Kinabistånd, kranvatten, amerikansk politik, kongresser och hårdare straff


Inget bistånd till Kina när Vi slopar biståndet till Kina och Vietnam låter märkligt eftersom det kinesiska ekonomiska "undret" pågått ett antal år. Varför alls ge bistånd till ett land vars problem snarast är snedfördelning sanktionerat av den diktatoriska ledningen? (Just Vietnam måste jag erkänna att jag kan för lite om för att ha en åsikt om bistånd dit)



Någon enstaka gång kan jag tycka att tappat vatten på flaska, med lätt smak och kolsyra helst, är gott, men självfallet är det knappast miljövänligt. Svenskt kranvatten tippas som nästa heta miljötrend att undvika dricka och det är märkligt att det blev så stort i ett land där kranvattnet på de flesta ställena i landet är gott. För 20 år sen i centrala Stockholm och Hamburg minns jag dock viss "simhallslukt" av klor om vattnet som fått mig att välja flaskvatten, men där jag bor nu är det en annan sak...

Jag såg att andra kommenterat den artikeln i bloggarna om att ingen kritiserar läsk. Skillnaden är väl lite att läsk till viss del är en annan produkt som skiljer sig åt smakmässigt mer mot vatten än vad skillnaden är mellan vatten i flaska och kran. Fast å andra sidan så börjar fler och fler köpa, som undertecknad, läskmaskin så där försvinner även det argumentet mot läsk.



Det är väl egentligen på tiden att det kommer en Ny amerikansk era där "Amerikanska väljare överger inte bara George W Bush utan också konservatism och nyliberalism. Staten ses inte längre som en motståndare utan som en partner".

På sätt och vis kan jag förstå misstänksamheten mot staten där men den har många gånger känts överdriven. Men läser man följande så förstår jag lättare:

"Opinionsundersökningar visar att det trots goda ekonomiska tider och förhållandevis låg arbetslöshet finns en genuin framtidspessimism bland många amerikaner. De oroar sig över pensionssystemets framtid, över att nästa jobb ger lägre lön än det föregående, över dyr och bristfällig sjukvård och utbildning. Nytt är att stämningarna även slagit rot i den välutbildade medelklassen. På frågan om man tror att ens eget liv, ekonomiskt och socialt, blir bättre eller sämre än ens föräldrars svarar allt fler sämre."

Den nyliberala drömmen börjar gå i kras helt sonika när man inser att valfriheten ska utföras av egoistiska företag vars intressen är att generera största möjliga vinst till aktieägarna och inte ge dig så bra ersättning som möjligt för att uppväga avsaknaden av statliga sociala trygghetsförsäkringar.

Lustigast, och löftesrikast ur svensk synvinkel, är följande ord

"Eran George W Bush går mot sitt slut och därmed även det nyliberala-konservativa inflytandet. Hans kolossala felbedömningar, rigida ideologiska hållning och politiska kompromisslöshet har fått USA:s väljare att längta efter något annat. Exakt vad är långtifrån klart men det är en längtan som känns löftesrik efter en lång tid av nationellt missmod."

Till och med DN:s allt annat än vänstervridna ledarsida verkar nåt en insikt om att löftesrik kan innebära något annat än mer nyliberalism. Grattis och välkommen till verkligheten!



På samma tema är Vinst går före kvalitet i friskola, där det viktigaste inte är bra undervisning utan mer pengar till ägarna. Undrar hur länge det ska dröja innan fler inse att mer att välja på inte alltid innebär en förbättring? Inte minst inom skolvärlden där det ofta finns ett bakomliggande syfte.


Ännu mer bråk på regeringsnivå när tre borgerliga partier går till kongress. För att det inte ska hända hade de behövt gå på en gemensam kongress, som det blir nu så slutar det ofelbart med gråt och tandagnissel för att försöka särskilja sig från de andra partierna och driva vad de anser vara sina väljares viktigaste frågor.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men det känns skönt att M är partiet med störst makt i regeringen, inte minst efter Maud Olofssons högerstepp med den hysteriska åsikten att de största problemen på svensk arbetsmarknad är facken... Reinfeldt som åtminstone påstår sig värna om de mindre betalda (men som jag påpekat innan) inte sämst betalda känns tryggare som statsminister, i synnerhet i kombination med Littorin som arbetsmarknadsminister, då de båda inser att svensk arbetsmarknadslagstiftning trots fackets påstådda makt faktist fungerar bättre än i merparten av vår omvärld.



Å andra sidan så visar högern igen, denna gången på ett mer lokalt plan, tydligt hur de tycker att redan utsatta ska betala mer när Alliansen vill ha avgift för rullstol och rollator. Cynism med full kraft, om förslaget går igenom... med såna förslag förstår jag att de bland annat valt att plocka bort handikappsombudsmannen.



Krav på hårdare straff för sexköp låter som ett vettigt krav när förutsättningarna för lagen har ändrats sen den skrevs, när det blir mindre och mindre gatuprostitution av svenskar och mer och mer bordelliknande verksamheter med människor som plockats hit mer eller mindre mot sin vilja för prostitution.

Att den dessutom påstås hjälpa många prostituerade, inte minst genom att bli tagna på större allvar av polisen vid borde till och med de nyliberala bloggarna som vill ha bort lagen helt kunnat ta till sig, väl? Egentligen borde det vara väldigt svårt att driva att sexköp ska bli helt lagligt när det verkar finnas förhållandevis få som verkligen är där av fri vilja, även om det naturligtvis finns de som är där frivilligt. Lite som att jämföra med lagar kring droger, även om vissa, kan hantera det på ett vettigt sätt så finns det för många som råkar illa ut och mår så dåligt av det att det måste finnas begränsningar och förbud mot dem.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [10]