekland där sex mellan äldre och yngre män var en del av uppfostran för att göra gossar till män. I Romarriket, bland de högre samhällsklasserna, förekom sex mellan män öppet. Och när Hitler kom till makten uppskattas 10-100 tusen homosexuella ha förintats i koncentrationslägren.
 
I Sverige avkriminaliserades homosexuella handlingar 1944, innan dess blev man bestraffad med två års straffarbete om man blev upptäckt som homosexuell. Och år 1950 bildas Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigade, som än idag kämpar för jämställdheten mellan hetero- och homosexuella. Trots detta var det fortfarande väldigt oaccepterat. Efter avkriminaliseringen klassificerade nämligen Socialstyrelsen homosexualitet som en mental sjukdom, det trodde man på fram till 1979. 1988 infördes lagen om homosexuella sambor och 1995 trädde partnerskapslagen i kraft, vilket betyder i kort att homosexuella har samma skyldigheter och rättigheter gentemot varandra, som par som ingått i äktenskap.
I Sverige ser rättigheterna och toleransen för sexuellt samkönade individer väldigt bra ut, om man jämför med många andra länder i världen. I stora delar av Afrika ser man väldigt annorlunda på homosexualiteten. Där döms man till straffarbete eller fängelsestraff upp till livstid. I Iran straffas man med döden.
 
 
Teorier om varför man blir homosexuell
 
Teorierna som behandlar de faktorer man idag tror kan leda till homosexualitet saknar bevisning och är förhållandevis ointressanta. Åtminstone tycker homosexuella detta. De är hellre intresserade av varför man inte får vara det. Det finns två grundläggande teorier om varför man blir homosexuell. Det är den biologiska teorin och teorin om en social konstruktion.
De biologiska teorierna menar att homosexualitet är något man föds till. Att det är en form av ”genetiskt fel” och att man föds med färre manliga könshormoner. Teorin menar också att om man föds med underskott av testosteron håller man sig ofta borta från slagsmål och vilda lekar.
Social konstruktion är en annan teori som ser homosexualiteten som en lång process som pågår från födseln. Man menar att varje enskild individ är sexuell och utvecklar efterhand som man lever en specifik läggning, med hjälp av olika erfarenheter och sociala sammanhang.
 
 
 
Referenser:
 
http://www.svenskakyrkan.se/
http://www.anrell.nu/homo/fakta/
http://wikipedia.org
http://www.google.se
 
 
Av: Ola Claesson

Intervju med Sandra Berntsson

18 feb kl 09:44, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Jämshögs folkhögskola | 0 Kommentarer | Permalink

Sitter på mitt rum på Jämshögs Folkhögskolas internatboende. Sandra har satt sig bekvämt, med kaffet i handen, på sängen, redo att bli intervjuad. Hon är en söt tjej på ynka 24 år med krulligt brunt hår och blå stora bambi ögon. Liten och lätt till växten. Hon har gått KY-utbildningen – socialpedagogik i 1 ½ år här på Jämshögs folkhögskla.

 

Hur kommer det sig att du sökte in just på Jämshögs Folkhögskola? Varför valde du just den utbildningen?

 
”A long story.. Innan så ville jag bli socionom, för att jag har alltid varit intresserad av människor. Men jag la det på is ett tag då jag jobbade lite varstans, flyttade runt, flummade, flyttade till Berlin och levde livet. När jag kom tillbaka till Sverige så inledde jag ett förhållande med Eddie som varade i drygt 2 år. Han fick mig att inse att jag inte pallade längre med drogmissbruket. Det var då som jag tog mig i kragen och sökte mig in på skolan. Jag blev intresserad av utbildningen just för att det var en KY-utbildning och det verkade annorlunda i jämförelse med att plugga på universitet, som jag kände inte riktigt var min grej. Alla ämnen som var i utbildningen var intressanta för mig. Detta var år 2008 som jag sökte och blev även antagen på höstterminen.”
 

Nu har du gått denna utbildningen så pass länge, hur känner du att det har varit och vad har du lärt dig?

