En dåres försvarstal
Jag noterade för några dagar sen att det under några dagar varit en debatt om twinglylänkandet, där vissa anses länka för mycket, där bland annat jag och Byxorna nere blivit utnämnda till landets största "bad guys". Tyvärr missade jag början av den och sen har jag inte varit hemma så mycket de senaste dagarna, men bättre sent än aldrig...

Twingly har bland annat valt att starta en omröstning om hur många artiklar ett blogginlägg kan kopplas till som en reaktion och hänvisar bland annat till en diskussion och inlägg hos Stationsvakt (där bland annat deep.ed och Anders har vettiga åsikter).

Jag får hur som helst tacka för epiteten och uppmärksamheten jag fått, som jag i vanliga fall ignorerat efter som det håller sig på kafferepsnivå. Men när folk får det att låta som att jag ska ha hängt ut folk i min blogg med namn som beskylls för brott, vilket jag inte gjort, och att andra inte tar bort de påståendena eller ens bemödar sig att besvara mail där jag påpekar felaktigheten så blir det svårare att vara tyst eftersom det hela då passerar från tanterna på kafferepet rätt ner i sandlådan och en om möjligt ännu lägre nivå.

Det vanligaste klagomålet är, vilket även förekommit i bloggen, även om man vanligtvis är för feg för att berätta vem man är, är att jag skriver dåligt eller ointressant. Det är naturligtvis en subjektiv bedömning som jag lämnar därhän eftersom alla får ha vilken åsikt de vill både om denna bloggen och allt annat man kan ha en åsikt om.

Jag har självfallet aldrig haft illusionen av att jag skulle vara en extremt bra bloggare och har tillräckligt med självinsikt för att inse det, vilket dessvärre flera andra navelskådande kritiker verkar lida brist av. Det finns andra anledningar till att jag väljer att skriva, och twinglylänka, vilket jag kommer in på senare.

Det enklaste är ju att låta bli att komma hit om man inte är intresserad och även om man inte kan tro det så är det, som jag påpekat mer än en gång i kommentarerna, väldigt lätt att lära sig att låta bli att klicka på de bloggar man finner ointressanta eftersom Twinglylänkarna även ger namnet till själva bloggen. Jag vet inte om andra ser dåligt eller har dåligt minne men jag har inga problem alls med att minnas namnet och välja bort de jag vet inte skriver intressant nog.

Det andra klagomålet är att jag har mängder med länkar för att få fler besökare. I grund och botten är det naturligtvis rätt, för vem använder Twingly eller pingar på andra ställen för att få färre besökare och var det inte det som var meningen?

Att jag har många länkar har däremot flera olika anledningar än enbart för att få besökare. Att mina kritiker, oavsett om de är anonyma eller väljer att kritiserar mig i andras bloggkommentarer (vilket gör det lite svårt att bemöta...) måste tänka oerhört snävt, fyrkantigt och enkelspårigt om de verkligen inte har fantasi nog att inse att det finns flera anledningar till att man väljer flera länkar till en och samma sak.

En anledning är att man vill ge flera vinklar till det man skriver om och ge mer bakgrundsmaterial till det jag skriver om eller påstår.

En annan är att jag läser ett antal tidningar sen länge över nätet, även sen innan Twingly existerade, och ser det som naturligt att länka dit framför att börja läsa tidningar jag inte alls läser. Vad det gäller SDS och HD så befinner de sig i det området jag bor och jag har tidigare bott i Stockholm där DN och SvD är störst och jag har vid något tillfälle prenumererat på alla de tidningarna.

Att jag mer sporadiskt även länkar till exempel Dagen eller idg.se/MacWorld har också en förklaring, utöver att jag läser dem. Jag är Mac-användare själv sen drygt 13 år och Dagen skriver med kristen vinkel i högre utsträckning, vilket intresserar mig dels generellt och dels för att jag jobbat inom kyrkan i perioder, nu senast under hösten.

Hade det stämt att mitt enda intresse var att dra hit folk så hade jag kunnat ignorera t ex Dagenlänkarna, som ger få besökare och istället valt att länka kvällstidningarna som har betydligt fler läsare än någon av de tidningarna jag huvudsakligen länkar till och som jag antar skulle ge betydligt fler träffar.

Det är naturligtvis ingen som tänkt längre än näsan räckt och noterat att jag endast i yttersta undantagsfall länkat till Aftonbladet, trots att det är den mest lästa tidningen både on- och offline, om jag nu inte missminner mig. Så vitt jag minns själv så har jag bara använt AB som källa vid ett par tillfällen, vilket var innan de började länka till bloggar, och då var det något de var de enda som skrev om.

I grund och botten tycker jag, trots dagspressens periodvisa förflackning, att kvällspressen är så mycket sämre att det inte ger samma bakgrund eller nivå på artiklarna så jag vill länka till dem. Oavsett hur många besökare till det kunnat generera.

