Jenny's krypin

Har inte skrivit här i bloggen på länge. Tänker ändra lite sätt att skriva framöver. Lämnar en text, en tanke eller annat som jag känner för de dagar jag känner för det. Ni som kanske kommer in och läser är förstås fortfarande välkomna att lämna kommentarer.

Lars Winnerbäck har kommit med en ny skiva, Daugava, och den dystra sinnestämningen passade mig ganska bra idag. Det är alltid så här dessa dagar, varje år. Alla tankar kommer fram och jag kryper in i mig själv.

En lugn semestertillvaro har ersatts av full fart på jobbet. Trots upptagna dagar letar sig funderande tankar upp till ytan då och då. Det kan vara en textrad, en bild, en röst eller något annat till synes obetydligt. I dagarna är det till exempel sex år sen jag lärde känna honom som skulle komma betyda så mycket. Kan inte se vem jag skulle varit annars. Nu ligger tillvaron öppen, full av möjligheter att uppfylla drömmar. Men vilka är mina drömmar, egentligen? Och vad är det där som gnager?

Ibland är tiden konstig. Den liksom försvinner, ut i ingenting.

Vad är det som händer när tiden försvinner? Är det kanske så mycket som häner därinne att kroppen int ehinner registrera tiden som går?

Kanske...

Härligt sprittande i kroppen och på mycket gott humör :)

Ibland behöver man tänka efter och samla tankarna. För mig hjälper det ofta att skriva för att strukturera det som pågår där uppe. Har just suttit med lugn avslappnande musik och ett textdokument och listat lite saker som är viktigt flr mig just nu. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att återfå känslan av en viss kontroll över tillvaron. Känner mig hoppfull

Rubriken sammanfattar mig ganska bra just nu. Vänta, jag kan lägga till trött också. Det är snart dags för sängen.

Sitter i mitt gamla rum hemma hos pappa där min yngste bror numera huserar. Han är inte hemma så jag passar på att låna datorn en liten stund. Välbekant sätter jag upp fötterna mot elementet som vintertid blir så varmt att det på gränsen till för varmt. Skönt om man fryser om fötterna. Här har jag suttit många gånger men det känns nästom som en annan livstid. På sätt och vis var det kanske det, mycket har ju förändrats sedan dess. Men samtidigt finns väldigt mycket av den tjejen som satt här då kvar i mig idag. Tycker om att vara här.

Så känns det just nu. När jag tänker på något att skriva om blir det blankt, men det är mycket som snurrar i mitt huvud dessa dagar. Kanske är det för mycket, för odefinierat för att komma ut som skrivna ord. Jag vet inte. Imorgon ska jag ut och åka igen. Ska bli trevligt. Men nu, stilla mitt huvud, låt mig sova...

Känslorna börjar landa och insikten infinna sig. Det här är stort. Oändligt tacksam för alla som stått och fortsätter stå bakom mig. Som firar i glada stunder och stöttar i tyngre. Utan er skulle jag inte vara där jag är idag.

Det är så skönt att vara ledig nu!

Du kommer alltid att saknas mig.. Idag har det gått sex år.

Det var en söndag det året också. Minnena bleknar men är på vissa sätt lika tydliga som om det varit igår.

Närheten stannade kvar, den känns. Men vad är det som känns?

..våran stora dag. 5 år sedan vi träffades nu och om vi inte skulle ha brytit upp så skulle detta ha varit en glädjens och kärlekens dag. Vi tog alltid vara på våra dagar och tog chansen att fokusera lite extra på oss. Men, nu är tiden annorlunda. Pratade med honom i morse på telefon men då tänkte jag inte ens på saken så det går nog åt rätt håll ändå. Men tankar vaknar varje gång jag ser dagens datum. 2 augusti.

Den här låten dök upp i min musikspelare idag. Har betydelsefulla minnen till den och texten är vacker.

Tusen bitar
Björn Afzelius

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer Solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har bli'tt våta.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.

Det sägs att det finns alltid nå'nting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
La - la - la - la - aaa.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
La - la - la - la - aaa.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du säkert det.

..går det bara inte att förklara hur man känner sig med ord. Ibland känner man bara. Oj, vad det känns.

En speciell tanke till dig idag. Kanske kan du se oss?