 
”Väldigt självutvecklande och jag har lärt mig om hur folk är i min omgivning. Psykologin gjorde att jag fick mer insikt om hur människor tänker och fungerar. Mer förståelse om missbruk och missbrukbeteende. Om varför folk hamnar i ett missbruk. Hur våra identiteter formas av omgivningen, olika levnadsvillkor som människor har t ex. varför människor hamnar i kriminalitet för att hamna i en tillhörighet och gemenskap, över lag om hur våra identiteter kommer till. Personligen så har utbildningen gjort att jag har fått större självförtroende och självkänsla och har blivit starkare i mig själv. Jag vågar tro mer på mig själv nu. Det har ju mycket med att göra att jag har blivit utsatt för det som jag har varit rädd för innan, som t ex. prata inför grupp, vilket jag har behövt för att jag utvecklats som människa. Jag är inte rädd för att göra bort mig längre. Jag har också lärt mig att reflektera över mina egna problem som jag har haft under åren som gått och kunnat ta mig igenom det med mer förståelse pga denna utbildningen.”
 

Vad gör du nu i skolan?

 
”Vi är ute på praktik i 10 veckor. Jag praktiserar på Växtverket i Olofström som är ett allaktivitetshus för alla åldrar. Där har jag varit nu i 2 veckor och det känns skitbra! Anledningen till att jag valde just denna praktikplats var att jag ville se skillnaden på hur man arbetar i förebyggande syfte för ungdomarna. Innan hade jag praktik på Hasselakollektivet på Gotland, som är ett behandlingshem. Det är intressant att se skillnaden mellan de olika sätten att jobba med ungdomarna. Jag känner att jag har valt rätt inriktning med val av arbete. Det känns rätt och jag har börjat komma in i det mer om hur man jobbar. Växtverket i Olofström håller barnen och ungdomarna sysselsatta istället för att syssla med kriminalitet och droger. De har något att göra på sin fritid med alla aktiviteter som finns där. Min handledare på Växtverket är verkligen super-go och engagerad i ungdomarna och resten av personalen är suverän!”
 
 
Rekommenderar du denna utbildningen?
 
 
”Ja, absolut! Det är mycket praktiskt arbete och inte alls samma studieform som det är på högskolan. Det är inte akademiska studier, så som på högskolan. Dessvärre så ska utbildningen på Jämshögs Folkhögskola läggas ner i brist på efterfrågan. Men jag rekommenderar det ändå om det finns liknande utbildningar runt om i landet.”  
 
Jennifer Hultman 

Intervju med Lucas Eriksson, fritidsledarutbildningen

17 feb kl 09:46, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Jämshögs folkhögskola | 0 Kommentarer | Permalink

På måndagar och onsdagar har vi innebandy. Sen testade vi på att spela fotboll och det visade sig att många tyckte det var roligt att variera lite. Då vi kom på iden att skapa en fotbollsturnering. Fotbollen spelas med dom stora innebandymålen så det är ingen målvakt. Vi skrev anmälnings lappar för att se hur många lag vi fick ihop och hur stort intresset var. Vi gick även ut på stormötet och informerade för att få turneringen så intressant som möjligt. Så tillsatte vi ett sekretariat med speaker, dj och protokollförare. Vi hade även en kiosk med dricka, mackor och frukt. Vinsten av försäljningen gick till Tanzania projektet. Singida är vår tvillingskola som ligger i Tanzania.

  
Hur många lag deltog? 9 lag.
Var det gruppspel? Ja 2 grupper och 4 lag i ena gruppen och 5 i andra. Ettan i varje grupp möttes i final.
Var det något tema? Nej varje lag fick komma på sitt eget tema.
 
Av: Emelie Hamrin

Intervju med Britt-Marie Olandersson och Helene Jönsson (Kökspersonalen)

16 feb kl 14:58, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Jämshögs folkhögskola | 0 Kommentarer | Permalink

Jag har valt att intervjua kökspersonalen på Jämshögs folkhögskola angående utbildningar de har haft. Jag blev nyfiken på vad den gick ut på och vad de har lärt sig.

 
Vad handlade utbildningen om?
Den handlade om livsmedels egenkontroll och matsäkerhet. T ex hur maten hanteras från att den kommer från fabrik till servering. Alla steg dokumenteras noggrant.
 
Vad lärde ni er under utbildningen?
Detta vara egentligen en repetition som vi har varje år.
Vi lärde oss vikten av att dokumentera. Skriva ner allt i en pärm. När varorna kommer ska man se till att varje vara placeras i rätt kyl, frys och torrförråd. Man ska kontrollera temperaturen av kyl och frys varje dag. På ankommande varor ska temperaturen kontrolleras.
När man lagar mat ska man kontrollera så att maten har rätt temperatur, t ex när man lagar köttbullar. Man tar ut köttfärsen ur frysen och den ska tina upp i 4 grader. Innetemperaturen ska vara 72 grader när den kommer ut i matsalen. Rester av maten ska kylas ner till 4 grader i max 4 timmar. Därefter ska den frysas ner.
 
