Jämshögs folkhögskola

Den 19/11 fick jag ett infall om att jag skulle ta reda på vad det är dagkursarna hittar på om dagarna egentligen. Hittills tror jag alla vet att de är en stor skara, har massa föreläsningar och kommer hit och bildar en enorm matkö. Men det kan ju inte vara allt de gör. Jag bestämde mig för att prata med Ingrid Friman, som är kursansvarig, om jag fick vara med några timmar. Jag var varmt välkommen efter fikarasten, så den första timmen i skolan gick ut på att förbereda sig så att kameran var laddad och pennan var vässad.

Klockan 10:30 smög jag efter Ingrid till sal 11, där det hade samlats en grupp på 8 stycken som bestod av 7 damer och 1 herre. De skulle ha engelskalektion. Ingrid berättade att i vanliga fall kunde de vara uppåt 12 stycken, men vissa var i väg på utlandsresor eller låg hemma och var sjuka. Den lilla skaran tittade nyfiket på mig och undrade nog om jag hade gått vilse. Ingrid bad mig berätta mitt syfte med vistelsen på engelska. Jag kände att jag var rätt nervös och ringrostig men jag tror det gick fram om vad jag ville. Ingrid hade gett dem i uppgift att skriva ner vem de helst skulle vilja träffa? De skulle inte bara svara utan ge en motivering också till varför de hade valt just den personen. Jag fick lära mig en hel del nya saker om bland annat Heliga Birgitta, Tage Elander och Nelson Mandela. Efter det fick de i uppgift att para ihop grönsaker med det rätta namnet. Jaha, lite för enkelt, tänkte jag. Men då visste jag inte att Ingrid faktiskt hade en baktanke. Hon frågade til exempel vad fikon heter på engelska och som följdfråga frågade hon sina äldre kursdeltagare vad man kunde använda det till. Hade hon frågat mig och mina klasskamrater hade vi nog alla sagt mat och sen hade det varit nog med det. Nu fick hon utförliga recept på stora middagar, efterrätter och saft. För dem var ju matlagning en självklarhet och inte som för en fattig student som slösar pengar på skräpmat eller halvfabrikat. Efter 45 minuter med engelskagruppen, var jag så hungrig efter alla deras lockande recept att jag var tvungen att vandra vidare till nästa grupp med dagkursare. Engelskagruppen var ett härligt gäng med mycket skratt och glädje. Så dem hälsar jag gärna på igen.

Samtidigt som engelskagruppen, höll en annan grupp med dagkursare på med konst inne i sal 8. De hade fått låna skolans konstlärare,Carina Stjernqvist, för första gången. När jag smög in hade de precis påbörjat sin redovisning för varandra. De hade fått arbeta med lera. De hade fått en lerklump som de fick forma under bordet, de fick inte titta, bara känna på den och när de kände sig färdiga fick de skicka den vidare under bordet till sin granne som skulle fortsätta forma. När den slutligen gått laget runt skulle den visas upp. Sen skulle de skissa upp vad de såg. Man fick se allt från hattar, svampar och "modern konst". Sista halvtimmen fick de lov att rätta till sina figurer eller bara passa på att meditera lite med hjälp av att klämma på leran. Många började bli rätt hungriga och rastlösa, så de ägnade sig mest åt städning i stället. Jag passade på att prata lite med Gunnel. Hon visade en tillplattad lerklump. Hon hade fått en skål och sen hade hon ändrat det till en fågel, men nu satt hon bara och lekte. Hon tyckte uppgiften var rolig och att det var rätt rogivande med lera.

Efter lunchen så var det dags för föreläsning. Jag var ju van vid 1 timmes lunch, så jag var en kvart försenad. Men jag smög mig in och upptäckte att de knappt hade börjat. Salen var nästan fylld, det var nersläckt och alla satt jättekoncentrerade. Föreläsningen handlade om Kroatien. Monica Brundin Danielsson och Elisabeta Glasnovic Raguz från Hjärup hade kommit för att berätta om sevärdheterna i landet. Bland annat pratade de om vingårdar och landets historia. Jag passade på att fråga Ingrid i pausen, om varför de valt att ha föreläsningar om Kroatien. Hon berättar att de alltid väljer ut ett land på höstterminen som de får höra massa föreläsningar om och läsa sig till, för att sedan under slutet på vårterminen åka till landet. Förra året besökte de Norge. Och den 2 maj 2010 bär det av mot Kroatien.

Framåt två-fikat var jag helt slut. Alla dessa intryck och den härliga stämningen var fantastisk och lärorik. Det gör jag gärna om. Och nu har man en idé om vad man kan hitta på när man själv nått den åldern. Och jag hoppas jag även gav er en inblick i vad de sysslar med. Kanske du vet att detta skulle intressera någon?

Text: Amelie Hedberg