Historia
Om ni har missat det så har Afrikanska Mästerskapen i fotboll (CAF) nyligen avslutat sin 27:e upplaga. För första gången arrangerades mästerskapet i Angola. Det första landet som fick hålla i ett afrikanskt mästerskap var Sudan redan 1957, då Egypten besegrade Etiopien i finalen med 4-0. Egypten är även det land som tagit hem bucklan flest gånger, nämligen vid sex tillfällen. De första som tog hem bucklan för evigt var Ghana som var först med att vinna tre gånger, vilket även Kamerun och Egypten har lyckats med. Årets mästerskap har redan skrivit historia i två olika aspekter. Dels har det inträffat en tragisk händelse som vi kommer in på senare men det har även skett en positiv sak. Blott 16 år gammal mästerskapsdebuterade Zambias Emmanuel Mbola, vilket är rekord som yngsta spelare i Afrikanska Mästerskapets historia.
Det faktum att Afrikanska Mästerskapen är placerat under januari vartannat år ställer till stora problem för de europeiska klubbarna, eftersom ligorna fortsätter under tiden. Framförallt franska ligan tappar mycket spelare, med tanke på att det finns mycket flyktingar från Afrika där. Det beror även på att Frankrike koloniserade många afrikanska länder. Franska ligan tappar ungefär lika många spelare som resten av de europeiska ligorna gör tillsammans. Ett annat problem är att klubbarna förlorar olika många spelare. T.ex. så förlorar Chelsea, som i skrivande stund leder Premier League, och Portsmouth, som ligger sist, vardera fyra spelare. Medans Manchester United, som jagar Chelsea i toppen, inte förlorar någon spelare alls. De Europeiska klubbarna har nu lagt fram en begäran om att flytta mästerskapen till sommaren, så att det kan gå parallellt med Europa Mästerskapen (EM) eftersom ligorna ändå har uppehåll då.
Årets mästerskap innehöll ovanligt många skandaler. Redan på väg till Angola besköts Togos spelarbuss, två personer omkom och flera skadades. Detta innebar att Togo drog sig ur turneringen och sedermera diskvalificerades när de ville återkomma. Av någon konstig anledning valde Togos landslag att ta sig dit med buss, medans samtliga andra lag hade valt att flyga. Arrangörerna blev upprörda över detta och ansåg att det till viss del var Togos eget fel. Följderna blev därför att Togo inte får delta i de två nästkommande mästerskapen. Skandalerna fortsatte och när stornationen Elfenbenskusten skulle spela sin första match mot lilla Burkina Faso mordhotades spelarna inför matchen och de skärrade ivorianerna lyckades bara få 0-0. Det fanns även sportsliga skandaler, och den som väckte störst uppståndelse var när domaren dömde mål fastän bollen aldrig var över mållinjen.
Redan i öppningsmatchen skedde en stor överraskning. Värdnationen Angola hade en stabil ledning med 4-0 i den 75:e matchminuten. Men Mali lyckades på något sätt kämpa sig ifatt och alltså göra fyra mål på en kvart. Skrällarna fortsatte avlösa varandra, laget som floppade mest var Tunisien, som inte lyckades vinna mot varken Zambia, Gabon eller Kamerun. Favorittippade Egypten undvek skrällarna och tog sedan även hem titeln för tredje gången i rad, vilket är rekord för afrikanska länder. Största skrällen stod Zambia för, som tidigare inte vunnit en match sedan 80-talet, genom att gå vidare från gruppspelet. I slutspelet stod Algeriet för den mest spektakulära skrällen genom att vända ett besvärligt läge och slå ut det andra favoritlaget Elfenbenskusten i förlängningen.
Allt som allt var det, trots dödsskjutningar och domarskandaler, ett väldigt häftigt mästerskap. Afrikanska mästerskapen visade ännu en gång att allt kan hända i fotboll. Alla kunde vinna mot alla, men som vanligt nuförtiden så tog Egypten hem det i slutändan. Då båda artikelförfattarna håller på Chelsea i Premier League hoppades vi lite mer på Ghana och Elfenbenskusten än på de andra nationerna, eftersom våra favoritspelare Michael Essien och Didier Drogba spelade där. Ghana överträffade våra förväntningar, trots att Essien ironiskt nog blev skadad av just Drogba. Elfenbenskusten floppade dock tyvärr som tidigare nämnt. Vi tycker det är svårt att hitta några nackdelar med att flytta Afrikanska mästerskapen till sommaren, då det gynnar alla. Istället för att det ställer till problem för de stora ligorna, så är alla lediga samtidigt.
Av: Rikard Andersson och Christopher Carlsson