Hur länge varade utbildningen?
Utbildningen varade 4 timmar sammanlagt.
 
Blev det stora förändringar gentemot tidigare?
Vi har mer pappersarbete jämfört med innan. Vi skriver mer detaljerat, som t ex att man skriver ner hur ofta man slänger soporna o.s.v.
 
Blev det extra utgifter?
Konsulten som hade hand om utbildningarna kostade. Han gjorde en säkerhetspärm åt oss.
 
Av: Dzenana Kilim
 
 

Religionernas syn på abort

16 feb kl 11:34, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Skolarbeten | 2 Kommentarer | Permalink

Jag har haft religion i detta blocket och har valt en fråga som nog alltid kommer vara aktuell i vårt samhälle, abort. Abortfrågan har faktiskt förföljt mig hela livet. Med tanke på att jag är adopterad så har jag gång på gång frågat mig: Varför finns jag, varför födde min mamma mig om hon ändå inte ville ha mig? Tro mig, det är en daglig fråga för många adopterade och inte bara för mig. Det är dock sällan som vi adopterade tänker på att religionerna i de olika länderna vi kommer ifrån, faktiskt kan ha en del att göra med var vi befinner oss i dag. Jag är född i Colombia, där katolicism är en ledande religion, men uppvuxen i ett protestantiskt Sverige. Vägen in i vuxenlivet började lite tidigare för mig. Sen 20 års ålder är jag en ensamstående mamma och än en gång kom abort på tal och denna gång riktade de sig mot mig. Tack vare min egen bakgrund så var aldrig abort något alternativ med abort för mig, men jag började fundera på hur andra människor ser på abort. Lagom till att detta religions block började såg jag och min bästa kompis ett av avsnitten i tv-dokumentären 30 dagar på Kanal 9. I det avsnittet fick en kvinna som är abortförespråkare leva i ett mödrahem i 30 dagar. Där fick hon möjligheten att träffa kvinnor som får hjälp i form av rådgivning, se filmer, ha en gemenskap och en möjlighet att bo kvar i huset efter att barnet är fött. Dokumentären visade den delade politiska och religiösa synen som finns i USA. Jag själv blev bara förvirrad efter att ha sett 30 dagar och vet faktiskt inte alls vad jag skulle tycka längre. Är detta en politisk eller religiös fråga?
Oavsett vilken typ av fråga det här är så har den börjat någonstans. För abort är absolut inget nytt påfund, utan fanns redan under 400 f. kr. Då bestämde läkaren Hippokrates att ingen läkare fick skriva ut medel för abort, stora filosofer som Platon skrev om det i sina skrifter. I den tidiga katolska kyrkan var det helt okej att göra abort fram till 40:e graviditetsdagen om det var en pojke och upp till 90:e dagen om det var en flicka. Varför det var så här vet jag inte. Det jag där emot vet är att lagen har varit ostadig och påvar har kommit och gått och ändrat den fram och tillbaka, men 1869 förbjöds den en sista gång och än i dag är det den lagen som gäller i den katolska kyrkan. Kristendomens framfart skapade problem för kvinnor som gjorde abort och de som var kunniga. Under 1800 talet kunde man få dödstraff och i vissa länder brännas på bål om man hade gjort abort. Däremot 1900 taletes framfart var tonen en annan. Sovjetunionen var första staten 1920 med att legalisera abort. Runt om i Europa behövde man kvinnan i arbetslivet och under den tiden var det lagligt med abort, medan under kriser som Andra världskriget så förbjöds det igen. När jag läste detta första gången fick jag inte ihop hur man tänkte men nu är det ganska uppenbart att man faktiskt tänkte ur arbetskraft och befolkningssynpunkt. Sverige är ett liberalt land med kristen tro, men det har inte alltid varit så. Precis som i den katolska kyrkan har Sveriges lag velat fram och tillbaka. Det blev förbjudet första gången under 1200- talet. I dagens svenska samhälle är det fri abort som gäller och den lagen har vi haft sedan 1975. Sveriges lag säger bland annat att man får utföra abort fram till vecka 18, man får göra abort oavsett anledning och sedan 2008 så är det även lagligt att göra abort om man befinner sig i Sverige men inte är svensk medborgare, så länge man gör det innan vecka 18. Skulle man däremot få för sig att göra en abort senare än vecka 18, så oavsett faktorer till att man väljer abort så sent så ska Socialstyrelsen vara inblandad för att göra en utredning. Mycket beror på att med dagens teknik är så bra, att man kan rädda ett för tidigt fött barn redan i vecka 25. Fostret räknas som ett barn efter 28:e veckan. Min dotter föddes i 33:e veckan.
