~la tua cantante~

Ont om uppdateringar är det gott om.. Jag har bara en sak att säga; New Moon premiären! <--klicka!

 Jag har en biljett :)

Ja, lite.. Jag gästbloggar allt oftare här; http://swedishtwilightmoms.wordpress.com/

Mhm! Jag är SÅ nördig :(

Jajjamän, jag är kvar. Om än inte så aktiv. Det är mycket nu. Mycket jobb och mycket hemma, mycket annat. Mycket av allt. Men jag är glad, vi har flyttat upp! Äntligen! 5 år tog det "bara". Barnen har egna rum och jag har fått en minimicro klädkammare som är min nya kärlek. När J var färdig med bygget kändes det ungefär såhär, fast minimicro size ;)

Haha! Verkligen minmimicro om man jämför med den. Men några Manolo Blahnik står där tyvärr inte. Jag blev lika glad ändå ;)

Hösten har dragit igång på allvar och vi behöver verkligen ta in våra utemöbler innan de går helt kaputtski. Min twilight besatthet håller i sig och jag har hamnat i ett gäng som läser fanfic och man blir så himla påverkad att det är lite sjukt. Tur att det är november snart, jag lär bli besviken på filmen. Har man höga förväntningar på en filmatisering av en bok så brukar man ganska snabbt bli nedplockad på jorden.

Over and out!

Här är i princip hela filmen komprimerad på 6 min. I love it och ska se den trots allt ;)

I was not allowed to think of him. That was something I tried to be very strict about. Of course I slipped; I was only human. But I was getting better, and so the pain was something I could avoid for days at a time now. The tradeoff was the never-ending numbness. Between pain and nothing, I’d chosen nothing.

I brist på annat, i brist på liv så SMSade jag 118 118 och frågade dem Vad är blogg.passagen.se/johanne

Svar:

Hejsan. Det är en blogg som handlar om bloggarens familj, hennes vardag och annat, bland annat mycket om Twilight. Med stor sannolikhet heter bloggaren i verkligheten Johanne eller liknande. Förutom film verkar hon även gilla att plocka svamp. Hälsningar Eniro.

LMAO! :)

Klassträff igår. Plötsligt kändes det konstigt att det var hela tio år sedan man tog studenten. Tiden flyger verkligen iväg. Men det var kul att träffa de som kom :) Även om både jag och J fick dra oss hemåt lite i förtid. Hade gärna gått ut och svängt de lurviga också, men man är inte den partypinglan man en gång var. Kraschade totalt så fort vi kom innanför dörren, haha. Då var inte ens klockan tolv.

Här är iaf lite bildbevis. Blev inte så många kort menmen..

True Blood news and True Blood Merchandise

Struligt värre. Min dator har lagt av, need I say more? Har fått tag i ett gammalt måndagsexemplar som får duga. 

 Annars är allt bra. Har skaffat mig ett nytt beroende, True Blood. Ska börja vandringen i de gamla rutinerna imorgon då semestern är slut. Ska bli skönt faktiskt. Mjukstartar lite med en kväll också.

 Har noll inspiration för detta just nu. Vi får se hur länge det dröjer till nästa gång, annars finns jag på facebook.

Tänkte gå och re-vamp(a) New Moon..

Be Safe! ;)

Har städat hela dagen idag. Imorgon vankas det kalas. Det är fyra år sedan lille H tog nödutgången för att blända världen med sina stora blå ögon. Pojkarna har varit duktiga och städat på sitt rum, efter många om och men. Men trägen vinner och de vill gärna ha det fint när det ska komma folk.

Tankarna har fladdrat vilt under städningen. Somvanligt har jag funderat mycket över min nya besatthet. Läser för tillfället de 12 outgivna kapitlena (med risk för besvikelse) av Midnight Sun. Häpnas fortfarande över hur beroendeframkallande dessa fiktiva personer är. Men jag är ju inte ensam i världen om detta, vilket är tur. Annars hade jag nog lagt in mig själv och låtit folket i de vita rockarna ta hand om mig. Har hittat ett amerikanskt forum med likasinnade, och självklart är ALLT värre i USA. Det får mig att må bättre ;)

Nåväl, jag har funderat över en annan sak. Hm.. Jag vet inte hur jag ska formulera det. Men jag går rakt på sak. Varför uppskattar vi inte människor förrän de är borta? Varför ser vi aldrig vilken viktig roll de spelar i världen förrän det är försent? Jag tänker på människor i min närhet som har lämnat jordelivet, och även lite på MJ. Är det inte lite läskigt att folk helt plötsligt accepterar honom och att ALLA ska lyssna på hans musik nu när han är borta? När han fanns kvar bland oss var det nästan lite skämmigt att säga att man var ett fan. Sen tänker jag på älskade C som dog av ålderdom. Jag (och många med mig) förstod inte vilken viktig plats han hade i familjen förrän han var borta. Det var han som var värme och kärlek. Foget som höll samman alla. 

Asch, jag ska inte försöka spela djup. Men det är vad jag har funderat över ett tag nu. Visa uppskattning people! Jag försöker, men det är svårt. Man kan få så konstiga blickar om man flåsar på förmycket. Haha. Men det bjuder jag på ;)

♥

Buff VS Edward, klickeliklick ;)