Miljarderna rullar
Nu har i allafall en av de större tidningarna vaknat och gjort en nyhet av misslyckandet med att få långtidssjukskrivna arbetsföra igen... Färre långtidssjuka blir åter arbetsföra skriver DN om.
"Att så många av de sjuka faktiskt är sjuka tycker hon inte ger grund för några andra slutsatser.
- Det har ingenting med regeringens arbetslinje att göra, och jag ser heller ingen koppling till diskussion om fusk med våra välfärdssystem.
Projektet med genomgången kallas Pila-projektet. Det har varit mycket kostsamt, men Cristina Husmark-Pehrsson tycker att om så bara 5.000 personer får hjälp tillbaka till arbete så har det varit lönsamt, för samhället men framför allt för individen.
Kaliber avslöjade också allvarliga brister med själva projektet att gå igenom alla långtidssjukskrivna. En del bolag som anlitats av Försäkringskassan för att göra utredningar har inte hållit måttet."
Det är konstigt att hon inte ser någon koppling alls till fusk med sjukskrivningarna. Om så hög procent visar sig vara för sjuka för att kunna återgå till ett arbete så borde det per automatik innebära att det är få, om ens någon, av dem som faktist är något annat än ordentligt sjuka, vilket borde ge att man får svårt att jobba svart eller liknande ens....
Kostsamt säger hon... men man får leta upp själv hur kostsamt, för det vill inte DN, av någon anledning, upplysa oss om.
På radioprogrammet Kalibers hemsida hittar man programmet om Sjuka utredningar, en bit ner på sidan siffrorna som får i år är 385 miljoner och för nästa år är 500 miljoner. Alltså närmare en miljard kronor. Och för det kanske man kan få 5 000 tillbaka till arbetet, men den siffran är en gissning enbart...
Det tidigare avsnittet av Kaliber, Doktorn & Co berättar ännu mer.
De råa marknadskrafterna i en av de, med svenska mått mätt, fulare varianterna.
Jag rekommenderar verkligen er att läsa (eller lyssna) igenom, även om det är långt och jobbigt att läsa på en datorskärm, båda två, på Kalibers hemsida.
Ny bilddiagnostik ger svar på allt - och lite till. Ny och säkrare, samt mindre plågsam möjlighet att gå igenom tarmarna ger betydligt mer detaljerade svar än tidigare och kan ses som överskottsinformation som man hittar när man letar efter andra saker. (Jag har gjort koloskopi och det var inte det roligaste jag varit med om...)
En patient scannas efter cancer i struphuvudet och följande händer:
"Patienten skannades från hjässan till låren. Efter en halvtimmes undersökning och några minuters granskning av bilderna bekräftades diagnosen av sjukdomen i struphuvudet.
Dessutom fann läkarna följande:
* tydliga tecken på prostatacancer
*, en förändring i buken som troligast var en godartad körtelsvulst men som kunde vara tjocktarmscancer * tidiga tecken på diabetes
* en förändring i hjärtat som kunde ha orsakats en inflammation, bero på dåligt blodflöde eller på en tumör * en hoptryckt ryggkota
* förändringar i hjärnan som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Fallet diskuterades förra året i Läkartidningen som ett exempel på den senaste bilddiagnostikens dilemma. Kan man lita på bifynden, vad ska utredas, ska patienten informeras, i så fall när?
I det här fallet berättade patientens läkare bara om prostatacancern, eftersom det inte fanns några andra tecken på demens, hjärtsjukdom eller tjocktarmscancer.
Ett år senare var de livshotande sjukdomarna i struphuvudet och prostata behandlade. Förändringen i hjärtat hade läkt och levern var oförändrad, vilket tolkades som ett gott tecken. "
Frågan är vad som är rätt eller fel? Någonstans känns det väldigt konstigt att inte tala om sjukliga förändringar, så man har en eventuellt möjlighet att leva hälsosammare eller hållas under uppsikt så att de problemen man upptäckt inte blir snabbt värre och behövs åtgärdas.
Men apropå pengar och så så låter det som en fördyrning av sjukvården...
Ja så mycket mer har jag inte att säga, mer än att det varit en trött och varm helg där det mest spännande jag varit med om utspelat sig i Camilla Läckbergs böcker, som jag nästan får säga känns lite överskattade, om än inte dåliga.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [15]
6 maj
kl. 19:33
Nu har i allafall en av de större tidningarna vaknat och gjort en nyhet av misslyckandet med att få långtidssjukskrivna arbetsföra igen... Färre långtidssjuka blir åter arbetsföra skriver DN om.
"Att så många av de sjuka faktiskt är sjuka tycker hon inte ger grund för några andra slutsatser.