I vårt land rättar sig Svenska kyrkan sig efter samhället, de har självklart bilden som bibeln har gett dem med att människan är ”Guds avbild”, men samtidigt vet de att livet inte är så enkelt och de hoppas på att den liberala lagen inte ska bli en nödlösning i stället för preventivmedel. Självklart finns det motståndare i Svenska kyrkan och alla andra protestantiska inriktningar i vårt avlånga land som inte gillar denna lagen. Protestantism är inte en enkel religion. Sen den tog fart har den delat på sig och samfundet i Sverige är inte alls samma som samfundet i Tyskland till exempel. Det finns hur många inriktningar som helst och jag har en känsla av att det skulle bli rätt drygt om jag skulle börja rabbla upp alla dem och deras syn. Så därför håller jag mig till de religionerna vi känner igen.
Hoppas Katolicism låter bekant. ”Du berövar en oskyldig människas liv, Guds gåva och Du skall icke dräpa.” Enligt den katolska tron så skapas ett nytt liv redan vid befruktningen så fort processen startat. Vid sjukdom får enbart en läkare avbryta en graviditet om det hotar kvinnans liv och fostret inte går att rädda, men det måste verkligen vara den absolut sista utvägen. Vid en sådan hemsk företeelse som våldtäckt är abort en illegal handling. Varför göra ytterligare ett brott för att beröva ytterligare en oskyldig? Efter att ha hört den meningen är det nog rätt lätt att börja döma denna religion, men de tänker faktiskt längre än så. Bara för att du är våldtagen är du inte någon syndare, den katolska kyrkan ser gärna att den drabbade kvinnan får så mycket stöd psykiskt och fysiskt som möjligt och de ser hellre att barnet föds och adopteras bort. Men man kan ju ändå fråga sig om katolicismens syn på ”Du skall icke dräpa” är lite väl hård?
En religion som inte är lika stor som kristendomen, men dock äldre, är Judendomen. Precis som i allt annat finns även här delade meningar, men i det stora hela är abort förbjudet, men man tar ändå mer hänsyn till kvinnans fysiska och psykiska hälsa för om hon är för instabil för att ta hand om ett barn så är det för barnets bästa om hon gör abort. Om man däremot ”bara” vill göra abort på grund av sociala eller ekonomiska skäl finns det inga undantag, det är förbjudet. De ser hellre bortadoption som en lösning än att använda abort som försenat preventivmedel. Självklart tillhör graviditet äktenskapet och ses som en synd om den sker innan. Judendomen ser inte abort som mord eller som ett brott mot Gud, de tror på samma Gud som oss kristna, bara det att de har ett annat namn och en annan historia om hur deras historia för hur deras tro kom till.
För en månad sen hade jag inte någon aning om att även Rastafarin som man kan se mycket utav i Västindien, grundar sig i den judiska tron. De tänker rätt lika även i abortfrågan och förbjuder det. Det fick mig att börja fundera på om religion har mer makt än kunskap i vissa fall?
”Döden ej edera barn av rädsla för armod. Vi skola försörja både dem och eder! Att döda dem är förvisso en stor synd” På nutidssvenska betyder det: ”Döda inte era barn av rädsla för fattigdom; Vi sörjer för dem och för er. Att döda dem är en svår synd” Detta står i Koranen 17:33, alltså är vi nu inne på Islam. Enligt Islams inställning är det okej om en kvinna förhindrar graviditet men det finns ett förbud mot att avbryta den. Abort är strängt förbjudet redan direkt efter befruktningen och det anses som ett stort brott mot Guds lagar. Muslimerna ser inte fostret som en mänsklig varelse, men som en möjlighet till nytt liv. Kvinnorna i Västvärlden ”skyller” på vissa faktorer när de vill genomföra en abort: Graviditet innan giftermål, våldtäckt eller fel kön. Dessa ”ursäkter” är helt oacceptabla inom islamsk tro. När det gäller t.ex. våldtäckt så ska den utsatta kvinnan äta dagen-efter-piller för att förhindra graviditet, men skulle det ske är det förbjudet att göra abort, det heter då: ”Varför straffa barnet för faderns brott?”. Men en kvinna som fallit offer för ett sådant brott ska inte få nedlåtande blickar eller känna sig utstött av samhället, utan har rätt till sympati och stöd. Enligt Sharialagen, som är Guds vilja och lag enligt en starkt troende, så är det endast en läkare som kan avsluta en pågående graviditet, men bara om den hotar kvinnans liv. Den tanken bygger på en princip om att välja det ”minst” ondskefulla, att rädda den redan levande människan. Självklart finns det blandade åsikter bland muslimerna, både individuellt och inom de olika inriktningarna som finns inom Islam. Det känns som att det är lätt att ifrågasätta och döma deras syn på abort tackvare deras religion, men vem vet, hade vi också vuxit upp i deras samhälle med deras tro, hade väl vi också agerat och tänkt likadant, eller?
