Begravningen


Det lyckades bli både en av de värsta sakerna jag gjort och en av de finaste.

Jag tror aldrig jag kvävt så mycket gråt i hela mitt liv eftersom det kändes som om jag inte skulle kunna sluta gråta om jag släppte lös mer än de tårar jag inte kunde hålla tillbaka.

Men som Ammes pappa sa så var det en fin begravning, den finaste han hade varit på.

Hennes familjs kärlek och omtanke till oss som var där, inte minst den mot mig personligen, gjorde mig oerhört rörd och varm och jag är trots allt det jobbiga tacksam för att jag fick vara med.

Jag satt med några av våra gemensamma internetvänner Mort och Linus, sen snart 11 år tillbaka, och de verkade vara överrens om mig att när vi väl kommit in i församlingshemmet och börjat prata om de gemensamma minnen vi hade med henne så lättade det jobbiga trycket en hel del.

Det var även, trots allt, trevligt att få träffa de jag träffade där, bl a från kattforumet och Cam och få krama dem, även om jag önskar att omständigheterna varit annorlunda.

För även om allt känns skit till största delen så är vi många som minns många glada, roliga och positiva minnen förknippade med Amme.

Låtvalen av de låtar som var "privata", och inte psalmer, kändes oerhört väl valda, eftersom det var några av hennes favoritartister, och hjälpte upp känslan av att det var en fin begravning.

Den första var Björks "All is full of love":



Den andra var Sinead O'Connors "Thank you for hearing me":



Kransen från kattforumet var jättefin och jag hörde mer än en som var imponerad över de ca 10 100 kr vi samlade ihop till kransen och Monkey World.





Forumkransen:



Så tack för allt det du gav mig och andra!

De flesta tänker på hennes som "hon med cancer", vilket jag vet hon retade sig lite på. Visserligen förstår jag att man tänker så om inte känner henne. För mig var hon mer den jag kunde ha givande och evighetslånga diskussioner med om nästan alla ämnen och trots åldersskillnaden någon som kunde ge mig hårt motstånd redan från början.

Mest minnesvärt är nog ändå hur hon 5-6 veckor innan hon dog, när hon skickar det sista mailet jag någonsin fick från henne, driver med mig om ett mer eller mindre internt skämt eller hur hon som ung tonåring indirekt lyckas ge ett gott råd som gick hem hos någon som var pensionär.

Vill man ändå läsa mer om hur hårt det var för henne som cancerssjuk så kan man göra det antingen på den halvfärdiga "det hände mig: att drabbas av cancer" (det saknas en del texter/länkar där) eller den textmässigt (tror jag i allafall?) mer kompletta versionen av "det hände mig: att drabbas av cancer" hos Wayback Machines Internet Archive. Den sistnämnda är dock ganska långsam.

Från början drog jag mig för att lägga upp länkarna ovan eftersom hon inte länkade den nya halvfärdiga versionen och plockade ner den andra. Nu har jag dock sett dem länkade från flera håll och jag vet vilken anledningen var till att hon plockade ner dem, vilket inte är ett problem längre, tyvärr. Texterna är för bra, givande och gripande för att inte kunna läsas.



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [31]