- Det har ingenting med regeringens arbetslinje att göra, och jag ser heller ingen koppling till diskussion om fusk med våra välfärdssystem.
Projektet med genomgången kallas Pila-projektet. Det har varit mycket kostsamt, men Cristina Husmark-Pehrsson tycker att om så bara 5.000 personer får hjälp tillbaka till arbete så har det varit lönsamt, för samhället men framför allt för individen.
Kaliber avslöjade också allvarliga brister med själva projektet att gå igenom alla långtidssjukskrivna. En del bolag som anlitats av Försäkringskassan för att göra utredningar har inte hållit måttet."
Det är konstigt att hon inte ser någon koppling alls till fusk med sjukskrivningarna. Om så hög procent visar sig vara för sjuka för att kunna återgå till ett arbete så borde det per automatik innebära att det är få, om ens någon, av dem som faktist är något annat än ordentligt sjuka, vilket borde ge att man får svårt att jobba svart eller liknande ens....
Kostsamt säger hon... men man får leta upp själv hur kostsamt, för det vill inte DN, av någon anledning, upplysa oss om.
På radioprogrammet Kalibers hemsida hittar man programmet om Sjuka utredningar, en bit ner på sidan siffrorna som får i år är 385 miljoner och för nästa år är 500 miljoner. Alltså närmare en miljard kronor. Och för det kanske man kan få 5 000 tillbaka till arbetet, men den siffran är en gissning enbart...
Det tidigare avsnittet av Kaliber, Doktorn & Co berättar ännu mer.
De råa marknadskrafterna i en av de, med svenska mått mätt, fulare varianterna.
Jag rekommenderar verkligen er att läsa (eller lyssna) igenom, även om det är långt och jobbigt att läsa på en datorskärm, båda två, på Kalibers hemsida.
Ny bilddiagnostik ger svar på allt - och lite till. Ny och säkrare, samt mindre plågsam möjlighet att gå igenom tarmarna ger betydligt mer detaljerade svar än tidigare och kan ses som överskottsinformation som man hittar när man letar efter andra saker. (Jag har gjort koloskopi och det var inte det roligaste jag varit med om...)
En patient scannas efter cancer i struphuvudet och följande händer:
"Patienten skannades från hjässan till låren. Efter en halvtimmes undersökning och några minuters granskning av bilderna bekräftades diagnosen av sjukdomen i struphuvudet.
Dessutom fann läkarna följande:
* tydliga tecken på prostatacancer
*, en förändring i buken som troligast var en godartad körtelsvulst men som kunde vara tjocktarmscancer * tidiga tecken på diabetes
* en förändring i hjärtat som kunde ha orsakats en inflammation, bero på dåligt blodflöde eller på en tumör * en hoptryckt ryggkota
* förändringar i hjärnan som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Fallet diskuterades förra året i Läkartidningen som ett exempel på den senaste bilddiagnostikens dilemma. Kan man lita på bifynden, vad ska utredas, ska patienten informeras, i så fall när?
I det här fallet berättade patientens läkare bara om prostatacancern, eftersom det inte fanns några andra tecken på demens, hjärtsjukdom eller tjocktarmscancer.
Ett år senare var de livshotande sjukdomarna i struphuvudet och prostata behandlade. Förändringen i hjärtat hade läkt och levern var oförändrad, vilket tolkades som ett gott tecken. "
Frågan är vad som är rätt eller fel? Någonstans känns det väldigt konstigt att inte tala om sjukliga förändringar, så man har en eventuellt möjlighet att leva hälsosammare eller hållas under uppsikt så att de problemen man upptäckt inte blir snabbt värre och behövs åtgärdas.
Men apropå pengar och så så låter det som en fördyrning av sjukvården...
Ja så mycket mer har jag inte att säga, mer än att det varit en trött och varm helg där det mest spännande jag varit med om utspelat sig i Camilla Läckbergs böcker, som jag nästan får säga känns lite överskattade, om än inte dåliga.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [15]
Långtidssjuka sjukare än beräknat
Vem är förvånad? Ja utöver regeringen då... Långtidssjuka är sjukare än beräknat. Att regeringen och dessutredare inte klarar av att beräkna hur sjuka människor är gör inte mig förvånad i allafall.
Att man trodde sig kunna hitta 50 000 av 150 000 sjukskrivna låter osannolikt naivt till att börja med... istället verkar vart åttonde kanske kunna komma tillbaka till jobb.
Hade pressen varit så vänstervriden som det påstås så hade detta varit veckans nyhet nummer ett... men jag enbart läst det i Sydsvenskan enligt länken ovan...