De här religionerna är sådana vi ser i nästan hela Västvärlden, men vi får inte glömma att det finns en östsida av vår jordglob också. Där borta i öst tror de på något stort som kan få oss att må bra och leda oss på rätt väg, precis samma grundtanke som vi, har men sen skiljer sig utförandet en hel del. Om jag bara koncentrerar mig på min fråga om abort, skiljer det inte alls mycket från de andra religionerna i väst. Både Hinduism och Buddhism är emot abort, men i olika grader och i olika länder. Buddhism ser till kvinnans välmående, men ser samtidigt abort som mord. Både buddhister och hinduer anser att liv uppstår i samband med befruktningen. Det är mycket tack vare deras tro på själsvandringen, med finare ord reinkarnationen, men fattigdom och sociala förhållande gör att abort ändå förekommer. I ett land som Indien är hemgift en tradition, vilket innebär att inför dotterns bröllop ska hennes familj betala brudgummens familj en massa pengar så de kan ta hand om henne sen. Det kostar familjen en massa pengar i ett redan fattigt land. Detta kan leda till fosterdiagnostik för att se om de väntar en ekonomisk kris eller en ekonomisk fördel. Låter lite hårt kanske, men i många fall väljer de att göra abort om det blir en flicka, eftersom en son gynnar dem mer ekonomiskt. Indien lider sen många år tillbaka av överbefolkning och har snart lika många invånare som Kina. De har försökt att minska på barnantalet i familjerna med hjälp av steriliseringar och en helt frivillig barnbegränsning om ett barn, men det går än så länge lite för sakta, vilket gör att de just nu är 1,2 miljarder invånare. Kanske borde Indien skippa den frivilliga barnbegränsningen och bli lite hårdare i tonen och införskaffa samma lag som Kina om att bara ha ett barn per familj.?
I USA är det bara 13 av 51 stater som tillåter abort och med tanke på landet storlek så är abortfrågan något som rör alla landets religioner samtidigt som det är en stor politisk fråga. Republikanerna är konservativa och ser gärna att abort inte är tillåtet och självklart tog Bush tag i den saken när han hade makten. Men nu är det demokraten Obama som håller i makten och har gjort det lagligt igen. I USA finns dessutom något vi ser lite av här i Sverige: Ett nästintill militant motstånd. Alltså, deras starka tro på att det är fel med abort gör att de kan bli en fara för andra. Bland annat har man hört om fall hur de mördat abortläkare och bombat kliniker. Självklart är inte alla motståndare så här våldsamma, men de finns. I Sverige har vi MRO-, människorätt för ofödda. De sägs vara både politiskt och religiöst obundna och ska med hjälp av icke våldsamma demonstrationer och bilder visa hur fel det är med abort. Deras mål är att få med alla, men framför allt få kyrkan att ställa sig bakom det och inte den svenska lagen. När jag tittar in på deras hemsida vänder det sig i magen. Det första som möter en, är en propagandafilm mot abort och den är verkligen inte för känsliga tittare. Jag förstår deras budskap och man känner direkt att det är hemskt med abort och fy på alla som gör det. Men sen är filmen slut och jag återgår till mig själv. Och inser att jag inte är någon abortmotståndare. För trots att jag har läst om abort, sett bilder och videos i nästan 5 veckor så fångar det mig bara för stunden, men inget jag tror på.
Jag tycker att detta är ett val som är upp till varje kvinna vad hon vill göra med sin kropp. Självklart ska man inte använda abort som ett försenat preventivmedel eller bara för att man plötsligt ångrat sig. Jag tycker att varken politikerna eller religionerna ska bestämma att kvinnan är syndare för att hon väljer att göra en abort. Men nu förstår jag i alla fall religionernas syn lite bättre och kanske är det av mognad eller kanske bara falskt hopp, men jag inbillar mig i alla fall att jag förstår min biologiska mamma lite bättre nu i alla fall.
Text: Amelie B