Hade huvudintresset varit fler besökare per definition så hade jag även kunnat välja att skriva mycket mer om sex (det märker jag på googlesökningarna hit att det drar folk) eller mer om idrott något som dragit mycket besökare de få gånger jag skrivit om det. (Gissningsvis för att många läser sportsidorna men få bloggar om dem). Trots att jag är intresserad av båda ämnena (både som utövare och som diskussionsämne) så tycker jag det är mindre intressant att skriva om låter hellre bli det än att jaga besökare.

Då kan man fråga sig varför jag skriver?

I grund och botten ligger att jag tycker om att skriva och att ha åsikter. Det är något jag gjort i snart 25 år sen jag skrev min absolut första insändare och sen jag totade ihop mitt första punkfanzine som tonåring. Sen internet kom så har jag haft några olika bloggar/dagböcker men kanske framförallt hängt på ett tiotal av landets både största och minsta diskussionforum, eftersom diskutera och uttrycka åsikter är något jag definitivt tycker om.

Hade jag inte gjort det så hade jag, som de flesta andra, fullständigt ignorerat eller tagit bort anonyma påhopp, men varför göra det när det finns en möjlighet att diskutera, vad det än må vara?

Att jag skriver om många olika ämnen har att göra med att jag har ett väldigt brett intressefält och är lite intresserad av nästan allt som pressen skriver om. Det gör att det finns mycket som jag vill notera, kommentera, reflektera över, argumentera för/emot eller diskutera vidare i kommentarerna. Tar man en normal dagstidning så är det valda delar av ekonomisidorna som jag läser sporadiskt, men resten läser jag vanligtvis relativt noga, vilket självfallet speglar sig här.

Ytterligare kritik är mot att jag inte tillför något själv, vilket bland annat går att läsa som första kommentar i ett inlägg hos Jinge. Samma kritik kom nyligen i en kommentar i bloggen.

Som jag svarade i bloggen då, kan jag skriva igen. När den kommentaren kom (naturligtvis av en anonym person och lustigt nog i ett inlägg som var helt utan twinglylänkade artiklar) så var det då senaste inlägget ett inlägg som innehöll 396 ord och 1868 tecken utan mellanslag, samt 2256 med mellanslag och det efter jag plockat bort det jag citerat från tidningarna, samt det där jag citerade mig själv som jag skrivit, men skrivit tidigare. Inte oväntat så var vederbörande tyst sen...

Frågan är ju hur många ord man ska skriva, om inte 396 räcker, för att den anonyme eller Maria som fällde kommentaren ska vara nöjda? Ser man till hennes egen blogg så innehåller den länkar till Twingly och intressant.se men ändå inte särskilt mycket text...

Att det ibland kan finnas nödvändighet att skriva långt och mycket om man vill föra ett genomtänkt resonemang är jag väl medveten om. Någon jag alltid beundrat för att kunna skriva riktigt långt och retoriskt vettigt är Blogge som jag håller som en av landets bästa bloggare, även om jag sällan håller med honom i hans åsikter.

Risken med att skriva för långt är han däremot inte rädd för, som i inlägget Borttwinglad. Det finns däremot alltid en risk med att skriva långt och inte försöka hålla sig kort och koncist, vilket är att man tappar läsare som inte orkar ta sig igenom ett för massivt textsjok, i synnerhet inte på en datorskärm. (Vilket jag inte tror bekymrar honom eftersom han snarast borde vända sig till mer litterata människor)

Jag har sällan problem med det, vilket jag får tacka alla böcker jag läst för, men vid enstaka tillfällen, om det är ämnen jag inte är så intresserad av så blir det jobbigare, vilket är en anledning till att jag försöker hålla nere hur mycket jag skriver om varje sak. Dessutom har jag blivit "piskad" genom skolgången att skriva kort och koncist, vilket jag i många andra fall har direkt svårt för.

Även om man kan tro det, apropå diarré och bloggar, så finns det ofta som många bloggare verkar tro anledning att det alltid finns en anledning at skriva en halv roman, vilket det naturligtvis inte gör i alla fall.

Delen av det föregående inlägget om moderatkvinnorna hade kunnat kommenteras med den retoriska frågan om de inte hamnat i fel parti, och sen inget mer, enligt mitt sätt att se det. Det hade sagt nog om vad min åsikt om den artikeln och kvinnornas argument. Var exakt går de för mig osynliga lagarna, oavsett om vi talar om bloggar generellt eller de som kommenterar nyhetsmedia och hamnar hos Twingly för hur kort något får vara?

Ytterligare en anledning till att blogga som jag gör och skriva riktigt kort, som i Så vackert om Doris Lessings nobelpristal är snarare att jag vill att andra ska läsa en så vacker text och göra dem uppmärksam på den, än att få länkar därifrån eller att själva skriva mängder om något som definitivt inte kommer upp i hennes klass.