Politiskt tunt på Sd's årsmöte var inte oväntat, även om endast elva motioner var att beteckna som flintskalligt istället för tunt oavsett vilket parti det än hade gällt. Demokratiskt lämplig mängd? Tveksamt.
SD vill ha skärpta krav för medborgarskap blev man mindre förvånad av att läsa om och de verkar som vanligt lagt koncentrationen på samma gamla fråga som vanligt... Synd att de inte verkar förstå att realpolitiken är större än så. Demokratiskt lämplig koncentration? Tveksamt.
Även förslaget om Svenska kyrkan ska bli enda samfund som får verka i skolan känns oväntat. Men är det demokratiskt lämpligt att låta endast en företrädare för tro få komma in i skolan? Tveksamt och mer tveksamt när man vill stoppa religionsfriheten, f ö en svensk fin gammal demokratisk tradition, som man här inte verkar bry si gom det minsta.
Att det är, i dagens Sverige, direkt konstigt att bara ha 10% kvinnor på valbar plats tyder även det på ett demokratiskt underskott i partiet som förtvivlat försöker verka seriösa...
Skrev ju om Linda Skugges igår och att hon slutar bloggar. Idag har hd.se en lång intervju med hennes motpart i ett berömt bråk Björn Ranelid.
På sätt och vis tycker jag de påminner gravt om varandra (med den skillnaden att Ranelid är en bättre författare). Uppblåsta, pompösa, med förvåning över att folk reagerar på det de skriver och blir irriterade och svarar emot, med samma typ av retorik (eller mobbing om man så vill) som de själva använder sig av.
Att påstå att man skrivit Sveriges viktigaste bok på 40 år är lika dumt som att påstå att man är en bloggare med mycket vettigt att säga pga att man har många besökare.
Jag vet inte när någon av dem fyller år, men de får båda två en stor säck med realistisk självkritik för att kunna se sig själva och sina gärningar utifrån så de förstår hur man ser på dem som födelsedagspresent från mig.
Postat i: Blandat Permalink
6 maj
kl. 12:59
Vem är förvånad? Ja utöver regeringen då... Långtidssjuka är sjukare än beräknat. Att regeringen och dessutredare inte klarar av att beräkna hur sjuka människor är gör inte mig förvånad i allafall.
Att man trodde sig kunna hitta 50 000 av 150 000 sjukskrivna låter osannolikt naivt till att börja med... istället verkar vart åttonde kanske kunna komma tillbaka till jobb.
Hade pressen varit så vänstervriden som det påstås så hade detta varit veckans nyhet nummer ett... men jag enbart läst det i Sydsvenskan enligt länken ovan...
Politiskt tunt på Sd's årsmöte var inte oväntat, även om endast elva motioner var att beteckna som flintskalligt istället för tunt oavsett vilket parti det än hade gällt. Demokratiskt lämplig mängd? Tveksamt.
SD vill ha skärpta krav för medborgarskap blev man mindre förvånad av att läsa om och de verkar som vanligt lagt koncentrationen på samma gamla fråga som vanligt... Synd att de inte verkar förstå att realpolitiken är större än så. Demokratiskt lämplig koncentration? Tveksamt.
Även förslaget om Svenska kyrkan ska bli enda samfund som får verka i skolan känns oväntat. Men är det demokratiskt lämpligt att låta endast en företrädare för tro få komma in i skolan? Tveksamt och mer tveksamt när man vill stoppa religionsfriheten, f ö en svensk fin gammal demokratisk tradition, som man här inte verkar bry si gom det minsta.
Att det är, i dagens Sverige, direkt konstigt att bara ha 10% kvinnor på valbar plats tyder även det på ett demokratiskt underskott i partiet som förtvivlat försöker verka seriösa...
Skrev ju om Linda Skugges igår och att hon slutar bloggar. Idag har hd.se en lång intervju med hennes motpart i ett berömt bråk Björn Ranelid.
På sätt och vis tycker jag de påminner gravt om varandra (med den skillnaden att Ranelid är en bättre författare). Uppblåsta, pompösa, med förvåning över att folk reagerar på det de skriver och blir irriterade och svarar emot, med samma typ av retorik (eller mobbing om man så vill) som de själva använder sig av.
Att påstå att man skrivit Sveriges viktigaste bok på 40 år är lika dumt som att påstå att man är en bloggare med mycket vettigt att säga pga att man har många besökare.
Jag vet inte när någon av dem fyller år, men de får båda två en stor säck med realistisk självkritik för att kunna se sig själva och sina gärningar utifrån så de förstår hur man ser på dem som födelsedagspresent från mig.
Postat i: Blandat Permalink
