Nå, jag har redan hunnit läsa, och kan avslöja att Myggor och Tigrar inte bara är en skandalbok, det är en undersökning av en viss typ av diffus maktutövning som vi alla har erfarenhet av; anspelningar, tjuvnyp, förtäckta hot och bestämda rekommendationer. Boken bör läsas tillsammans med resten av författarskapet (inte minst Sprickan i ögat), och ska den jämföras med några skandalromaner så är det snarast Strindberg som ligger närmast. Ibland kan den tyckas gränsa till paranoia i sin "känslighet" för fantasier och dolda innebörder - men poängen är att dessa fantasier inte bara är privata, utan sociala, kollektiva: de strukturerar den värld vi orienterar oss i. Förutom den grabbiga kulturmaffian i Stockholm skildrar Myggor och Tigrar den undre världen i ett kvarter i Neapel (självupplevt) och reflekterar över den egna uppväxten (och romantiserandet av gangstern). En anledning bland flera till att maffian lockar till fantasier är väl en erfarenhet av att de formella lagarna ofta verkar kunna användas MOT en, och därför framstår som fernissa som ska rättfärdiga ett orättvist system - då kan "outlaw"-identiteten framstå som ett mer autentiskt sätt att leva. Alla sådana idealiseringar får sig en smocka av Lundgren, men lockelsen tydliggörs.

Skrivet av Resh Lakish den 05 augusti, 2007 kl. 13:52 #