Alla hjärtansdag

16 feb kl 10:02, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Redovisningsveckorna | 0 Kommentarer | Permalink

Alla hjärtansdag är en temadag som vi firar varje år. Dess ursprung är traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden  i Frankrike och England. Därför kallas Alla hjärtansdag också för Valentindagen eller för Sankt Valentins dag. I slutet av 400-talet började man fira helgon med namnet Valentinus i katolska kyrkor, men man vet inte exakt vem/vilka dom var. Enligt en sen medeltida helgonlegend ska Sankt Valentinus ha återgett synen till sin fångvaktares dotter. En koppling till romantik och kärlek uppstod under medeltiden och kommer troligen genom att fåglar i mitten av febuari letade och fann sin partner, flickor och pojkar blev inspirade. Först under 1990-talet tog firandet av Alla hjärtansdag fart, man tror att det kan ha med uppmärksamheten i skolorna att göra. Och nu har Alla hjärtansdag hittat sin plats i den svenska högtidskalenden.

 

Av Emelie Pettersson

Samernas historia - då fram tills nu

16 feb kl 09:50, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Redovisningsveckorna | 0 Kommentarer | Permalink

”Vi är inte svenskar eller finnar, norrmän eller ryssar – vi är samer. Vi är ett folk med ett eget landområde, ett eget språk och egen kultur.”

 
Historia
 
Det är så samerna beskriver sig själva, men för att förstå detta begrepp måste man gå långt tillbaka i tiden. Ända sedan stenåldern har arkeologer hittat fynd från samerna.
 
De kallar sitt land Sàpmi eller Sameland. Området högt uppe i norr är vad som idag är de norra delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Före 1300-talet var Sápmi ett gränslöst land där samerna kunde röra sig fritt utan problem mellan gränserna och länderna.                 
 
De nordiska och ryska staterna blev tidigt intresserade av att ta över det stora området Sápmi, redan på vikingatiden. Samerna levde sitt enkla liv med fiske, renskötsel och enkelt boende där de livnärde sig på naturen och förhandlade med varandra i en liten grupp. Landet betraktades som öde. Samerna hade ingen kung eller stadsapparat. Detta gjorde att kungen Gustav Vasa och flertal kungar framåt införde ett skattesystem som skulle gå direkt till kronan. De utnyttjade Samerna och torterade dem tills de löd order. De tvingades bland annat att transportera malm från gruvorna till kusten, en resa som kunde vara upp till 40 mil. De tvingades även ge bort delar av sitt landområde till de så kallade nybyggarna när Karl XI utfärdade Lappmarksplakatet 1673. Detta innebar att nybyggarna fick fri mark, frihet från krigstjänst och blev skattefria i 15 års tid. Det var inte bara nybyggarna som blev intresserade av samernas jakt- och fiskeplatser och renbetesmarker, utan även andra folk i hela Sverige som åkte dit på jakt- och fiskefärder. Detta ledde till att en ny lag kom till år 1751, vid namn Lappmarksgränsen. Det innebar att endast nybyggarna och samerna fick använda sig av detta land och dess mark. År 1867 beslöt den svenska staten att ytterliggare dela på landet högt uppe i norr. De ville dela på samerna och nybyggarna och satte en så kallad odlingsgräns. Ovanför odlingsgränsen skulle samerna ha sitt eget land och bli lämnade ifred. Detta lyckades inte heller fullt ut, utan samerna fick ändå ge bort mer mark och fiskeställen.
  
 
Religion
 
Samernas religion var förknippat med naturen och människan var en del av naturen. De hörde ihop, men människan styrdes av gudarna. De hade ett flertal gudar; solguden, månguden, åskguden, vindguden, fruktbarhetens gud, jaktens gud och fiskets gud. Naturen var besjälad, därför skulle man ta tillvara på sina medmänniskor och naturen runt omkring. Man hade olika ritualer där man dyrkade gudarna. Offerplatserna kunde vara vad som helst där de kände sig trygga. Man hade även seitar (gudabilder, en formad sten eller liknande) vid offerplatserna. De offrade djur varpå de sedan strök blodet på seitarna. Någon som var med under ritualerna var en medicinman eller spåman som kallades för Nåjden. Det var han som var länken mellan människan och gudavärlden och hade därför stor makt. Samerna trodde att han kunde bota sjuka och göra andra gudomliga ting. Han använde sig utav en spåtrumma, gjord på skinn, som de trodde att han kunde se in i framtiden med och tillkalla gudarna med.
 