Mitt sätt att skriva är att skriva om de olika saker som intresserat mig och någonstans väckt en tanke. Jag har oerhört svårt att se att det ska ställas krav på hur mycket text som ska ingå i det. Jag ser det som något i samma stil som de kommentarer många tidningar har till sina artiklar; gemene man får göra sin röst hörd, även om vederbörande inte skriver som "eliten" i gänget anser att man ska skriva för att vara bra.

Frågan är varför det ska ställas högre krav på twinglylänkar och vems smak som ska gälla? Även någon som skriver en "kattblogg" (som jag såg någon uttrycka det) kan ha en vettig kommentar till ett ämne personen vanligtvis inte skriver om. Det är lite som debatten om huruvida Läckberg skriver som i Min Häst eller inte, även Läckberg har gott om läsare som tycker om vad hon skriver, även om hon ligger långt från nobelpriskandidaten Lessing i kvalité. (I övrigt inga jämförelse varken med mig eller andra bloggar och de nämnda författarna). Elitism är det i mina ögon och det är knappast något positivt, mer än för några få...

Det enda sättet jag funderat på tidigare att förändra hur jag skriver på är att ge varje sak jag kommenterar ett eget inlägg för att jag kan förstå om den som vill läsa om vad jag säger om en sak, och inte tio andra, kan få svårt att hitta vad de letar efter. Men hur jag än funderade innan så kom jag fram till att det var rätt lätt ändå att hitta det som är intressant i och med att länkarna till artiklarna är olikfärgade och oftast innehåller rubriken eller något annat som talar om vad stycket handlar om.

Blir det begränsningar i hur många länkar man får ha i varje inlägg så är risken uppenbar att jag, och andra med mig, väljer att göra ett inlägg för varje nyhet som vi kommenterar, som jag som sagt redan tidigare funderat på. Jag har uppriktigt svårt att se hur det skulle göra någon skillnad ärligt talat och jag noterar i Primelabs omröstning om hur många länkar som ska tillåtas har valet "Det borde fortsätta vara fritt" leder, om än med ganska få procentenheter.

Det är naturligtvis inte bara bloggaren som tjänar på twinglylänkarna, vilket ingen jag läst säger något om, de tjänar givetvis också på att få fler besökare till sina tidningar, vilket gör att de kan tjänar mer pengar på sin reklam, vilket i grund och botten är vad tidningsverksamhet går ut på, som i all annan affärsverksamhet. Har de något emot att få fler läsare som genereras av flera länkar?

Någonstans har naturligtvis även jag en smärtgräns för hur många länkar vs. hur mycket text som känns relevanta att länka tillbaka till. Jag kan inte säga att ReageraMeras tidningslänkar, Antifeminists Nyhetsrubriker i sammanfattning (dock skriver de lite mer i andra inlägg) ger något alls och i synnerhet inte Elfenbenstornets inlägg med massor av länkar till DN och SvD, som inte har någon koppling alls för den texten vederbörande skrivit ger något utan har passerat någon gräns där länkning till dem känns direkt onödigt. Men i övrigt så räcker det även om det bara är en enda mening som på något sätt handlar om det de länkat till, enligt mitt sätt att se det.

Marias påhopp, som jag nämnde några stycken upp, blir för övrigt än märkligare när man noterar att hon kallar sig socialist och inte blir det bättre av att min gamle partikamrat Jinge inte vill ta bort det påstående hon gör som får det att se ut som om jag hänger ut brottsmisstänkta människor och som sagt inte ens svarar på mailet där jag påpekar det. (Ironiskt nog eftersom han bad mig ta bort ett inlägg här som hade med honom att göra, vilket jag självfallet gjorde direkt) Jag måste missat att vänsterfolk brukar tänka så elitistiskt över hur man ska skriva, i synnerhet i något som en blogg. Solidariteten inom vänstern tycks vara en bristvara...

Som jag ser det så borde hon snarare applådera möjligheten istället för att önska "förbjuda", även om hon nu anser att den specifika bloggen suger fett så att säga...

Hänger ut brottsmisstänkta gör jag som sagt inte och min åsikt, vad hon än må tro, är att man inte ska göra det ens med dömda brottslingar, med undantag från politiker och möjligen andra redan offentliga personer.

För att avrunda det här ovanligt långa inlägget....

I grund och botten så står det naturligtvis fritt för både tidningarna och Twingly att länka vilka de vill eftersom det är de och inte vi som betalar för att systemet finns och oftast fungerar. Men att börja begränsa, oavsett hur man gör det, och välja ut vilka som ska länkas riskerar bara att handla om vilken smak eller tycke den eller de som är satta att välja har eller vilka åsikter tidningen nu tycker ska få komma fram som kommentarer till deras artiklar. Det tror jag alla förlorar på i längden.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [44]