På 1600-talet kom många missionärer till lappmarkerna. De ville ta reda på allt som hade med den samiska religionen att göra för att ha en förståelse för den och för att veta hur de enklast skulle förinta den så att samerna skulle bli kristna. De arkeologiska fynd som hittats idag är skrivna av missionärerna och prästerna, eftersom samerna aldrig skrev ner deras tro. De använde sig utav en muntlig berättartradition och använde sig av sina förfäders traditioner. Kung Karl XI gav order om att förbjuda samiskt tro. Han tvingade samerna att bränna deras spåtrummor, alla heliga platser förstördes och Nåjdarna blev tvingade att tiga, annars skulle de brännas på bål om de utfärdade samisk religion. Ett flertal kyrkor byggdes i lappmarkerna. Samiska barn togs ifrån deras föräldrar och sattes i internatskolor där missionärerna och nunnorna uppfostrade dem så att de skulle glömma bort sina föräldrars språk och traditioner. Än en gång blev samerna tvingade att göra saker mot sin vilja och deras religion föll i glömska. Idag kan man inte ens kalla det en religion längre. Det tog ca 100 år att göra samerna till kristna då de flesta nu började döpa sina barn, vigdes och begravdes inom kyrkans ramar. Men även om samerna blev förtryckta av deras religion så lever det ändå kvar i dold form. De använder sig bl.a. av jojk istället för gosspel och klär sig i traditionella samiska dräkter som kallas för kolt, istället för den traditionella prästklädseln.
 
 
Kultur inom samerna och de olika begreppen
 
Jojk
 
Jojk är en sångstil som samerna använder. När man jojkar innebär det att man stämmer stämbanden hårt och pressar luften genom de slutna stämbanden, vilket innebär en stor ansträngning som ger en frän pressad klang i toner som går både högt och lågt. Samerna menar på att de inte jojkar om något, så som man gör när man sjunger en sång, utan det är en känslomässig förbindelse mellan människan, djuren och naturen. De menar att de beskriver något så som ett minne, en människa, en plats eller vad som faller en in.
 
 
Kolt
 
Kolten är den samiska traditionella dräkten och är i grunden ett bälte, skor och skoband, en sjal eller ett barmkläde. Dräkterna varierar beroende på vart i Sapmí du är, kön, ålder och civilstånd. Det är även en viktig sammanhållande identitetssymbol och används i stora sammanhang så som i dop, begravningar, bröllop, etc.
 
 
Duodji
 
Duodji är det nordsamiska ordet för slöjd och hantverk. Det är en viktig del i samernas kultur då det har ett starkt symbolvärde för den samiska identiteten och det reflekterar deras livsstil. Samerna har sedan urminnes tider skapat sina egna hantverk och kläder utav det som de funnit i naturen, t.ex. fårskinn, rötter, björknäver, renhorn, mm. Eftersom samerna flyttade runt mycket med sina renar fanns det ingen plats för onödiga saker, så man skapade det som var nödvändigt, så som knivar, kläder, skor, väskor, etc. Alla redskap var anpassade efter det flyttande livet som samerna levde med sina renar.
 
 
Samernas språk
 
Samiska språket är uppbyggt på olika dialekter. Huvudgrupperna delas in i östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Det innebär att en same som pratar östsamiska knappt förstår en same som pratar centralsamiska. Inom dessa huvuddialekter finns flera dialekter, t.ex. nordsamiskan delas in i lulesamiska och umesamiska.
 
Eftersom samerna flyttade runt i Sapmì var språket baserat på bosättningsområdet men i dagens läge bor samerna blandat och språket är historiskt uppbyggt.  
 
Samiskan tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen. Det innebär att det är besläktat med bl.a. finska, estniska och ungerska.
 
För att förklara dessa begrepp om de olika dialekterna måste man gå tillbaka långt tillbaka i tiden. Eftersom samerna troligen var här innan den nuvarande befolkningen i Sapmì hade de ett urspråk. Från detta urspråk utvecklades finskan, men parallellt med samiskan. Språket var enhetligt över det dåvarande Sapmì. Under de flera hundra åren som gått blev området för stort och språket blev influerat av olika nomader som vandrade längst älvdalarna. Därför har samiskan blivit uppdelad idag av de olika huvudgrupperna. Men det är inte bara nomaderna, utan även från en tidig invandring söderifrån.
 
I dag har vi ortsnamn så som Luleå, Skellefteå och Jokkmokk. Under kolonisationen då Sapmì blev försvenskat så blev även namnen det. Luleå hette Luleju och Skellefteå hette Skellopta. Ett språk utvecklas i takt med samhället och ett flertal nya ord har idag kommit in i samiskan, som t.ex. dihtor som betyder dator. I dagens skolor undervisar man samiska, och då utgår man från majoritetsspråket.
 
Den första samiska språklagen kom 1 april 2000 och innebar att samerna fick använda samiska i samband med myndigheter och domstolar, men även inom barn- och äldreomsorg. Rättigheterna gäller dock endast i Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och Kirunas kommuner. 1 januari 2010 trädde ännu en ny lag i kraft där fler kommuner fick ta del av lagen som kom 2000, Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lyksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre. Älvdalen och Östersund. Året innan (2009) infördes en ny språklag där svenska är huvudspråket i det svenska samhället men att det är en skyldighet att främja nationella minoritetsspråk (samiskan) och det svenska teckenspråket.
 
 
Renskötsel
 
Förr i tiden livnärde sig samerna av renskötsel. Renarna var enkla att fånga på fjället då de levde i vilda flockar. Samerna grävde fångstgropar för att fånga renarna och byggde v-formade fångstramar för att lura ner renarna i groparna. De vilda renarna förflyttade sig till där det fanns mat och samerna följde efter. Förflyttningarna var främst mellan sommarbetesmarkerna och vinterbetesmarkerna, det kan vara upp till fyrtio mil mellan de olika betena. På sommaren äter renarna gräs och blad och på vintern renlav och även andra lavar som naturen bjuder på. En renhjord kan under förflyttningarna mellan betena bestå av flera tusen djur. När hjorden blir så stor blir hotet från rovdjuren större. De rovdjur som ger sig på renflockar är: björn, varg, järv och lo.
 
Med tiden blev samerna mer avancerade då de började samla de vilda renarna och gjorde dem tama. Renarna märktes, vilket man gjorde genom att skära ett märke i örat som talade om vems ren det var. De fick allt de behövde av renarna, mjölk, kött, skinn till sina kläder och skor, senor till att sy med, horn och ben till verktyg och redskap.
 
 
Rennäringen nu ser inte ut som den gjorde, numera är den starkt moderniserad och hjälpmedel som snöskoter, helikopter och motorcyklar är vanligt förekommande. Mobiltelefoner och radiokommunikation används också. Med den moderna tekniken behöver samerna inte längre vara nomader, många anser att det nya sättet att leva strider mot den samiska kulturen. En annan faktor som har påverkat den moderna renskötseln är att det byggts så många kraftstationer och dammar uppe i de norrländska älvarna. Detta har lett till att stora betesområden har försvunnit. När man sen slutade att bygga kraftstationer var det skogsbruket som hotade. När man högg stora kalhyggen i de norrländska skogarna förstördes renlavens habitat och den försvann från stora områden. Att återplantera skogen är inte ett praktiskt alternativ, då fjällskogen tar flera hundra år på sig att växa upp igen. 

 

Jennifer Hultman och Emelie Hamrin

Bokrecension

15 feb kl 13:32, 2010

Skrivet av jamshogsfolkhogskola under kategorin Skolarbeten | 0 Kommentarer | Permalink

Jag hade svenska i skolan innan jul och fick en bok av min lärare som hette ”Flickan med pärlörhänge” av Tracy Chevalier. Boken handlar om en flicka som heter Griet som måste börja jobba som tjänsteflicka för att hennes pappa, som var en kakelmålare, råkade ut för en olycka som gjorde honom blind. Griet börjar jobba hos konstnären Johannes Vermeer och hans hustru. Griets sysslor var att ta hand om barnen, handling, hushållet och att städa i konstnärens ateljé utan att röra någonting. Allt eftersom tiden går så börjar konstnären fatta tycke för Griet, och Griet blir intresserad av konstnärens tavlor.  

 
Jag tyckte inte om boken. Den var tråkig och jobbig att läsa, den gav mig ingenting och var inte speciellt spännande för mig. Så därför tänkte jag att filmen kanske skulle vara bättre. Scarlett Johansson spelar Griet, vilket hon gör väldigt bra. Det negativa med filmen är att man inte förstår hur hon tänker, vilket man  gör i boken. Personligen så tyckte jag därför bättre om boken än filmen. Tycker man inte om konst tycker man nog inte om boken, men för alla konstälskare skulle jag rekomendera boken.
 
Av: Panilla Alvbrink
Hem | Nästa sida »